# ID: svediakorp-gov404550
# author: Piecyk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 852
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman!
Här har vi en situation som jag gärna vill göra ett allmänt påpekande om, för jag anser att det är ett klassiskt exempel på hur medbeslutandet faktiskt inte skall gå till.
Parlamentet har sin första behandling, ett år senare får vi rådets gemensamma ståndpunkt som så gott som på ingen punkt överensstämmer med parlamentets hållning, och på grund av tidsfaktorer - exempelvis på sommaruppehållet - återstår det praktiskt taget inget annat för parlamentet att göra än att återigen sätta förstabehandlingen och ståndpunkten från förstabehandlingen i kraft med den följden att vi alla glada i hågen kommer att träffas i samband med förlikningsförfarandet igen.
Detta är egentligen inte hur medbeslutandeprocessen skall förlöpa, åtminstone inte enligt min uppfattning!
Jag säger detta riktat till rådet: Sedan Amsterdam ökar det legislativa arbetet allt mer just på transportområdet.
Vi skulle spara tid, kostnader och energi i förfarandet om rådet kunde komma till övertygelsen och börja leva efter att en gemensam ståndpunkt inte utgör slutet på beslutsförfarandet.
Den är ett viktigt steg i beslutsförfarandet, men därefter fortsätter det hela och man måste träffa parlamentet.
Vad handlar detta om?
I den första rundan av de transeuropeiska näten förblev frågan om hamnarna öppen.
Kommissionen sade då ja till att lägga fram motsvarande förslag för hamnarna.
Kommissionen gjorde detta och utvidgade också förslaget till att gälla inte bara hamnar, utan även inlandshamnar och intermodala terminaler, inklusive projekt nr 8 av de 14 stora projekten från Essen, vilket skall ändras.
Parlamentet välkomnade redan från början kommissionens förslag om att kusthamnar, inlandshamnar och terminaler skall fattas samman eftersom de i trafiknätet utgör knutpunkter som står i förbindelse med varandra.
Rådet övertog parlamentets hållning endast på vissa villkor och sällade sig inte alls till parlamentet vad gäller kriterierna för knutpunkter.
Jag skall koncentrera mig på det viktigaste: kusthamnar.
I form av kriterier vill parlamentet se 1,5 miljoner ton omlastning och 200 000 passagerare, men som ett mycket tungt vägande kriterium framför allt en förbindelse med ett annat transeuropeiskt trafiknät.
Rådet vill ha maximalt 1 miljon ton, ingen förbindelse med annan europeisk trafikförande väg.
Detta leder emellertid till att i mitt älskade Schleswig-Holstein - det är den region jag kommer ifrån - en ort som Langballigau som har maximalt en bro och två pollare som ett skepp kan förtöja vid, plötsligt legitimeras som europeisk kusthamn - detta är ren och skär dumhet!
Något dylikt får man som parlament inte släppa igenom!
För inlandshamnarna vill parlamentet ha 500 000 ton omlastning årligen som kriterium, rådet endast 300 000.
Resultat: ytterligare 200 små hamnar kommer att föras in på kartorna, vilket i praktiken kommer att bilda ett myller där man tvingas ta förstoringsglaset till hjälp!
Så fungerar det inte!
När vi talar om ett transeuropeiskt nätverk, måste kust- och insjöhamnarna också svara upp till minimikraven i de europeiska transportfunktionerna.
Intermodala terminaler - detta fann vi vara i sin ordning eftersom de hör hit, rådet ansåg inte alls detta, trots att terminaler i en framtida europeisk transportpolitik naturligtvis kommer att spela en mycket mer betydande roll än kanske i dag.
Hamnarna konkurrerar med varandra.
Så skall det också vara.
Men för att skapa en jämlik konkurrens har parlamentet krävt att vi inte skall främja den övergripande strukturen, utan att det på sin höjd är infrastrukturen som skall främjas.
Denna principiella tanke har rådet hittills över huvud taget inte kunnat acceptera, inte kommissionen heller för övrigt.
Därför måste vi på gemensam väg finna lösningar för att denna jämlika konkurrenssituation skall upprättas när det gäller infrastrukturen.
En glädjande punkt i denna dossier är att ändringarna i projekt nr 8 uppenbarligen har antagits av rådet.
Parlamentet godkänner detta.
Därmed har rådet emellertid en gång för alla accepterat att medbeslutandet är nödvändigt även i de 14 viktiga projekten från Essen.
Vad vi kommer att besluta om i morgon är slutligen material till förlikningsförfarandet.
Jag vill uttryckligen visa min uppskattning för det franska ordförandeskapets bemödanden att redan vid denna tidpunkt komma fram till ett gemenskapsförfarande.
Rådet är något skrymmande här.
Mitt tack går till kommissionens tjänsteenhet som i detta fall ju är riktigt hjälpsam.
Likväl hade det hela kunnat ske lite snabbare än vad resultatet blev i detta fall.
Inte minst går mitt tack till kollegerna i utskottet som här har arbetat gemensamt mot ett och samma mål.
Jag vill kommentera ändringsförslag 15.
I den engelska översättningen har ytterområdena återigen fallit bort, det är den tyska originalversionen som gäller.
Därför hoppas jag att sessionstjänsten rättar till även detta så att ytterområdena återigen finns med överallt.
Ännu en gång, hjärtligt tack för samarbetet i utskottet!
Jag gissar att vi efter morgondagens omröstning snabbt skall kunna gå in i ett förlikningsförfarande och inte behöver genomlida detta ända till de sex sista veckorna.
