# ID: svediakorp-gov404666
# author: Hänsch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,133
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kollegan Broks betänkande är en utmärkt lägesbeskrivning för Europaparlamentet.
Min grupp kommer enhälligt att stödja det.
Denna debatt är ytterligare ett tillfälle för min grupp att bekräfta att anslutningen av de central- och östeuropeiska staterna, men också av Cypern och Malta, är det bästa sättet att säkra framtiden för oss alla i Europa, i öst och väst.
Ju snabbare vi uppnår det, desto bättre för oss alla.
Ni kommer att märka att vi inte bara är överens med innehållet i Broks betänkande, utan att jag också instämmer i många punkter som han har nämnt här, för övrigt också i det som van Velzen har sagt.
Det är ingen tillfällighet, ty det beskriver att de stora grupperna i denna kammare och den stora majoriteten här arbetar mot samma mål i denna framtidsfråga och att vi är eniga och vill samma sak.
Vi respekterar de enorma ansträngningar som de central- och östeuropeiska staterna gör för att klara av anslutningen.
Vi välkomnar de framsteg som de uppnått under de gångna månaderna och åren.
Vi vet att det där finns stora skillnader.
Men dessa skillnader hänger också samman med deras olika utgångspositioner när de påbörjade processen med en tillnärmning till Europeiska unionen.
Vi vet att de central- och östeuropeiska staterna inte kan uppnå alla EU: s normer fram till dagen för anslutningen.
Alltså måste vi komma överens om övergångsfrister.
Olika områden, olika övergångsfrister.
Det ligger i deras intresse, men också i vårt eget.
Vi insisterar - liksom för övrigt kommissionär Verheugen - på att dessa övergångsfrister hålls så korta som möjligt.
Övergångsfrister är möjliga och nödvändiga, exempelvis när det gäller fri rörlighet för kapital, fri rörlighet för arbetstagare och uppfyllandet av vissa miljönormer som kräver stora investeringar, samt för en rad andra punkter.
Vi kommer att kunna och vilja vara med och stödja allt detta.
Men en sak är klar - och jag är positiv till att Verheugen än en gång har understrukit det: Någon övergångsfrist för att rätta sig efter de demokratiska reglerna kan det inte bli tal om.
För övrigt inte heller någon övergångsfrist för att säkra de yttre gränserna, om man vill öppna gränserna inom Europeiska unionen.
Den som går med i EU, måste också vilja gå med i den monetära unionen.
Det kan och får inte förekomma någon opting out.
Det säger jag uttryckligen också med tanke på den danska omröstningen förra veckan.
Men det får heller inte förekomma någon rabatt när det gäller att uppfylla Maastrichtkriterierna.
Bara den kan införa euron som uppfyller kriterierna, som de hittills har gällt, även för alla medlemsländer som inför euron.
Inte heller där får det förekomma någon rabatt.
Min grupp påpekar med eftertryck ytterligare en punkt: De blivande medlemsstaterna har åtagit sig att lägga ned första generationens kärnkraftverk som byggts med sovjetisk konstruktion.
Detta åtagande - som de själva har gjort - måste hållas, och det skall om möjligt ske före anslutningen till Europeiska unionen.
De framsteg och ansträngningar som företas i Central- och Östeuropa låter oss hoppas att de första anslutningsfördragen kommer att kunna ratificeras i Europaparlamentet redan under denna mandatperiod.
Jag är övertygad om att vi kan och även bör klara av det.
Men det förutsätter att Europeiska unionen själv håller sitt löfte att bli i stånd att genomföra en utvidgning från den 1 januari 2003.
Nice måste medföra en substantiell reform av institutionerna i Europeiska unionen.
Jag är liksom alla andra mycket tacksam för att kommissionens ordförande Prodi, men även rådets ordförande Moscovici, i förmiddags klargjorde att det handlar om substantiella reformer och inte bara om en retuschering av den ena eller andra institutionen.
Dessutom vet vi att det som är maximalt möjligt att uppnå i Nice kommer att vara mindre än ett minimum av det som är nödvändigt.
Det betyder att vi vet att reformerna måste fortsätta efter Nice.
Men vi vill inte att ytterligare hinder för anslutningen skall byggas upp i Nice eller efter Nice.
Detta betyder att även om vi vill ha ytterligare reformer, kommer strukturen för den utvidgade unionen att återfinnas först i den utvidgade unionen och genom den utvidgade unionen.
Till förmågan att utvidga unionen hör inte bara reformen av institutionerna i Europeiska unionen, utan också medborgarnas stöd.
Och vi vet alla att där finns det oro, bekymmer, tvekan och frågor: Vad kostar utvidgningen?
Ja, det är sant, utvidgningen är inte gratis, den kan inte fås till nolltaxa.
Ja, det är sant, efter 2006 kommer det att bli nödvändigt med en reform av strukturfonderna och stödet från strukturfonderna.
Men det är också sant att fram till år 2006 har 68 miljarder euro avsatts i budgetplanen, inte mindre, men inte heller mer.
Jag är mycket tacksam för att kommissionär Verheugen än en gång mycket klart har framhävt detta.
Men vi säger ju samtidigt att EU 1999 i handeln med kandidatländerna uppnådde ett exportöverskott om 15 miljarder, och fram till år 2006, så länge som budgetplanen löper, utgör det 90 miljarder, och detta jämfört med de kostnader om 68 miljarder, som vi å vår sida har satt in i budgetplanen.
Med dessa 90 miljarder är det centraleuropéerna, inte vi, som finansierar tiotusentals arbetstillfällen i Europeiska unionen.
Även detta hör till diskussionen om utvidgningen.
(Applåder)
Alltså, låt oss inte alltid bara tala om kostnaderna för utvidgningen, utan låt oss också tala om kostnaderna för att inte utvidga.
Och därför uppmanar vi kommissionen att lägga fram en undersökning, en sorts Cecchinirapport, om vad det skulle kosta att inte genomföra en utvidgning.
Även detta vore nyttigt och viktigt för diskussionen bland befolkningen.
Utvidgningen är inte bara en fråga om förhållandet mellan kostnader och intäkter.
Det var den polska fackföreningsrörelsen Solidarnosc, det var den ungerska regeringen som öppnade Ungerns gränser, det var den tjeckoslovakiska regeringen som öppnade sitt land.
Det var alla de som möjliggjorde Europas återförening.
Och i dag, den tyska nationella helgdagen, säger jag med särskild rörelse att de också möjliggjorde återföreningen av mitt land.
Och det utgör grunden till vår moraliska och historiska förpliktelse att se till så att anslutningen av folken i Central- och Östeuropa till Europeiska unionen blir en framgång.
Jag är säker på att vi kommer att klara av det, eftersom vi måste klara av det!
(Applåder)
