# ID: svediakorp-gov404694
# author: Smet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 426
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Socialpolitiken är en hörnsten i den europeiska sociala modellen.
Den är också en produktiv faktor som bidrar till ekonomisk utveckling och även om kandidatländerna redan gjort stora insatser på det området så måste det fortfarande göras stora insatser för att få ner utvecklingsklyftan mellan Europeiska unionen och kandidatländerna till godtagbara proportioner.
Jag kan ge er ett antal exempel på det: deras löner är fyra gånger så låga som våra, deras köpkraft är två och en halv gånger lägre än vår.
Det är bara Prag och Bratislava som uppnår Europeiska unionens välfärdsgenomsnitt.
Jämfört med Europeiska unionen ligger deltagandet på arbetsmarknaden i de central- och östeuropeiska länderna cirka fem procent lägre, för kvinnor är det cirka tjugo procent lägre.
Barndödligheten i Östeuropa är dubbelt så hög som i Västeuropa.
I Rumänien är barndödligheten till och med fyra gånger så hög som i Europeiska unionen.
Även tekniskt skiljer sig Öst och Väst fortfarande: hos dem finns det fyra Internetanslutningar per tusen invånare mot sexton hos oss.
Om det sedan talas om en snabb anslutning - datumet 2003 har nämnts, även om kommissionären inte vill binda sig vid det, fast det hindrar inte att även vissa västeuropeiska regeringschefer satt upp det datumet - så förutsätter det måhända övergångsåtgärder eller övergångsperioder och det finns det fortfarande oklarheter kring.
Vilket förfarande skall till exempel användas för att besluta om de övergångsperioderna?
Om gemenskapens regelverk inte införlivats helt eller ens kan införlivas helt eller om det inte helt tillämpas i praktiken, hur skall man då besluta vilken del av gemenskapens regelverk som i varje fall måste införlivas och för vilken del man, genom undersökning och tolkning, i nödfall kan acceptera en övergångsperiod?
Det borde det skapas klarhet i.
Vi får inte heller låta oss förblindas av andelen gemenskapsrätt som införlivats i den nationella lagstiftningen.
Ett exempel, den sociala dialogen: det är inte i första hand en fråga om upprättande och erkännande av arbetsmarknadens parter utan främst ett problem med avseende på kultur, på förtrogenhet med arbetsgivarrepresentanter och arbetstagarrepresentanter, på erfarenhet med upplysning, rådgivning, överläggningar och förhandlingar.
Därmed vill jag alltså säga att dessa i praktiken inte alltid kommer att tillämpas, trots införlivandet av ett antal direktiv.
Avslutningsvis, utvidgning är inte bara en ordlek för det är inte genom att översätta förklaringen om mänskliga rättigheter till tibetanska som de mänskliga rättigheterna blir bättre i Tibet.
