# ID: svediakorp-gov404657
# author: Nobilia (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 261
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Vi är medvetna om att unionens institutionaliseringsprocess även kräver en definition av begreppet " europeiskt medborgarskap ", samt utarbetandet av gemensamma värderingar som frihet, tillsammans med värden som styrbarhet och stabilitet.
Och vi skulle vilja tro att det inneboende värdet i stadgan om grundläggande rättigheter verkligen kommer att utnyttjas för att förstärka unionens behörigheter och inte medlemsstaternas, vilket konventet beskrivit i inledningen till sitt arbete.
Men osäkerheten kommer från den kombinationseffekt som man skulle få av stadgans bindande effekt på gemenskapens länder, i enlighet med Europaparlamentets begäran av den 26 mars i år, tillsammans med stadgans fortfarande bristfälliga och inte särskilt organiska innehåll, som även den senaste versionen visar prov på, trots berömvärda ansträngningar.
Ett tydligt exempel på detta är rätten till arbete.
Denna sistnämnda osäkerhet, slutligen, uppkommer ur den eventuella dubbleringen av olika rättssystem som man skulle få genom att agera i de övernationella domstolarna, Europeiska gemenskapens domstol och domstolen för mänskliga rättigheter, även om den senare uppkommit ur en konvention som saknar sociala och ekonomiska rättigheter.
Vi vill med andra ord inte att ett syfte, även om det är så hastigt utformat men nobelt som det vi nu diskuterar, på medellång sikt skall fungera, inte som förstärkning och utvidgning av de rättigheter som de nationella konstitutionerna i enlighet med gällande praxis i dag tillsammans garanterar, utan snarare som ett knep för att kunna försämra dem.
I avvaktan på ytterligare förtydliganden lägger vi därför ner vår röst.
