# ID: svediakorp-gov404679
# author: Carlsson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 825
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
I dag när jag flög från Stockholm in över Tyskland och åkte vidare med bil ner till det historiska Alsace, kunde jag inte annat än känna mig tacksam över mitt Europa.
Jag är född i en tid och i ett land, där det inte finns direkt anledning att tänka på ofärd och krig.
Innan jag föddes hade friheten och demokratin vunnit över förtrycket och krigets vansinne, och en europeisk union bildades.
Dagens unga tar freden för given, och misstro har bytts mot ömsesidighet.
Det har varit påfrestningar, men i det stora hela har freden och handeln etablerat ett närmare förbund mellan medborgarna, nu ytterligare befäst med valutaunionen.
I dag, när vi firar det enade Tyskland och diskuterar parlamentets hållning i utvidgningsprocessen, är det viktigt att ha ett historiskt perspektiv för att kunna blicka långt fram och för att förstå att även dagens politikergeneration kanske har minst lika viktiga beslut att fatta för friheten, freden och demokratin.
Få trodde att det var möjligt att återförena Tyskland.
Alla överraskades av den dynamik som fanns i den process som så skickligt hanterades av kansler Kohl.
Utan hans fredsförankring hade Europa sett annorlunda ut i dag.
Det som började med enskilda människors mod och frihetslängtan ledde till att sten efter sten av den förhatliga muren revs.
Därför har vi nu, tiotalet år senare, ett ansvar gentemot historien att tillsammans fullfölja återförenandet av Europa och stärka integrationsprocessen.
Det kommer totalt att förändra EU.
Som jag ser det finns det dock inga andra alternativ och inget annat är mer önskvärt.
Klarar inte dagens europeiska union en ny utvidgning, lever den inte upp till sina egna ideal.
I så fall har den i mina ögon svikit sitt uppdrag och förverkat sitt syfte.
Jag har förtroendet att vara föredragande när det gäller Estland.
I Sverige stod vi måndag efter måndag på flera torg runtomkring i landet för att visa stöd för våra baltiska brödrafolk under frigörelseprocessen.
Vårt stöd och engagemang fortsätter - mycket för vår egen skull.
Det behövs kraftfullare samarbete när det gäller vårt gemensamma hav, Östersjön.
Vi har mycket att vinna på mera handel och mera utbyte.
De baltiska staterna är små kuststater gränsande till en mäktig granne.
De har en rik källa av kultur, mångfald och möjligheter, som det enade Europa inte kan vara förutan.
Vart och ett av länderna bedöms utifrån sina egna meriter, inte i klump och inte utifrån ett speciellt geopolitiskt läge.
Det måste vara resultaten i förhandlingarna som räknas.
Tidtabeller får inte bli ett skäl att förskjuta utvidgningen.
Jag är, vilket framgår av betänkandet, entusiastisk över vad ett land kan åstadkomma under tio år av reformarbete.
Jag är imponerad av den politiska samsyn som finns och av det ledarskap som premiärminister Mart Laar utövar.
EU har mycket att lära av Estlands frihandelsval, landets väg mot den nya ekonomin och arbetet med integration av den rysktalande befolkningen.
Det är självklart att grunderna för EU inte skall urvattnas och att kandidatländerna måste leva upp till gemenskapslagstiftningen.
Många politiker i EU synes dock mer upptagna av att bygga ut unionen ännu mer och av att höja standarden.
Viljan till detaljreglering synes inte avta.
Det skapar nya hinder för ansökarländerna.
Som jag ser det får utvidgningsprocessen inte dra ut onödigt på tiden.
Det är nu som vi kan säkra gemensamma värden och fördelar.
Som moderat är jag oerhört sparsam med skattebetalarnas pengar.
Genom ökat samarbete mot framför allt gränsöverskridande kriminalitet och miljöförstörelse kan vi göra enorma vinster.
Miljöområdet kommer att utgöra en stötesten i förhandlingarna.
Min uppfattning är att decenniers misshushållning genom planekonomi och kommunismens inneboende ansvarslöshet inte är Estlands fel och inte får bli ett skäl att fördröja medlemskap.
Estland har, om landet fullföljer förhandlingarna effektivt och målinriktat, goda chanser att bli en av unionens nya medlemsstater.
Jag vill tacka för den välvilja som mitt betänkande har mött i utskottet.
Det enda ändringsförslag som redan lagts fram är täckt i mitt betänkande, men jag är glad över att gruppen De gröna vill understryka vikten av likabehandling av medborgare.
Avslutningsvis är det viktigt med substantiella framsteg för att visa på vilja och handlingskraft i förhandlingsarbetet.
Jag är litet oroad över det sätt på vilket parlamentet har hanterat detta utvidgningsbetänkande.
Många av utskotts- och ändringsförslagen i betänkandet Brok går utöver dagens EU-nivå och kan upplevas som nya trösklar.
Heder åt föredragande Brok, ordförande i utrikesutskottet, som har försökt, dock utan att lyckas, att koncentrera betänkandet.
Parlamentets uppgift är nu, över alla gränser, att minska, inte öka, hindren för en framgångsrik utvidgning.
