# ID: svediakorp-gov404623
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,311
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, herr rådsordförande, ärade ledamöter!
Jag tackar er för den vänlighet med vilken ni mottog mitt anförande och tackar även dem som i all vänskaplighet klandrat mig för att jag inte hållit detta anförande tidigare.
Till detta vill jag säga, att innan man håller ett anförande måste man lära känna, förstå, väga de olika krafter som finns, för ett politiskt anförande måste alltid vara realistiskt och alltid knutet till den verklighet som dessa krafter representerar och de mål som vi alla ställer upp.
Jag höll anförandet i dag, för jag ser att de risker som har ökat under de senaste månaderna i Europa har skapat en gemensam vilja i oss som kan bära konkret frukt i framtiden.
I dagens debatt instämmer jag med samtliga talare - Moscovici, Napolitano, de gruppledare som har talat - när det gäller betydelsen av stadgan om grundläggande rättigheter: detta är något nytt och, dessutom, oväntat.
Men vi kan inte stoppa här: bortom alla de högtidliga politiska proklamationerna i stadgan är det nödvändigt att ta tydlig ställning när det gäller integrationen av stadgan i unionsfördraget.
Men vi måste också ställa oss frågan: i vilket fördrag?
Som ni vet har kommissionen föreslagit att vi börjar arbeta på ett grundfördrag som är tydligare, där medborgarnas rättigheter är starkare, där unionens och medlemsstaternas respektive behörigheter preciseras eller, när det gäller de nuvarande behörigheterna i många fall, att fördraget blir begripligt.
Detta arbete är möjligt, och den undersökning som gjorts vid universitetet i Florens utgör en god grund för att lägga upp ett sådant arbete på ett effektivt sätt.
Detta arbete - jag upprepar - är inte bara juridiskt möjligt, utan politiskt nödvändigt.
Jag hoppas därför att Europeiska rådet i Nice förenas kring detta projekt och beslutar att starta det som ett konkret projekt, inte som något som redan har avslutats, naturligtvis efter att ha antagit de reformer som vi behöver.
När det gäller reformerna vill jag inte säga så mycket, och i dag har jag i första hand hållit mig till gemenskapsmetoden, den institutionella triangeln, den ömsesidiga behörigheten.
Låt mig också tydligt slå fast att jag vare sig har ryckt på axlarna eller uppgivet slagit ut med händerna, jag har i en noggrann analys pekat på de krafter som för närvarande är aktuella, och endast när det fanns förslag har jag beskrivit dem och lagt fram dem som förslag.
Jag beskrev alltså inte enbart kommissionens viktiga roll, utan samtliga institutioners roller och jag underströk också - och detta måste göras igen, för det är ännu viktigare - behovet av att mobilisera människor och deras samveten.
Det finns en antydan i den riktningen i dokumentet om olika regeringsformer som vi har utarbetat och som vi kommer att lägga fram, för det är på detta vis vi kan mobilisera både institutioner och samveten, och det är en extremt viktig uppgift.
Snart går vi till Nice för att tillämpa det program som vi har gjort upp.
När det gäller detta - jag upprepar - kan vi inte nöja oss med minimalistiska lösningar.
Jag instämmer helt i det som Moscovici sade: ett litet Nice är inte godtagbart.
Efter Nice har vi däremot en skyldighet att gå beslutsamt vidare mot utvidgningen, bestämma tidsplanerna, bestämma metoderna för benchmarking, bestämma målen, och vi måste göra det inom gemenskapens ram, en metod som tillåter att olika länder, olika uppfattningar existerar sida vid sida, men som samtidigt tillåter att vi håller fast vid den enhetliga europeiska visionen.
Vi måste arbeta vidare med det förstärkta samarbetet som blivit smidigare och effektivare för att uppnå detta resultat: förstärkt samarbete som är den omedelbara vägen, den enklaste vägen för att kunna ta steget mot en fördjupad integration, vars nödvändighet har bekräftats av de många auktoritativa inlägg som jag har hört i dag.
Jag skulle önska att vi inledde detta förstärkta samarbete för att ge ett par exempel på de nya europeiska möjligheterna.
Om vi är överens om detta så måste vi vara noggranna när vi bekämpar alla tendenser till atomisering av ansvaret, till fragmentering av beslutscentra.
Detta innebär verkligen inte att vi kräver allt, och genast.
Mitt anförande var konsekvent och starkt, men även realistiskt.
Jag pekade på de delmål vi kan uppnå i dag och dem vi kan uppnå i morgon.
Detta, minister Moscovici, innebär inte på något sätt att jag anser att allt skall avgöras på gemenskapsnivå.
Jag har en mycket tydlig uppfattning om subsidiariteten, en uppfattning som har sina rötter i mitt eget liv, och jag respekterar den ständigt.
Även när jag pekade på de ändringar som blir nödvändiga, som alltid i framtiden, även det som av er jämställs med diskussionen om GUSP, har jag sagt att detta måste göras i särskilda föreskrifter och jag har pekat ut en framtida väg för att uppnå det målet, utan att ens ett ögonblick föreställa mig att man skulle kunna kränka de regler som gäller för närvarande.
Men jag pekade också tydligt på att när det gäller dagens frågor kan vi förverkliga extremt viktiga mål inom gemenskapens ram, de mål som vi har i dag, till exempel en bättre insats på Balkan.
Det är ett problem för våra samveten att se engagemanget på Balkan och hur fragmenterat det är och hur blygsamma resultat vi har uppnått under åtminstone första fasen i detta engagemang på grund av vår fragmentering.
Vi skulle kunna ta ett annat exempel, energipolitiken, som sagt: här finns en stor önskan och ett stort behov av en gemensam energipolitik, framför allt när vi inte längre har nationella oljebolag, utan en verklig marknad som följaktligen måste hanteras genom en samordning inom ramen för den inre marknaden.
Jag har pekat på realistiska och seriösa exempel och jag har stakat ut en väg inför framtiden; däremot ville jag inte flyga iväg i utopiernas värld.
Jag nämnde inga sådana ord.
Men jag kan säga er att jag kommer aldrig, aldrig att tillåta att man från och med nu yttrar meningen " Vare sig parlamentet eller kommissionen har demokratisk legitimitet ", vilket flera gånger har sagts under de senaste månaderna.
(Applåder) Här har vi haft alltför stort tålamod, ni och vi.
Ni eftersom ni är legitimt valda av det europeiska folket, vi därför att vi har en dubbel legitimitet, folkens via er och ert förtroende och medlemsstaternas via rådet.
Detta är en utgångspunkt som ger oss styrka och legitimitet.
Jag tackar för det tålamod med vilket ni lyssnat på mig.
Låt mig emellertid avsluta med ett påpekande som är en aning lättsammare, som jag kom att tänka på när jag läste sporttidningarna häromdagen, också med tanke på att sporten till fullo hör in under subsidiariteten.
Jag vill absolut inte avvika från detta, men det gläder mig att kunna konstatera att vid OS i Sydney, de första dopningsfria olympiska spelen - har det sagts mig, olympiska spel som vi med andra ord kan beskriva i De Coubertins anda - tog de femton länderna i Europeiska unionen 239 medaljer och USA 97.
Om vi sedan gör en jämförelse mellan de tolv euroländerna och dollarområdet, så uppkommer en förkrossande majoritet.
När vi tackar idrottsmännen och -kvinnorna för deras insatser, så är väl detta något som bådar gott för oss alla!
(Livliga och ihållande applåder)
