# ID: svediakorp-gov404691
# author: Berès (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 649
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
För utskottet för ekonomi och valutafrågor vill vi lämna vårt bidrag till debatten.
Det förekommer ofta en livlig debatt på det ena eller andra stället om huruvida vi skall granska anslutningsprocessen för kandidatländerna med hänsyn till reella konvergenskriterier eller en nominell konvergens.
I utskottet för ekonomi och valutafrågor anser vi att det handlar om en falsk debatt.
Vi vill både observera den reella konvergensen och den nominella.
När man i tur och ordning tittar på kriterierna från Köpenhamn och från Maastricht förefaller det oss som om det där finns det viktigaste av det vi behöver för att anslutningen av kandidatländerna skall ske under goda förhållanden, dvs. med respekt för det ömsesidiga intresset, kandidatländernas intresse och intresset hos unionens nuvarande medlemsländer.
Men om vi vill att saker och ting skall ske på ett bra sätt, anser vi att Europeiska unionen också måste bidra till att successivt anpassa kandidatländernas produktionsverktyg.
När man tittar på siffrorna är de imponerande.
Enligt den senast kända utvecklingen kommer det sannolikt att behövas 200 miljarder euro för att infrastruktur och miljö i kandidatländerna skall kunna uppleva en verklig konvergens, dvs. främja en högre investeringsnivå för att göra det möjligt att i ekonomin i dessa länder respektera kriterierna från Köpenhamn.
Det förefaller oss också som en viss flexibilitet är på sin plats när det handlar om att granska kriterierna för att minska inflationstakten, eller förankra den i växelkurserna.
Detta är beståndsdelar i en nominell konvergens, och vi har sett, vi har erfarenhet av det inom Europeiska unionen, att denna konvergens också kan bidra till att främja en reell konvergens.
Man tänker självfallet på de italienska eller portugisiska erfarenheterna och vi noterar samma fenomen när det handlar om kandidatländerna, men för detta krävs en viss flexibilitet för att möjliggöra nödvändiga anpassningar i processen med att komma ifatt.
Det gäller naturligtvis särskilt i fråga om priserna.
Inför denna framtidsutsikt anser vi att inrättandet av en verklig makroekonomisk dialog mellan jämbördiga, mellan kolleger, mellan finansministrar och centralbanker är grundläggande redan innan anslutningen äger rum.
Och sannolikt inte bara om utmaningarna när det gäller valutan utan även om det som vi inom unionen kallar samordning av den ekonomiska politiken.
Bakom denna samordning finns det frågor av gemensamt intresse, det gäller exempelvis frågan om arbetslösheten, innovationer och användningen av offentliga inkomster.
Särskild betydelse måste också, enligt utskottet för ekonomi och valutafrågor, fästas vid moderniseringen av anordningarna för tillsyn av banksed och banker, som i dag bara befinner sig i sin linda, vilket utgör en potentiell risk när det gäller små och medelstora företags tillgång till finansiering.
Parlamentet begär slutligen i Broks betänkande att avregleringen av kapitalet, särskilt på kort sikt, skall ske successivt för att undvika varje form av spekulation på valutamarknaderna.
En sista punkt, herr talman, när det gäller konsekvenserna av anslutningen till euron.
Vi anser att denna anslutning är både en rättighet och en skyldighet.
När väl villkoren är uppfyllda finns det ingen anledning, vare sig för kandidatländerna eller för de nuvarande medlemmarna i eurosamarbetet, att opponera sig mot att kandidatländerna går in i den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen.
Dessutom kommer denna anslutning att bekräfta ett engagemang i ett politiskt projekt och i en nära samordning av den ekonomiska och sociala politiken.
Valutaunionen är inte ett valutaområde.
Det är även en ekonomisk och monetär union.
Av ömsesidigt intresse är avsaknaden av undantag för dessa länder, men inte heller vi kan undantas från euron, så länge de kriterier vi fastställt sinsemellan efterlevs.
Dessa länder har rätt att komma med i unionen utifrån de kriterier som vi gemensamt fastställt.
