# ID: svediakorp-gov404602
# author: Hager (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 332
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det gläder mig personligen att vi efter att unionens sanktioner har upphävts är tillbaka till normala förhållanden, kanske med några undantag, som inte bryr sig om det.
Jag kan därför med välbefinnande ägna mig åt stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Man kan ha olika uppfattning om den text som tagits fram.
Man kan bedöma den som tillfredsställande eller mindre tillfredsställande, och man kan, jämfört med den enorma insatsen, också betrakta den som aningen torftig.
En sak kan man dock objektivt konstatera.
Det egentliga målet kommer inte att uppnås förrän denna stadga erkänns som rättsligt bindande.
Till dess kommer den nämligen att förbli en läpparnas bekännelse.
Huruvida för övrigt ett ytterligare konvent vore ett dugligt instrument för den väsentligt mer komplexa frågan om en europeisk författning, kommer att visa sig.
Att de nationella parlamenten tas med i arbetet är naturligtvis positivt.
Personligen anser jag dock att det är tveksamt om man på så bred basis kan komma fram till ett förnuftigt resultat i denna svåra fråga.
Vad beträffar Biarritz tillåter jag mig påpeka att det därifrån inte är långt till Nice, men framför allt inte heller särskilt lång tid.
Det står fortfarande fullständigt öppet om medlemsstaterna i Nice kommer att kunna enas om ett nytt fördrag.
Det franska ordförandeskapets inställning att man hellre vill vara utan fördrag än ha ett dåligt, anser jag vara förnuftig.
Men uppfattningarna om vad som är ett bra eller dåligt fördrag ligger dock milsvitt från varandra.
Dessutom förskonas det franska ordförandeskapet inte från kritik från ledande europeiska diplomater på grund av sitt sätt att leda förhandlingarna.
Men det kommer att bero just på hur detta franska ordförandeskap i rådet uppträder, om framför allt små medlemsstater får med sig det intrycket från förhandlingarna till regeringskonferensen att deras betänkligheter och ståndpunkter tillmäts mindre vikt än de som de stora länderna bidrar med.
