# ID: svediakorp-gov404662
# author: Brok (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,273
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


(PPE-DE), föredragande.
(DE) Herr talman!
Jag vill påpeka att jag ser ett sammanhang mellan morgonens debatt och Europeiska unionens reformförmåga.
Jag tror att det efter ordförande Prodis utmärkta tal står klart för oss alla, att Europeiska unionens reformförmåga och framgångar i Nice utgör väsentliga förutsättningar för att Europeiska unionen snabbt skall kunna komma vidare.
Jag anser att en rad medlemsstater hittills ännu inte har förstått att detta sammanhang existerar, och att regeringskonferensens saktfärdighet kan leda oss i stora svårigheter när det gäller att genomföra utvidgningen inom den tidsrymd som krävs.
Vi anser att det som behövs för utvidgningen måste beslutas i Nice, även om det som är nödvändigt inte är allt som vore önskvärt med tanke på en reform av Europeiska unionen.
Detta betänkande måste betraktas på samma sätt.
Även i detta betänkande, som jag lägger fram för er, finns det många önskvärda saker som vi som europeisk union, men även kandidatländerna, bör förverkliga, men allt är inte en förutsättning för anslutningen till Europeiska unionen, ty villkoren för anslutningen till Europeiska unionen har klart definierats i Köpenhamnskriterierna.
Europaparlamentet vill dock påpeka att ett fullständigt uppfyllande av Köpenhamnskriterierna är ett villkor för anslutningen till Europeiska unionen.
Det får inte förekomma någon politisk rabatt för något som helst land.
Det måste stå klart att alla dessa villkor måste uppfyllas.
Det måste även fortsättningsvis stå klart att demokratin och rättsstaten rentav är ett villkor för förhandlingar, och att andra saker också måste uppfyllas under förhandlingens gång, varvid vi naturligtvis har klart för oss att vi på en rad områden, i kandidatländernas och även i Europeiska unionens intresse, måste fastslå övergångsbestämmelser, som vi alltid har gjort vid anslutningar.
Detta är inte någon diskriminering av någon som helst part.
Men jag anser också att när vi talar om Köpenhamnskriterierna bör vi klargöra att varje enskilt land måste bedömas efter sina framsteg.
Av den anledningen bör vi också officiellt ta avstånd från grupptänkandet.
Visserligen inbjöds både i Luxemburg och senare i Helsingfors några länder att genomföra bilaterala förhandlingar.
Men för mig finns inte längre Luxemburg- och Helsingforsgrupperna, utan varje land har, i enlighet med regattaprincipen, en chans att mycket snabbt bli medlem, om det uppfyller förutsättningarna för medlemskap i Europeiska unionen.
Därför är det också felaktigt att för närvarande nämna några namn på länder, som ur dagens synvinkel är i stånd att uppfylla förutsättningarna, ty av inrikespolitiska skäl kan ett land, som i dag har en bra plattform, nästa år åter falla tillbaka, eller tvärtom.
Av den anledningen måste det stå klart att det enda som är väsentligt är att fullständigt uppfylla Köpenhamnskriterierna.
Därför vill jag också föreslå att vi som parlament nästa år inte längre lägger fram någon allmän rapport, utan enbart rapporter om länderna, för att tydliggöra att vi sörjer för en differentierad utveckling i förhandlingarna.
Det finns ett förslag från den socialdemokratiska gruppen om att vi skall klargöra att Europeiska unionen i början av 2003 skall vara i stånd till en utvidgning.
Jag anser att det är ett bra förslag som bör stödjas, och lika bra anser jag att Europeiska folkpartiets förslag är, att de första länderna helst skall kunna delta i valen till Europaparlamentet år 2004.
(Applåder)
Jag tror att om vi betraktar dessa båda uppgifter i ett sammanhang, så erbjuder vi människorna där ett perspektiv.
Jag är övertygad om att några länder kommer att klara av att inom denna tidsrymd vidta tillräckliga förberedelser.
När jag betänker, att det redan är elva år sedan revolutionen ägde rum i Central- och Östeuropa, då måste vi också ge dessa människor det perspektivet att omställningsprocessen någon gång blir positiv.
Vi måste också mena allvar med våra ord: " Om ni skakar av er diktaturen, så står Europa öppet också för er ", och inte hela tiden finna nya orsaker, hinder och svårigheter för att försena enandeprocessen.
Jag anser också att det är en väsentlig förutsättning att man ger människorna ett perspektiv, för att också i dessa länder utveckla den uthållighet som krävs för att genomföra den politiska och ekonomiska reformprocessen i nödvändig omfattning.
Men på samma sätt som vi i Nice måste diskutera och lösa den inre reformen inom Europeiska unionen kan vi säkerligen inte heller låta bli att diskutera Europas gränser.
Vi förhandlar nu med de tolv länderna.
Alla andra länder bör också få det erbjudandet att ett medlemskap, som från första ögonblicket är fullständigt, inte är den enda möjligheten att knytas till Europeiska unionen, utan vi måste också erbjuda andra möjligheter - jämförbara med tidigare EES - för ekonomiska och säkerhetspolitiska frågor.
Vi bör erbjuda dem det.
Ett land som Ukraina kan i dag inte bli medlem av Europeiska unionen, och kanske inte heller i framtiden, men detta land är så oerhört viktigt för den europeiska utvecklingen, att vi måste utveckla erbjudanden för det, liksom för många andra länder.
Det betyder att det fulla medlemskapet på sikt inte bör vara det enda erbjudandet om samarbete med Europeiska unionen.
Allt detta, som jag hittills har talat om, kommer vi på sikt bara att kunna genomföra, om man i politiken och om eliten - och i detta begränsade sammanhang ger jag er rätt, herr kommissionär - äntligen propagerar för att utvidgningen av Europeiska unionen är till gagn för länderna själva.
Det som är förknippat med utvidgningen av Europeiska unionen i form av stabilitet av politiskt, ekonomiskt och säkerhetspolitiskt slag, behöver jag väl inte nämna.
Vi är i stånd att via en sådan europeisk enhet organisera en stabil zon, med ett så solitt fundament som knappast varit möjligt tidigare i historien, och vi ser att genom vårt bistånd uppstår utvecklingsmöjligheter i kandidatländerna, så att de kan finansiera reformprocessen.
Å andra sidan, det vågar man knappt säga, har vi under de senaste åren haft ett större överskott i handelsbalansen gentemot kandidatländerna, än vad vi har lämnat dessa länder i fråga om allmänt bistånd.
Det är vi som profiterar på utvidgningen av Europeiska unionen, och vi bör inte alltid bara tala om kostnaderna, för att skrämma människorna.
Vi bör någon gång försöka med sanningen!
(Applåder) Jag lägger fram detta betänkande på 10-årsdagen av det tyska enandet.
Detta tyska enande blev möjligt bara därför att det europeiska enandet ingav förtroende.
Men jag anser att vi också måste tydliggöra att vi nu står inför ett enande av hela Europa.
Ty det som vi hittills har kallat Europeiska unionen omfattar bara en liten del av denna kontinent.
Vi har möjlighet att skapa en ny ordning, där ingen förlorar sin identitet, och där folkens särart utgör rikedomen.
Vi kommer också att vara i stånd att utforma en ordning, det blir omöjligt med krig mellan oss, där folken kan uppfatta varandra som mänskliga och där vi tillsammans kan förena våra krafter för att tillvarata våra intressen i världen, dvs. strida för våra gemensamma intressen som européer i denna värld.
Jag hoppas att vi har en inre förmåga att då glömma bort petitesserna och att förverkliga det stora målet.
Jag ber om ert stöd för detta betänkande!
(Applåder)
