# ID: svediakorp-gov404595
# author: Berès (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,200
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, kära kolleger!
Kommissionens ordförande har just sagt att det inte kan finnas någon subsidiaritet för demokratin.
Jag skulle vilja svara: det kan inte heller finnas någon subsidiaritet för de mänskliga rättigheterna.
Och ur den synvinkeln var vår union lite föräldralös ända till i går.
För om vi skall göra värderingarna med de mänskliga rättigheterna, som också är Europeiska unionens värderingar, till våra behöver vi få tillgång till en text, en stadga, för att kunna kontrollera innehållet.
Denna stadga är till att börja med till för dem som lever i Europeiska unionen, och jag tror också att den är till för alla dem som vill bli medlemmar.
Det är en mycket stark politisk signal och jag vill betona dess betydelse.
För när vi hänvisar till kriterierna från Köpenhamn, är de ibland lite begränsade när det handlar om mänskliga rättigheter.
Jag tror att det nu är en svårighet vi tagit oss förbi.
Denna stadga bör ingå i gemenskapens regelverk.
Man säger oss att Europa mår dåligt.
Men hur skall man besvara frågan " vad vill vi göra tillsammans? " om vi inte åtminstone har en stadga för denna kvalitet?
Jag tror att det är ett viktigt steg.
När 62 personer med olika bakgrund, ibland rivaler, på nio månader utarbetar en gemensam text under konsensus, under den allestädes närvarande blicken från det civila samhället, ser jag där snarare ett tecken på unionens politiska hälsa, som vi bara kan glädjas åt.
Mandaten från Köln var ett begränsat mandat har man sagt.
Stats- och regeringscheferna har inte underlättat uppgiften för oss: ett mandat inom vars ram vi inte har rätt att uppfinna nya rättigheter, inom vars ram vi inte skall utveckla någon behörighet för unionen, och som vissa velat tolka som enbart tillåtelsen att kopiera vissa artiklar i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Jag tror att som trogna tjänare i detta parlament har vi använt mandatet, hela mandatet, men inte bara mandatet och jag kan bara glädjas åt det.
Stadgan finns nu till förfogande för alla, den kan läsas och den är tydlig.
Men jag tror att den även innehåller viktiga framsteg, även jämfört med de nuvarande texterna.
Vi kan bara glädjas åt det, vara stolta över det och i dag försvara denna text.
När det gäller innehållet, även om jag vet att vi får tillfälle att återkomma dit vid vår debatt i november, skulle jag redan nu vilja betona några punkter.
För första gången erkänner man i ett internationellt dokument att rättigheterna är odelbara.
Vi har i dag beviset på att detta är möjligt, och det sker på Europeiska unionens nivå, jag tror att vi ännu en gång kan känna oss stolta.
För första gången har vi för övrigt en text där man erkänner neutraliteten när det gäller kön.
För en fransktalande är det i vilket fall som helst en stor anledning till tillfredsställelse, men jag tror inte att det bara gäller oss fransktalande.
Denna stadga erkänner nya rättigheter, som jag sade nyss.
Ur den synvinkeln är det en modern text i viken man erkänner rättigheter inom området bioteknik, skydd av uppgifter, miljön och bra administration.
För övrigt tror jag att själva strukturen i vår text, det betonade ni herr minister, är en originell och ny struktur.
Man kommer inte längre att tala om mänskliga rättigheter på samma sätt eftersom den första rättigheten nu, den grundläggande rättigheten, är rätten till värdighet.
Efter den följer andra rättigheter i en vacker uppdelning som jag på nytt är stolt över: värdighet, frihet, jämställdhet, solidaritet, medborgarskap, rättvisa.
De ekonomiska och sociala rättigheterna har här sin givna plats, men inte bara i kapitlet om solidariteten.
De finns också i hela texten.
De finns i kapitlet om frihet, i kapitlet om jämställdhet och det är bra att det är så, eftersom det är ett verkligt främjande av dessa ekonomiska och sociala rättigheter.
Och sedan har vi rätten till god administration.
Herr kommissionsordförande!
Jag tror att ni bör vara särskilt uppmärksam på det.
Det är en rättighet som vi skrivit in i kapitlet om medborgarskap.
Den är inte bara till för medborgarna, den är till för alla.
Vi har på sätt och vis breddat och utvidgat begreppet med medborgarskapet som fanns inskrivet i våra fördrag, och som hittills inte hade något konkret uttryck.
Det förefaller mig som om skrivningen av denna stadga utgör ett viktigt framsteg som vi bör stödja och utnyttja.
Några ord om metoden.
Många har sagt det före mig, den förutsätter att förslaget till stadga som nu ligger på bordet förblir i detta skick, eller att man ber konventet att omarbeta den.
Men innan den tillkännages förefaller det mig som om endast konventet borde kunna ändra någon punkt om det till äventyrs skulle bedömas som nödvändigt.
Som ni minns har vi inte försökt lansera ett så originellt förfarande sedan sammanträdet i Rom.
Men skillnaden är att denna gång har metoden enligt min uppfattning fungerat fullt ut.
Den förbjuder inte stats- och regeringscheferna att lämna sina instruktioner, men den gör det öppet, under den vaksamma blicken från alla parter som, om vi börjar med detta parlament, visat till vilken grad de i ett förfarande av den här typen lyckas ta sitt ansvar med en strävan efter att lyckas och uppnå ett resultat som är intressant för alla.
Några ord slutligen om integrationen.
Mycket har sagts i frågan och, herr rådsordförande, ni har just sagt i vilken utsträckning regeringskonferensen är engagerad i ändringen av artikel 7.
Det förefaller mig som om man inte kan inleda denna debatt och inte ifrågasätta denna ställning för stadgan.
Det skulle vara en paradox att göra den till något som inte juridiskt kan identifieras, när vi varje dag konstaterar behovet av att godkänna en process som lägger grunden kring våra värderingar.
Det skulle vara en paradox om ni i Nice kallar till en ny regeringskonferens med syftet att förenkla våra fördrag, eventuellt inrätta en konstituerande process och förr eller senare införliva denna stadga i våra fördrag, men att vi i avvaktan på denna hypotetiska regeringskonferens behåller fördraget som det är.
Vad står det i dag i fördraget?
I artikel 6 finns principerna på vilka unionen är uppbyggd: den hänvisar till våra konstitutionella traditioner och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Kan vi i avvaktan på att stadgan införlivas i fördraget godta ett fördrag som endast hänvisar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, medan alla institutioner i denna union kommit överens om att se till att utarbeta denna stadga, som är en vacker stadga som ingen jurist kan tillåta sig att bortse ifrån.
(Applåder)
