# ID: svediakorp-gov404665
# author: Van Velzen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 967
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr minister, herr kommissionär, bästa kolleger!
I dag behandlar vi kollega Broks betänkande angående Europeiska unionens fortsatta utvidgningsprocess och det är ett ämne som återkommer varje år.
Vi mäter, på grundval av bra analyser från Europeiska kommissionen, hur långt kandidatländerna har kommit med förberedelserna inför anslutningsprocessen.
I varje anslutningsland ser man varje år, och det är snart den 8 november, med stor spänning vilken dom kommissionen fäller över deras framsteg.
Det liknar också en teknokratisk process, varvid de politiska punkterna väldigt lätt försvinner ur sikte på grund av ett överflöd av detaljer och kriterier i Europeiska kommissionens rapport.
Som sagt så är diskussionen med kommissionen i dag business as usual.
Därför är det i dag så speciellt eftersom vi samtidigt firar att det tyska enandet ägde rum för tio år sedan.
Det är ett viktigt tillfälle att blicka tillbaka på en mycket särskild tidsperiod i vår historia.
Som nederländare från en familj som lidit svårt av följderna av det andra världskriget är jag uppriktigt glad att jag i dag får vittna om min glädje att det här tyska enandet verkligen ägt rum.
Helmut Kohl och det tyska parlamentet och de tyska politikerna har gjort allt för att förankra Tyskland i Europeiska unionen så att den tidigare rädslan från de kringliggande länderna om att ett återförenat Tyskland skulle få ett för stort maktinflytande inte förverkligats.
Vi får inte glömma att Berlinmurens fall låg till grund för medborgarrörelser i länderna i Central- och Östeuropa - jag skulle särskilt vilja nämna den polska fackföreningen Solidarnosc.
Befolkningens önskan att få slut på den konstgjorda uppdelningen av Europa måste för oss alla fortsätta vara inspirationskällan i utvidgningsprocessen.
Vi måste också komma ihåg vilka jättelika framsteg vi gjort.
Tänk hur vi skulle behöva lösa Kosovofrågan, Bosnien och Hercegovina eller förhållandet till Serbien under det kalla krigets dagar.
Låt oss titta på de handelsströmmar som nu finns mellan Europeiska unionen och länderna i Central- och Östeuropa.
I de flesta central- och östeuropeiska länder går cirka 70 procent av exporten till Europeiska unionen.
För tio år sedan såg det mycket annorlunda ut!
Flera central- och östeuropeiska länder har nu mycket högre ekonomisk tillväxt än Europeiska unionen själv, även om de här länderna gått igenom en mycket djup dal och även betalat priset för det.
I kommissionens rapport fastställs det mycket riktigt att stora reformer ägt rum och fortfarande måste äga rum i alla anslutningsländer.
Låt oss därför tala om de enorma insatser som de här länderna i Central- och Östeuropa har gjort.
Det fanns ingenstans i världen en handbok över hur en sådan här förändringsprocess skulle gå till.
Vi har kunnat lära oss mycket av det.
Fel har gjorts och reformerna har inte gått så snabbt.
Skulle vi kanske ha gjort det bättre?
Jag skulle verkligen vilja gratulera kollega Brok och föredragandena som bidragit till det här betänkandet.
För oss är punkt 25 och det ändringsförslag som min partigrupp lagt fram om den av avgörande betydelse.
Min partigrupp meddelade redan i morse att vi vill skärpa punkt 25.
Vad är bakgrunden till det?
Vi kan konstatera att länder i Central- och Östeuropa gjort väldigt stora insatser.
Vi kan också konstatera att företrädare för Europeiska unionen ständigt och till och med ända upp i de här anslutningsländernas parlament har väckt förhoppningar angående den tidpunkt då de skulle kunna ansluta sig till Europeiska unionen.
Vi har mycket riktigt valt differentieringsprincipen, varvid varje anslutningsland bedöms på sina egna meriter.
Samtidigt har vi därigenom inlett en process som innebär att vi inte säger något mer om när något skall ske och därmed är också insatsskyldigheten borta.
Detta gör att motivationen hos allmänheten avtar i de här länderna.
Vi låter hela tiden veta att väldigt mycket fortfarande måste göras vid regeringskonferensen i Nice.
Att det lever en oro bland vår egen befolkning.
Att det fortfarande ligger långvariga förhandlingar framför oss.
Herr talman!
Tänker att ni bor i ett sådant land och att ni hör allt det här och att ni vet vilka ansträngningar som gjorts.
Känner ni er hemma då?
Förväntar ni er då att vi också skall anstränga oss så att de här länderna så snabbt som möjligt blir medlemmar i Europeiska unionen?
Det är den signal som PPE-DE-gruppen vill ge.
En skyldighet att anstränga oss, i vilken vi med eftertryck säger: Europeiska unionen är klar år 2003.
Vi väntar oss att de första kandidatländerna kan ansluta sig före år 2004 så att de kan delta i det europeiska valet år 2004 och som fullvärdig medlemsstat kan delta i en ny regeringskonferensrunda om till exempel den europeiska grundlagstiftningen.
Vi vill att nya anslutningar kan äga rum under den därpå följande sammanträdesperioden och att det sker ett snabbare slutförande av förhandlingarna med de berörda medlemsstaterna.
Vidare en uppmaning till Europeiska unionens medlemsstater att skynda på ratificeringsprocessen så att det inte dröjer så länge.
Avslutningsvis även en debatt om övergångstidsfristerna i Europeiska unionen.
Jag är glad att kommissionär Verheugen tog upp det eftersom det kan uppfattas som ett nytt hinder.
Låt oss ändå börja debatten med vår egen befolkning.
Jag är glad att kommissionären nu äntligen började informera befolkningen om att de farhågor som det talats om inte behöver besannas.
I det avseendet måste vi dock anstränga oss.
Det kännetecknande för det tyska återförenandet var att det fanns politiker som hade begripit tidsandan, som vågade handla.
Låt det vara en förebild för oss för de följande två, tre åren.
(Applåder)
