# ID: svediakorp-gov404466
# author: Sterckx (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-10-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 282
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Den 21 september i år, i De Pannes kommun, i den västra delen av Belgien, nära den franska gränsen, träffade en jordbrukare en kväll på 45 flyktingar på sin mark.
Bland dessa 45 flyktingar var 15 barn.
Dessa människor togs omhand av kommunen.
Det märkliga var att de hävdade att de hade förts över gränsen av den franska polisen.
Flyktingarna hade tagits av polisen i Calais, som sedan fört dem från Calais till den belgiska gränsen och därefter lugnt lämnat dem i Belgien.
Detta ter sig mycket märkligt, särskilt då vi har andra vittnesmål som tyder på att det inte är första gången som detta händer.
Lyckligtvis behandlades denna fråga på högsta nivå mellan Frankrike och Belgien, och man har till synes funnit ett medel för att hålla denna diskussion.
Min förvåning var stor när jag av en belgare, som jag talade med, fick veta att det inte bara är fransmännen som gör på detta viset, utan även nederländarna och tyskarna.
Då jag frågade honom om även belgarna gör det svarade han: ja, från och till.
Så det tycks som om alla fortfarande har den rätta europeiska reflexen, nämligen att föra sina problem över gränsen till någon annan.
Jag anser, fru talman, att det är ytterst nödvändigt att vi som europeiskt reglerande organ, som Europaparlamentet, här åtminstone insisterar på en ny europeisk reflex.
På samma sätt som Europa i för liten utsträckning gick till handling vid oljekrisen, är Europa inte heller när det gäller detta smärtsamma problem tillräckligt involverat.
