# ID: svediakorp-gov404586
# author: Barón Crespo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,285
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr tjänstgörande rådsordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Tio år efter den tyska återföreningen, som innebar slutet på det kalla kriget och som även vår institution bidrog aktivt till, befinner vi oss i ett nytt vägskäl.
Och det är inget vanligt sådant: vi måste finna en lösning som slutgiltigt enar kontinenten och är en lösning med tanke på globaliseringen.
Vi har lyssnat uppmärksamt till rapporten av rådets tjänstgörande ordförande och även det utmärkta talet av kommissionens ordförande som i dag gör sin rentrée efter sommaren, och jag anser att det på sätt och vis bör ge en viss rytm åt våra institutioner, för det är ett år sedan kommissionen installerades och nu måste vi föra diskussioner om det vägskäl vi befinner oss i och om Europas framtid.
Man kan säga att frågan handlar om att reformera för att utvidga, men även för att våra institutioner skall fungera, och vi får inte glömma att vi också måste regera tillsammans för att kunna lösa problemen och uppfylla de europeiska medborgarnas förväntningar.
Vi står nu inför toppmötet i Biarritz och jag måste som företrädare för min grupp och min politiska familj i Europeiska Socialdemokraters Parti, säga att vi anser att arbetet med stadgan om de grundläggande rättigheterna som förverkligades genom avtalet har varit framgångsrik rent resultatmässigt och vad gäller den metod som har tillämpats.
Jag vill så här offentligt framföra ett tack för det arbete som har utförts inte bara av våra kolleger under ledning av kollegan Méndez de Vigo, utan även av alla dem som, till och med under sommarmånaderna, har bidragit till ett arbete, som har varit ett lyckat havandeskap då arbetet uträttades på nio månader.
Det är viktigt inför toppmötet i Biarritz att stadgan godkänns av rådet.
Varför det?
För att det gäller att ge det europeiska medborgarskapet en innebörd.
Det gäller att se till att det vi proklamerade i EU-fördraget för tio år sedan får tydliga och konkreta konturer.
Och dessutom, och det har varit det viktiga arbetet i stadgans slutskede, att den får ett progressivt innehåll, inte bara med personliga friheter utan även ekonomiska och sociala rättigheter, ett innehåll som uppnåddes i slutet av arbetet med stadgan.
Nåväl, fru talman, jag tror att stadgan för närvarande utgör ett viktigt budskap till våra medborgare och även till länderna som omfattas av utvidgningen.
Min grupp anser på tal om den kommande debatten om utvidgningen att det är viktigt att vi ger ett positivt budskap till dessa länder.
Det första vi bör säga när vi utarbetar en resolution med 120 punkter är att vi vill att hela utvidgningsprocessen skall ske på ett tydligt och genomblickbart sätt genom att behoven tillgodoses, och i jämn takt.
Det är viktigt att parlamentet förmedlar budskapet att tidsplanen måste fastställas efter de framgångar som vi är i behov av på Europeiska rådet i Nice.
För det andra är stadgan viktig med tanke på de farliga processer som inleds i unionen, med en utveckling av populism, bristande solidaritet och främlingsfientlighet.
Jag kan inte begripa - och nu vänder jag mig till rådets tjänstgörande ordförande - varför vi, när vi nu för en gångs skull har gjort något mycket bra som vi kan gratulera varandra till, skall lägga stadgan på is efter Nice.
(Applåder)
Jag begär inte att denna skall ingå direkt i fördragen, men när vi nu diskuterar artikel 6 och 7 är det nödvändigt att bekräfta våra gemensamma värderingar.
Jag tycker det är svårt att förklara för väljarna det faktum att vi har gjort en stor insats som vi är nöjda med, men att vi nu kommer att avvakta.
Jag anser att rådet och regeringarna bör fundera allvarligt på vilken image vi vill ge vår union.
Och det är stadgan för de grundläggande rättigheterna.
För det andra, vad metoden beträffar, så har vi inte funnit de vises sten men vi har insett att det är en demokratisk metod, eftersom den är offentlig, genomblickbar och gör att medborgarna och det civila samhället kan följa våra förehavanden i faktisk tid.
Efter att ha lyssnat på rapporten från rådets tjänstgörande ordförande om regeringskonferensens utveckling - han sade det med den diskretion och elegans som ordförandeskapet kräver i synnerhet när det är franskt, men han sade att vi står inför en situation med en fullständig blockering och använde begreppet " paradoxal " - då måste jag ärligt talat fråga: skulle inte avtalsmetoden kunna tillämpas på regeringskonferensen?
(Applåder)
Det är en högst elementär fråga som skulle kunna innebära lösningen på en stor del av våra problem.
För på regeringskonferensen - det vet vi alla för det har vi hört och vi har två företrädare där som får beväpna sig med stort tålamod - följer de personliga företrädarna endast sina instruktioner för att sedan låta ledarna förhandla de sista fem minuterna, något som leder till den typ av fördrag som vi har och som är fullständigt obegripliga till och med för de invigda.
(Applåder)
Därför anser jag att vi måste sända ett andra budskap till våra regeringar när de samlas i Biarritz och i Nice, vilket är att nästa regeringskonferens, och även denna, skulle kunna ersättas med avtalsmetoden.
För det tredje, beträffande kommissionsordförandens tankar inför framtiden, håller jag med om ett grundläggande påstående: nu när det lyckligtvis pågår en debatt där det talas om författning, om federalism, där våra statschefer - i morgon även president Ciampi - håller strålande pläderingar för den europeiska framtiden, får vi lov att medge att stats- och regeringscheferna offentligt säger mycket positivt om Europa som de tycks ha kommit fram till på tu man hand.
Men det är bra att de säger det åtminstone.
Nu är det så, herr kommissionsordförande, att vi måste bygga i nuet med tanke på framtiden.
Och nuet är lika med den interinstitutionella triangeln.
Det är vi helt överens om liksom att vi måste försöka utnyttja denna triangel.
Jag tror att ordförande Prodi har begripit det, för om jag inte misstar mig var han med på toppmötet i Amsterdam där posten för den höge representanten för utrikespolitiken instiftades.
Man lär sig av sina misstag.
Nu ser jag att han försvarar en progressiv integrering av något som parlamentet försvarade redan innan Amsterdam.
Angående det andra exemplet han nämner - den ekonomiska politiken - sade han något viktigt: att fördragen innehåller en tydlig definition av kommissionens befogenheter på området.
Jag säger som företrädare för min grupp: Ordförande Prodi, agera, för det är av största vikt att det vid sidan av Europeiska centralbanken finns ett ekonomiskt ledarskap i unionen och det förutsätter inte att fördragen ändras.
(Applåder)
Fru talman, nu måste jag avsluta.
Vi står säkert inför en fruktbar kris på unionens område.
Om det finns en tydlig vilja att lösa problemen med tanke på våra medborgare, med insyn och offentlighet och genom att tillämpa gemenskapsmetoden tror jag att vi slutligen kommer att åstadkomma något som en ledare med en enorm moralisk auktoritet har begärt här i kammaren: president Havel har sagt att vi behöver en tydlig författning som vi kan förklara för våra barn.
Jag tror att det är något som kan hjälpa oss att slutgiltigt visa vägen för Europas framtid.
(Applåder)
