# ID: svediakorp-gov404685
# author: Queiró (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,026
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Jag tycker det är lämpligt och riktigt att inleda detta inlägg med att nämna att det i dag, den 3 oktober, är tio år sedan den tyska återföreningen.
Denna unika händelse, som symboliseras av Berlinmurens fall, den mur som skilde två block åt men också delade ett helt folk, innebar i viss mån ett banbrytande steg mot den europeiska utvidgningsprocessen mot Central- och Östeuropa.
Trots de allmänt kända svårigheterna, motsägelserna och de sociala och ekonomiska skillnader som fortfarande råder mellan östra och västra Tyskland, är sanningen den att ett projekt för ett kollektivt mål om fred, frihet och utveckling har lyckats, vilket troligen inte hade varit möjligt om inte de försiktiga rösterna och anhängarna av en viss teknisk-byråkratisk rationalism hade skjutits åt sidan.
Efter denna återförening beslutade Europeiska rådet i Köpenhamn att integrera de associerade länderna i Central- och Östeuropa vilka vill ansluta sig till Europeiska unionen.
Rådet i Köpenhamn 1993 gjorde klart att anslutningen till Europeiska unionen från länderna i Central- och Östeuropa, är avhängig av hur de uppfyller de krav som ställs för medverkan i unionen.
Med andra ord skulle dessa länder uppfylla en rad nödvändiga ekonomiska och politiska villkor innan de kunde bli medlemmar.
I mars 1998 kunde vi äntligen inleda förhandlingarna med den första gruppen länder, bland vilka fanns Ungern, ett land som är föremål för den uppföljningsrapport som Europaparlamentet nu debatterar.
Herr talman, kära kolleger!
Jag tror att jag kan säga att denna rapport, efter att den har debatterats och förbättrats i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik, där den fick ett enhälligt stöd, ganska väl beskriver och analyserar det nuvarande läget för Ungerns anslutning, enligt frågans dubbla perspektiv.
Å ena sidan fungerar den som ett instrument för parlamentets bedömning av kommissionens periodiska rapport 1999 om de framsteg landet har gjort.
Och å andra sidan som ett uttryck och resultat av den syn som föredraganden har befäst angående situationen i Ungern.
I detta inlägg vill jag betona och systematisera sex aspekter i Ungerns utveckling, när det gäller anslutningen till Europeiska unionen, vilka förtjänar att tas fram.
När det för det första gäller uppfyllandet av de politiska kriterierna från Köpenhamn är Ungerns situation generellt sett tillfredsställande, och man kan se ett befästande av demokratin som förstärker de positiva tendenser jag redan nämnt.
De problem som finns gäller alltså inte frågan om utövandet eller försvaret av de civila och politiska rättigheterna, utan om en effektivare kamp mot vissa mindre positiva aspekter.
I detta sammanhang fick frågan om integrering av den romerska befolkningen i det ungerska samhället stor betydelse i debatten i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik.
Vi anser att ansträngningarna för att stoppa diskrimineringen av den romerska befolkningen måste inriktas på en serie positiva åtgärder, vilka till en del redan har lagts fram av den ungerska regeringen, genom en handlingsplan på medellång sikt som får stöd från Phare-programmet, framför allt inom utbildningsområdet och i specifika stödprogram till sysselsättning och bostäder.
Denna politik bör leda till en fri, inte forcerad, assimilation, av medlemmarna i denna befolkning.
Detta var den inriktning vi ville ge denna del av betänkandet, varför vi inte helt instämmer i texten i skäl C, vilken är resultatet av ett ändringsförslag i utskottet, och som betonar den segregerade situation som ännu råder när det gäller barnuppfostran och en allvarlig diskriminering i flera samhällssektorer, i ekonomin och den offentliga sektorn, vilket inte motsvarar uppfattningen om den aktuella verkligheten, en verklighet jag har kunnat observera.
För det andra bör den ekonomiska situationen framhållas, där tillväxten har ökat och gjort Ungern till den ledande ekonomin i regionen.
Man har genomfört en sanering av den offentliga ekonomin och uppnått en påtaglig förbättring av betalningsbalansen, konsumtionen har utvecklats på grund av ökade löner, låg arbetslöshet och en minskad inflationsnivå.
För det tredje, när det gäller jordbruket, vars produktivitetsnivå fortfarande är lägre än Europeiska unionens, är det viktigt att helt öppna jordbruksmarknaden för nödvändigt kapital, för privatisering av jorden, modernisering av anläggningarna och försäljningsstrukturerna, liksom att förbättra avkastningen.
Trots allt utgör förbudet för icke-ungerska medborgare att skaffa jordbruksmark ett hinder för att fastställa ett rättvist pris för denna mark.
För det fjärde framträder den viktiga frågan om kampen mot organiserad brottslighet, framför allt den med ryskt ursprung.
Den höga brottsligheten och den stora påverkan från denna typ av brott är kanske den allvarligaste inrikesfrågan i Ungern, trots att det ungerska parlamentet redan har röstat igenom en rad lagtexter angående penningtvätt, skärpta straff för narkotikahandel och prostitution, lagar om utmätning av kapital och ett program som ger uppgiftslämnare vittnesskydd.
För det femte, när det gäller införlivandet av regelverket måste vi medge att Ungern fortfarande inte är i balans.
Slutligen har vi miljön och problemet med de gränsöverskridande föroreningarna vilka beror på Ungerns geografiska situation.
Föroreningarna i floderna Donau och Tisza, som förorenats av cyanidutsläpp från Rumänien utgör ett klassiskt exempel på denna situation.
Jag skulle vilja säga några slutord angående den oro som uttryckts från några kolleger i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik angående kärnkraftsanläggningarna av sovjetiskt ursprung.
Det är en fråga som måste behandlas seriöst, men i en allmän ram som omfattar inte bara Ungern utan också övriga kandidatländer med denna gamla och osäkra teknik.
Jag blir därför glad över att se att denna fråga har tagits upp i Broks allmänna betänkande om utvidgningen.
När vi har kommit till denna punkt kvarstår bara för mig att be mina kolleger om en klargörande debatt och omröstning som genom sitt uttryck och mening kan bidra till ett möte mellan de gamla västdemokratierna och de nya demokratierna i öst, det slutliga målet för utvidgningsprocessen i Europeiska unionen.
