# ID: svediakorp-gov404566
# author: Hatzidakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,105
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (EL) Herr talman!
Detta rör sig om en i högsta grad teknisk fråga som trots detta dock har infallsvinklar som berör europamedborgarnas vardagsliv och den inre marknaden som sådan.
Som situationen ter sig i dag är de lagliga gränserna för den högsta tillåtna längden på passagerarfartyg olika i alla medlemsstater inom Europeiska unionen.
I 7 länder är gränsen 12 meter, i ett land är den 13,7 meter, i två andra länder är gränsen 14,5 meter och i fem länder 15 meter.
Denna övre lagliga gräns har alltså inte harmoniserats på europeisk nivå, eftersom den inte har tagits med i direktiv 96 / 53.
Fram till i dag kan endast bussar med en längd på 12 meter röra sig fritt inom Europeiska unionen.
På begäran av ministerrådet har kommissionen behandlat ett förslag om att passagerarfordon skall inkluderas i direktiv 96 / 53, så att man inte bara harmoniserar längden på de stela bussarna utan också bättre tydliggör förhållandena när det gäller bussarnas löstagbara tillbehör och släpvagnar.
Det är arbetet med detta som har lett till detta förslag.
Vi måste vara medvetna om att det även i de länder där det är tillåtet med bussar längre än 15 meter i praktiken inte är tillåtet för dem att komma innanför ett annat lands gränser och att de avvisas vid gränsen.
I denna bemärkelse kan vi hävda att detta förslag försöker lösa problemet med att fastställa regler för en gemensam marknad inom hela Europeiska unionen.
Det är uppenbart att det är marknadsskäl som bestämmer längden på bussarna.
En buss på 15 meter kan rymma ungefär 67 passagerare, dvs.
16 mer än i en buss på 12 meter.
Det står därför helt klart att en del transportörer använder sig av längre bussar av konkurrensskäl.
I de fall där bussen färdas full är längre bussar, på grund av miljöskäl, att föredra.
Avslutningsvis förtydligas med detta förslag förhållandena när det gäller bussarnas löstagbara tillbehör och släpvagnar, framför allt då skidboxarna, som måste inkluderas i den totala tillåtna längden.
Personligen håller jag med om att bussar längre än 12 meter bör ha tre obligatoriska axlar, då den högsta tillåtna tyngden på varje axel eventuellt överskrids på dessa bussar.
Med tre axlar garanterar vi bättre trafikförhållanden och mindre slitning på vägarna.
De övriga förslagen är också tillfredställande, som t.ex. att bussens totala längd skall motsvara bussens längd med släp.
Den högsta tillåtna längden är alltså totalt 18,75 meter.
Låt oss också notera att den högsta tillåtna bredden på bussar den 1 januari 2000 ökade från 2,5 till 2,55 meter.
Anpassningarna av den högsta tillåtna längden på de oledade bussarna kommer troligtvis också att leda till krav på motsvarande ändring i lagstiftningen om oledade lastbilar som tillverkas för varutransporter.
Det är också möjligt att det i fortsättningen inte kommer att noteras en så stor efterfrågan på dessa typer av fordon.
Grundläggande kriterier för att garantera bussars möjlighet att manövrera är den homocentrala cirkeln och krängningsradien (outswing).
Dessa kriterier fastställdes i direktiv 92 / 27 om volym och dimensioner på vissa kategorier av fordon med motor och släp.
Då detta direktiv möjliggör avvikelser i medlemsstaterna är det viktigt att dessa kriterier efterlevs på europeisk nivå och att de också skall gälla de längre oledade bussarna, vilket också föreslås i detta direktiv.
Anledningen är att bussarna, såväl de kommunala som långfärdsbussarna, ofta trafikerar trånga vägar i stadscentra under rusningstid, när gatorna också trafikeras av andra bilar, motorcyklar, cyklar och fotgängare.
I fall där det finns trafikproblem för bussar med en längd på 15 meter som t.ex. på historiska platser, trånga gator osv. måste de nationella och regionala myndigheterna märka ut de begränsningar som påbjuds.
Jag anser att detta är en bra lösning.
Jag vill hänvisa till de tre ändringsförslag som har antagits av vårt utskott.
Det första avser en övergångsperiod inom vilken det är tillåtet att för nationella transporter använda bussar som redan godkänts, vilka trots detta inte uppfyller de nya krav som specificeras i direktivet.
Om denna period hade slutat den 31 december 2009 skulle tidsrymden vara exceptionellt kort, eftersom trafiktiden på så vis skulle ha begränsats avsevärt för de redan klassificerade bussarna med en längd över 12 meter.
Det skulle ha skapat oacceptabla ekonomiska nackdelar för företag vilka innan detta direktiv trädde i kraft i god tro godtagit eller satt fordon i trafik.
Det andra ändringsförslaget hävdar att det tydligt måste framgå att det rör sig om oledade och inte om ledbussar.
Om den högsta tillåtna längden på bussar med två axlar ökas måste det också ges en möjlighet för bussar på 12 meter att använda löstagbara tillbehör, som t.ex. skidboxar.
Denna ökning av längden skapar dessutom en utmaning för busstillverkarna att reducera tyngden på bussarna, att söka alternativa lösningar för de material som används och för bussarnas utrustning, så att bussar, längre än 12 meter, men mycket kortare än 15 meter, ändå kan tillverkas och klassificeras som bussar med två axlar.
Så har vi det tredje ändringsförslaget som avser löstagbara tillbehör som t.ex. skidboxar samt bussens möjlighet att svänga.
Det fastställer andra kriterier än dem i direktivet eftersom det anses att den högsta tillåtna längden på bussar, om det förslag om transporter som arbetsgruppen lämnat in som ändringar till direktiv 96 / 53 om mätmetoder och gränsvärden för framkanter, kommer att fastställas till 14,6 meter.
Detta strider mot den busslängd, åtminstone för bussar med tre axlar, som specificeras i direktivets första artikel.
Bussarna kommer att vara 40 centimeter kortare.
Vad gäller de ändringsförslag som har lämnats in nu kan jag inte hålla med liberalernas ändringsförslag 4, eftersom det, vilket jag också sagt till kommissionen, inte ligger i direktivets anda.
Vad angår ändringsförslag 6, inlämnat av socialisterna, kan jag från och med nu lämna mitt samtycke.
För att komma till socialisternas två andra ändringsförslag, 5 och 7, vilka avser övergångsförordningar som sträcker sig över två år, tycks det mig vara en överdrivet lång övergångsperiod.
Jag skulle önska mig förtydliganden från socialisterna och från kommissionen så att jag kan inta en ståndpunkt, men två års övergångsperiod tycker jag som sagt verkar vara en för lång tid.
Jag skulle kunna diskutera en kortare tidsperiod om kommissionen också samtycker.
