# ID: svediakorp-gov404682
# author: Gawronski (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 878
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, herr kommissionär!
Polen, det land som jag är föredragande för, är det största och det viktigaste, men som vi också vet, det mest problemtyngda av de länder som förbereder sig att gå med i Europeiska unionen, så problematiskt att man hör röster som säger att man eventuellt borde utestänga landet från den första gruppen, den som omfattar länderna som först blir medlemmar.
Detta är ogrundade påståenden, och det gläder mig att kunna säger er, men framför allt våra polska vänner, att i går träffade vi den italienska utrikesministern, Lamberto Dini, som kategoriskt förnekade att han någonsin skulle ha hört en sådan hypotes i internationella möten.
Polen kommer med när landet är redo, när Europeiska unionen är redo att ta emot landet, men Polen kommer utan tvekan att ingå i den första gruppen.
När detta är sagt får vi inte dölja svårigheterna, och det betänkande jag lägger fram är just en sammanfattning av de framsteg som gjorts och de svårigheter vi mött på vägen mot en anslutning.
Regeringen och parlamentet i Warszawa har engagerat sig helhjärtat under de senaste månaderna för att skynda på införandet av gemenskapens regelverk.
De polska myndigheterna har genomfört viktiga reformer, även detta nyligen, och även om kommissionens årsrapport om Polens framsteg på vägen mot en anslutning förra året var tämligen negativ, så tror och hoppas jag - och kommissionär Verhheugens ord nyligen styrker mig i det avseendet - att den rapport som kommer att offentliggöras om ett par veckor kommer att vara mer uppmuntrande.
Men, som sagt, i Polen återstår fortfarande mycket att göra: jag tänker på de administrativa reformerna, omstruktureringen av industrin och naturligtvis jordbrukssektorn, där omfattande strukturella förändringar behövs.
För att överbrygga dessa svårigheter, för att lösa dessa problem, behöver polackerna - precis som medborgarna i andra kandidatländer - uppmuntran.
Om vi till exempel betvivlar möjligheterna för medborgarna, för arbetstagarna i kandidatländerna, att röra sig fritt inom Europeiska unionen redan från början, om vi vill förvägra medborgarna i öst denna rättighet som utgör en av unionens grundpelare, så kommer vi ytterligare att försvaga det folkliga stödet för de svåra reformer som måste genomföras inför anslutningen.
Och här har vi den andra ömmande punkten: stödet från allmänheten, inom och utom Europeiska unionen.
Detta stöd är svagt och det minskar ju mer tiden går, vilket Pat Cox och andra talare efter honom har påmint oss om: därför är den informationskampanj som kommissionären talade om välkommen, även om finansieringen av kampanjen verkar ganska dålig.
Från Bryssels sida - och detta trots de ord som vi hört från kommissionären, som påstår sig passionerat stödja utvidgningen - får man i bland en känsla av att man vill bromsa, och detta återspeglas i kandidatländerna där det sprids besvikelse och förvåning.
Vi måste i stället övertyga medborgarna i den nuvarande unionen och i den som skall skapas, i framtidens EU, det utvidgade EU, att kostnaderna - stora och tunga - är mindre än de fördelar som kommer att uppkomma inom den närmaste framtiden.
Många av oss tror att för att kunna stimulera detta stöd och hålla det vid liv, så skulle det ha varit en bra idé att ange datum för anslutningen.
Tidigare har det hjälp till att påskynda integrationsprocessen att man angivit datum, men när det gäller den frågan har det visat sig svårt att komma överens, och vi har därför gemensamt beslutat att avstå från att tala om slutdatum i våra respektive betänkanden för att i stället nämna det, om sanningen skall fram i ganska vaga termer, i betänkandet från Elmar Brok.
I Polen, åtminstone på officiell nivå, talar man fortfarande om år 2003.
Det kanske inte blir år 2003, men det måste bli så snart som möjligt och vi måste göra alla ansträngningar i den riktningen för vi står i skuld till de här länderna - länderna i öst - som är européer som vi men som bara begick misstaget att utan egen förskyllan befinna sig på fel sida om en konstgjord linje som ritades upp genom hjärtat av vår kontinent, vilket också kommissionären påminde om.
Vi har gett Polen, länderna i öst, de före detta kommuniststaterna, alltför många löften som inte hållits.
Kasta av er kommunismen, sade vi, så skall vi hjälpa er.
De gjorde sig av med kommunismen och vi hjälpte dem inte.
Därför skall man inte förvånas över att i de här länderna, ställda inför den ökande klyftan mellan rika och fattiga, inför en kriminalitet som sprider sig, inför prostitution och droger, ökar nu antalet människor som faktiskt skulle vilja återvända till att leva under den gamla regimen, under den kommunistiska diktaturen.Om denna tendens skulle hålla i sig, så skulle det bli den tydligast tänkbara bekräftelsen på att vår politik gentemot Östeuropa har misslyckats.
Låt oss försöka undvika detta till varje pris, kära kolleger.
