# ID: svediakorp-gov404645
# author: Laguiller (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 243
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Vi har inte röstat emot denna resolution för att inte blanda ihop våra röster med dem från extremhögern, som vänder sig emot att en rad grundläggande rättigheter kan vara enbart bekräftade eller stå i motsättning till staternas suveränitet.
Men vi har inte alls för avsikt att villkora själva stadgan, som förblir vag när det gäller så elementära mänskliga rättigheter som att ha ett arbete, en rimlig lön eller en bostad, rättigheter som gäller större delen av befolkningen, på samma sätt som den är vag när det gäller social trygghet, fri rörlighet och rätten för medborgare från tredje land att uppehålla sig i unionen.
Stadgan är däremot exakt när det gäller äganderätt, fri företagsamhet, som framför allt gäller den minoritet som har kapital, rätten att bruka det och missbruka det.
Erkännandet av mänskliga fri- och rättigheter är bara en principrekommendation som inte är juridiskt tvingande, dvs. som inte påtvingas medlemsstaterna.
De europeiska institutionerna vet emellertid att fatta tvingande beslut, såsom exempelvis tillståndet för nattarbete för kvinnor, när dessa beslut är skadliga eller leder till onödigt krångel.
Men det är inte fallet med de grundläggande rättigheterna, såsom rätten för alla anställda att strejka eller vara medlem i en fackförening.
Stadgan kommer därför mer att vara till nytta för att bekräfta nuvarande tillämpningar i de nationella staterna, inbegripet bakåtsträvande, än att utgöra ett framsteg.
