# ID: svediakorp-gov404584
# author: Napolitano (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 629
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (IT) Fru talman!
Låt mig först av allt säga hur starkt jag instämmer - och instämmer med viss rörelse - i den uppskattning som vårt parlament uttryckte inför ordförande Prodis viktiga anförande, där han detaljerat gick igenom de frågor som vi upplever så starkt inom utskottet för konstitutionella frågor, som jag har den äran att leda.
Jag skulle också vilja rikta ett varmt tack till minister Moscovici för det genomtänkta och utförliga svar han gav på den muntliga fråga jag ställde som företrädare för utskottet för konstitutionella frågor.
Men nu, snarare än att beskriva frågan som ställdes, eftersom detta redan gjorts på ett så utmärkt vis av minister Moscovici, tänker jag koncentrera mig på svaret, på de frågor som han i sin tur riktade till parlamentets utskott för konstitutionella frågor.
Jag kan inte hålla inne med tillfredsställelsen, som jag tror är mycket utbredd i parlamentet, över de resultat som gruppen med uppdrag att utarbeta Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna kommit fram till och uttrycka min livliga uppskattning för det engagemang som visats av alla medlemmar i densamma, och framför allt för det bidrag som lämnats av delegationen från Europaparlamentet som letts på ett så förnämligt vis av Méndez de Vigo.
Jag delar minister Moscovicis bedömningar, skarpa och väl underbyggda, om det som han beskrev som en dubbel framgång, une double réussite, för proceduren och för texten som sådan.
Europaparlamentet kommer att uttala sig i sinom tid, när stadgan skall tillkännages, men jag har anledning att tro att parlamentets uttalande blir klart och övertygat positivt.
Låt mig så komma till Moscovicis frågor.
För det första, herr företrädare för ordförandeskapet, så föreslår vi verkligen inte att man i Biarritz skulle ta risken att stadgan tillbakavisas bara för att vi kräver att den skall integreras med fördragen.
Men i ärlighetens namn kan jag inte tänka mig att de ansvariga regeringscheferna tillbakavisar stadgan, trots att man inser hur bra innehållet är.
För det andra måste man vara uppmärksam på frågan om tiden - jag har lyssnat, herr minister, och det är en viktig fråga - dvs. det faktum att frågan ännu inte är mogen och att det just nu finns en fientlig inställning från en majoritet av medlemsstaterna.
Det är också sant att man måste lita på - och det gör många av oss - kraften i denna stadga som sådan och dess förmåga att på det rättsliga planet inspirera domstolen i Luxemburg, men det som vi säger, minister Moscovici, är att man inte undkommer problemet med stadgans införlivande i fördragen.
Problemet skall diskuteras vid regeringskonferensen och i Nice skall man ange en väg för att lösa problemet, för det är viktigt att stadgans fullständiga rättsliga status i framtiden garanteras och att man även ser till att stadgan blir första steget på vägen mot en konstitution.
(Applåder) Jag vill säga detta, eftersom jag har noga följt med i den delen av ert anförande, herr minister.
En integration av stadgan i fördragen i stället för att man tillbakavisar den i det ögonblick som man definierar en konstitution, som för övrigt stadgan skulle kunna bli inledningen till, kunde innebära att stadgan blir en startpunkt för att, naturligtvis på betydligt längre sikt, komma fram till en europeisk konstitution.
Vi begär avslutningsvis att man börjar diskutera detta i Biarritz och att man fortsätter diskutera detta ända till Nice, och att man därför i Nice skall kunna dra upp de konkreta riktlinjer som skall gälla även efter det att regeringskonferensen avslutats.
(Applåder)
