# ID: svediakorp-gov404680
# author: Schroedter (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 721
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Vi betraktar Lettlands framsteg sedan det blev oberoende verkligen som en berättelse om framgång.
Lettland, som 1991 fortfarande var en provins i Sovjetunionen, har nu byggt upp en grundläggande demokratisk ordning och ett eget statsväsende, infört marknadsekonomi och skapat nya egendomsförhållanden, för att bara nämna några punkter.
Föreställ er att en grundläggande ekonomisk och samhällelig omdaningsprocess skulle ha ägt rum i ert eget hemland på så kort tid.
Jag tror att bara på så vis kan ni få en aning om vad människorna i Lettland har åstadkommit under de senaste åren.
Ur den synvinkeln vore det helt enkelt skamligt om Europeiska unionen inte skulle lyckas att i Nice åstadkomma de reformer som är nödvändiga för att kunna ansluta de central- och östeuropeiska länderna, Malta och Cypern.
Den som här fortsätter att trampa på bromsen visar att han är mycket mindre kapabel att åstadkomma reformer än varje kandidatland, i synnerhet det lilla Lettland.
Och han har helt enkelt inte rätt att kritisera det baltiska landet som om det vore en dum skolpojke!
Det vore också en nedvärdering av de lettiska människornas prestation, om anslutningen även efter Nice skulle skjutas upp på obestämd tid.
Förhandlingarna med Lettland togs upp först efter toppmötet i Helsingfors.
Jag anser att landet trots detta är i stånd att avancera till frontstaterna i utvidgningsprocessen.
Anmärkningarna och förslagen i mitt betänkande om absolut nödvändiga framsteg inom förvaltning och samhälle är enbart inriktade på att leda in Lettland i Europeiska unionen på ett snabbt och framgångsrikt sätt.
I nuvarande situation står en sak klar: Nyckeln till detta återfinns i en öppen förvaltning på alla nivåer.
Hit hör inte bara en lag beträffande den offentliga tjänsten, utan också möjligheter till rimlig betalning för de unga anställda inom förvaltningen.
Grundvalen måste vara klara regler som utesluter korruption och på så vis vinner medborgarnas förtroende för att förvaltningen verkligen är oberoende och tar beslut för det allmännas bästa.
En sådan förvaltning måste vara i stånd att snabbt genomföra gemenskapens regelverk, men även utveckla möjligheter för medborgarna att delta, samt leda i bevis att det finns en effektiv kontroll av redovisningen.
Därmed skulle Lettland nämligen uppnå att man erhåller mer europeiska bidrag.
Som bekant har jag länge vädjat om att stödet inför anslutningen i högre utsträckning skall anpassas till mekanismen i de europeiska strukturfonderna.
Jag kan fortfarande inte förstå varför man här alltid skall mäta med två olika mått.
Medan hos oss en decentraliserad tilldelning är självklar i stödområdena, så beslutas ISPA-projekt i Bryssel.
Medan det hos oss nu måste bevisas att arbetsmarknadens parter deltar och att kommunal förvaltning i regionerna är med och omsätter medlen, så tillämpas denna form fortfarande inte hos kandidatländerna.
Hur skall då människorna där verkligen kunna lära känna de lokala medborgarnas Europa?
Då räcker det inte med en kommunikationsstrategi, hur bra den än är.
Hittills har den fortsatt att vara hetluft, herr Verheugen, men de faktiska projektansvariga har ännu inte märkt något av den.
Detta räcker inte, den totala strategin måste vara starkare inriktad på medborgarna.
Det är enormt viktigt att kandidatländerna äntligen också i högre utsträckning tas med när det gäller sysselsättningspolitiken.
I samband med den ekonomiska omvandlingsprocessen och den snabba övergången har man inte bara noterat framgångar, utan den har också lett till sociala skillnader, en ökning av regionala olikheter och en hög dold arbetslöshet.
Därför måste dessa frågor prioriteras i anslutningsstrategin.
Jag anser att det är absolut nödvändigt att man här satsar starkare på strukturpolitiska åtgärder, och att man som lösning för arbetslösheten i detta land inte glömmer bort den fria rörligheten.
Det är vår uppgift att fortsätta att stödja Lettland när det gäller att integrera den ryska befolkningen.
Vi bör också tänka på att den börda som vi har lagt på Lettland, nämligen att bygga fästningsmurar för Europeiska unionen, inte kan stödjas genom att principerna för människornas värdighet - även den mänskliga rättigheten till asyl - kränks.
Detta gäller både för Lettland och för Europeiska unionen!
