# ID: svediakorp-gov404439
# author: Nobilia (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 363
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) För det första vill vi säga att vi instämmer i det arbete som utförts av Glase.
Det är en kraftfull uppmaning till medlemsstaterna att bekämpa ett plågoris som växer samtidigt som det negligeras som företeelse, en företeelse som inte bara skadar ekonomin och bromsar upp den sociala politiken, utan som dessutom blir en hämmande faktor när det gäller sysselsättningspolitiken.
Tre synpunkter kan det under alla omständigheter vara värt att lyfta fram.
Den första är, att med tanke på skillnaderna när det gäller tolkningen av vad som menas med odeklarerat arbete mellan de olika medlemsstaterna, så verkar motiveringarna effektivare när det gäller att beskriva fenomenet än själva texten i betänkandet.
Den andra synpunkten gäller den numera ständigt återkommande uppmaningen till arbetsmarknadens parter att visa flexibilitet och ansvarskänsla.
Förutom de avtal om synliggörande och de övriga initiativ som tagits av medlemsstaterna mot odeklarerat arbete och som skall införas i de nationella sysselsättningsplanerna, något som föredraganden krävde, så skulle det vara intressant att veta hur många initiativ för s.k. samordnad flexibilitet som de berörda parterna på arbetsmarknaden har åstadkommit, hur många som hittills har tillämpats i praktiken och hur många som förverkligats på ett positivt sätt.
Den tredje frågan gäller en typ av förhållande som föredraganden inte nämner ens i motiveringarna och som under alla omständigheter, åtminstone i Italien, löper risken att bli lika vanliga som, om inte vanligare än, det odeklarerade arbetet: Det gäller den typ av arbetsförhållanden som, även om de uppvisar alla tecken på legalitet och sker helt öppet, i själva verket uppvisar sämsta tänkbara egenskaper när det gäller lagstiftning, skydd och ersättning, eftersom de är resultatet av arbetsavtal som beskrivs som " piratavtal " och som upprättats med de fackliga organisationernas goda minne.
I det avseendet anser vi att de undersökningar av de olika typerna av svartarbete som föredraganden har begärt, även bör inriktas på detta sistnämnda fenomen och att man följaktligen måste utveckla kvalitetsparametrar så att förhållandena på arbetsmarknaden som är avsedda att vara värdiga, verkligen skall kunna kalla sig det.
