# ID: svediakorp-gov404572
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 683
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
För det första skulle jag vilja tacka Hatzidakis för det utmärkta arbete han lagt ned i detta förslag som är mycket tekniskt komplext.
Kommissionen gläder sig över att betänkandet visar på behovet att söka en balans mellan kommersiella aspekter och de som hör till konkurrensen och som samtidigt å ena sidan garanterar tekniska framsteg och å den andra säkerhet.
Dessa mål är naturligtvis också våra mål.
Målet med texten är tydligt.
Det har redan kommenterats här.
Dvs. att fastställa en enhetlig norm när det gäller storleken på oledade bussar för transporter.
De nuvarande lagstiftningarna är mycket varierande, mycket olika, och behovet av denna harmonisering verkar uppenbar.
För att ordentligt förstå de kommentarer jag sedan kommer att ge om kommissionens reaktion på de olika ändringsförslagen är det bra att vara klar över att förslaget, enligt vår vision, har som syfte att tillåta en maximal längd på 15 meter i hela Europeiska unionen, under villkor att två rekvisit uppfylls.
För det första att bussar mellan 12 och 15 meter skall ha tre axlar.
Det är en viktig fråga som gett upphov till viss debatt och som jag kommer att kommentera senare.
För det andra att bussarna skall ha en manöverbarhet som stämmer överens med gemenskapens lagstiftning.
Vi börjar med det första rekvisitet: de tre axlarna.
Problemet med de tre axlarna är enligt kommissionens tes grundläggande för att garantera att tyngden, trots dessa bussars storlek, distribueras jämnt och inte ger upphov till problem i vägarnas infrastruktur.
Det är den grundläggande delen.
Vi kan förstå att det pågår en debatt huruvida alla bussar är lika eller inte, men vi tror att en mångfald av specifika lösningar i slutändan skulle vara en sämre lösning.
Vi anser att de tre axlarna för bussar som är längre än 12 meter är den enklaste lösningen och som löser problemen på bästa sättet.
Det är anledningen till att kommissionen anser att ändringsförslag 2 och 4 inte är godtagbara, som försöker mildra detta rekvisit genom att fastställa att den tredje axeln skall vara obligatorisk endast i de fall bussarna är mellan 13,5 meter och 15 meter långa.
Vi anser att det skulle få negativa effekter för infrastrukturen, som vi nämnde tidigare.
Det andra rekvisitet i vårt förslag är att man skall klara ett bestämt manöverbarhetsprov.
Vilket manöverbarhetsprov?
Jo, detsamma som för nuvarande finns i direktiv 97 / 27 och som också kopplar detta prov till reglerna för tillverkning.
Vi anser att denna fråga är av avgörande betydelse och det är också anledningen till att det är omöjligt för kommissionen att godta ändringsförslag 3 eftersom det syftar till att fastställa normer för manöverbarhet som är annorlunda och mindre stränga än de som gäller för nuvarande.
Naturligtvis skulle de vara lättare att uppfylla, men de skulle införa risker ur säkerhetssynpunkt för detta slag av fordon.
Kommissionen kan inte heller godta ändringsförslag 5 och 7.
I båda fallen åsyftas att direktivet skall träda i kraft senare.
Naturligtvis ger det upphov till praktiska problem.
Om det är så att vi vill påskynda genomförandet av den inre marknaden är allt det som handlar om att påskynda processen positivt, medan förseningar däremot skulle ge upphov till betydande svårigheter.
Det är också svårt att godta ändringsförslag 6 eftersom vi anser att det inte är tillräckligt tekniskt berättigat.
Däremot tycker vi att det är rimligt att de bussar som för närvarande har tillstånd och en längd på 15 meter, men inte uppfyller ovan nämnda rekvisit, dvs. de tre axlarna och manöverbarheten, skall få en övergångsperiod och att denna övergångsperiod skall vara längre än den som inledningsvis förutsetts.
Till en början hade en övergångsperiod föreslagits till år 2009.
Kommissionen anser att det kanske är så att denna dispens är alltför restriktiv och vi skulle kunna godta att direktivet tillåter att de rullar vidare fram till år 2015.
