# ID: svediakorp-gov404610
# author: Van den Burg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 599
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag är också stolt över texten i den stadga som läggs fram för rådet i Biarritz.
Det är första gången som innehåll ges åt de grundläggande rättigheternas odelbarhet, vilket det yrkats för i den internationella debatten sedan människorättskonferensen i Wien 1993.
Jag har arbetat för att sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter skall tas upp tillsammans med de klassiska grundläggande rättigheterna.
Det har lyckats.
Två minuspunkter.
Presidiet har inte gått in på den stora majoritetens önskan vid konventet att göra en tydlig hänvisning till Europarådets omprövade sociala stadga.
Det tycker jag är oklokt men jag utgår från att EG-domstolen dock skall göra det i sin tolkning av de sociala rättigheterna.
I sista stund infördes ändringar i texten i artikeln om kollektiva åtgärder och rätten att strejka.
Detaljerna skall jag inte gå in på här.
Kommissionär Vitorino vet precis vad det handlar om.
Jag förväntar mig att skall rätta till detta och göra ett förtydligande i motiveringen.
Som före detta förhandlare inom fackföreningsrörelsen är jag van att försvara förhandlingsresultat.
Från mig får ni alltså inte höra hela litanior om punkter som saknas eller som inte har formulerats tillräckligt snyggt.
Jag tycker att stadgan ser bra ut.
Den måste binda den europeiska politiken i hela dess bredd till rättsstatens och den sociala välfärdsstatens normer och principer.
Det var uppdraget från Köln och det är också vad stadgan kan göra, vare sig det nu blir bindande eller inte.
Naturligtvis måste stadgan tas med i fördraget och den bör vara grunden för en europeisk grundlag i framtiden.
Vissa medlemsstater behöver emellertid litet mer tid för att vänja sig vid tanken.
De långsammaste hotar här att bestämma takten men det är inget skäl för att bara slänga stadgan i papperskorgen om den nu inte kan bli bindande på en gång.
Tvärtom, jag tycker att vi nu helt måste inrikta oss på fortsättningen.
Inte luta oss tillbaka alltså, herr Moscovici!
Stadgan måste bli ett levande instrument, juridiskt och politiskt.
Juridiskt sett kan man tänka sig andra former för upprätthållande än direkt enskilt avtvingande vid EG-domstolen.
Inom Europarådet och ILO har man till exempel mycket erfarenhet av rapporteringsförfaranden, expertkommittéer och kollektiv klagorätt för fackföreningar och icke-statliga organisationer och även på det sättet kan stadgan kontrolleras juridiskt.
Minst lika viktigt är det att stadgan som politiskt projekt kan fortsätta som medel för att engagera människor i Europa.
Den diskussion som uppstod efter Verheugens uttalanden om en folkomröstning visade på ett pinsamt sätt hur stora brister det finns i kommunikationen mellan Bryssel och medborgarna.
Den danska folkomröstningen kan också ses som ett misstroendevotum.
Jag skulle vilja föra fram stadgan som en stadga för en bred samhällsdebatt om vilket sorts Europa vi vill ha.
Pintassilgo och hennes De vises kommitté föreslog det redan år 1996.
Icke-statliga organisationer och fackföreningar är klara för det.
Det har deras enorma engagemang i processen hittills visat.
Låt oss hålla kvar det engagemanget och utöka det.
Förra veckan föreslog Benelux-ländernas regeringar i ett IGC-memorandum att det under det belgiska ordförandeskapet nästa år skall fastställas en framtidsplan för Europa, i vilken sådana saker, till exempel stadgans förankring, skall tas upp men även diskussionen om reformen av institutionerna och befogenheterna, vilket Prodi tog upp.
Jag tror det är en realistisk tidtabell att lägga fram det projektet för Europas framtid under det ordförandeskapet och stadgan har där sin givna plats.
