# ID: svediakorp-gov404607
# author: Ainardi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 311
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Ordförande Prodi hänvisade till folkomröstningen i Danmark.
Jag tror att denna omröstning är ett uttryck för ett obehag som går mycket längre än landet självt.
Många européer ställer sig frågande till unionens situation, dess målsättningar och till och med meningen med den.
Vi talar om förtroendekris gentemot institutionerna, jag tänker på en förtroendekris som bl.a. beror på skillnaden mellan de sociala förväntningarna och oförmågan att bemöta dem.
Medan tillväxten utvecklats har orättvisorna blivit allt mer oacceptabla.
Kravet på en rättvis delning har ökat ytterligare.
Det finns också en stark förväntan när det gäller enighet, öppenhet och offentlig debatt.
Vi måste vara mer uppmärksamma.
Trots metoden, som jag hyllar, förefaller stadgan om de grundläggande rättigheterna, som skulle vara Europeiska unionens sociala grund, inte att vara i nivå vare sig med förväntningarna eller ambitionerna.
Trots de positiva ändringar som gjorts i den senaste versionen från konventet, är fortfarande skillnaden stor mellan medborgarsammanslutningarnas satsningar, deras förhoppningar och det nuvarande resultatet.
Jag skulle till och med vilja påstå att det förekommer många tvetydigheter i stadgan.
Det finns ännu så länge tid att låta den utvecklas, och i större utsträckning beakta förslagen från en rad föreningar, fackföreningar och framstegsvänliga krafter.
Detsamma gäller prioriteringen av sysselsättningen, kampen mot utslagningen, livslångt lärande, som alla är mycket viktiga målsättningar, men där konkretiseringen hindras av logiken i stabilitetspakten och avregleringens dogmer.
Efter min kollega Wurtz vill jag säga i vilken utsträckning den nödvändiga reformen av institutionerna måste möta frågan om demokratisering av unionen.
I alla långt framskridna diskussioner finns ett skriande behov: hur kan man skapa institutioner som medborgarna kan vara delaktiga i?
Det är ett villkor för att bygga ett hållbart Europa för folket.
