# ID: svediakorp-gov404386
# author: Pirker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 657
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Det gäller brottsbekämpning, konkret gäller det bekämpningen av den organiserade brottsligheten som numera utgör åtminstone en fjärdedel av alla brott och som gör enorma vinster på drogkriminalitet, på människohandel, på försäkrings- och kreditkortsbedrägerier och andra områden.
Dessa illegalt uppnådda vinster tvättas och inlemmas i det legala ekonomiska kretsloppet.
Därmed underminerar de vårt totala ekonomiska system och genom korruption även vårt samhällssystem och vår stat.
Därför måste alla upptänkliga medel sättas in, därför måste alla strategier mobiliseras för att vidta lämpliga åtgärder mot denna organiserade brottslighet.
Vi behöver alltså dessa åtgärder, och det lagda åtgärdspaketet är av särskild betydelse, eftersom det även är en signal till Europas medborgare om att Europa inte enbart är en ekonomisk och monetär union, utan att medlemsstaterna i medborgarnas intresse måste byggas ut till en säkerhetsunion.
En sådan handlingsplan kan utan tvivel bidra till detta.
Men när dylika planer skall förverkligas måste de nödvändiga europeiska spelreglerna respekteras.
Så har skett i denna handlingsplan, och därför lämnade jag in en parlamentsfråga, visserligen redan i våras när det portugisiska ordförandeskapet som mycket engagerat ägnade sig åt denna fråga i detta fall dock inte höll sig till reglerna.
Man garanterade visserligen att parlamentet skulle engageras i handlingsplanen, att man skulle avvakta ett ställningstagande, inarbeta detta i handlingsplanen och först därefter förverkliga åtgärdspaketet.
Detta löfte infriades inte av Portugals dåvarande ordförandeskap, och detta har lett till den fråga som föreligger i dag.
Kritiken är berättigad, av flera skäl.
För det första därför att man på grund av Europaparlamentets passivitet har tagit ett steg tillbaka, inte bara bakom Amsterdamfördraget utan långt bakom Maastrichtfördraget, för enligt K6 borde parlamentet ha engagerats i varje enskilt fall.
Men även Amsterdamfördraget kräver ju offentlighet, kräver öppenhet, och därför skulle parlamentet som företrädare för medborgarnas intressen ha kopplats in helt och fullt, vilket ordförandeskapet ursprungligen också lovade parlamentet.
Inte heller detta löfte infriades alltså.
Min fråga riktar sig till det franska ordförandeskapet, hur tänker man hantera detta, om man, vilket fördraget föreskriver, också kommer att engagera parlamentet i långfristiga strategier, avvakta ställningstagandet och sedan utveckla strategier i överensstämmelse med parlamentets uppfattning.
Det existerar dock även kritik mot innehållet i handlingsplanen, och den gäller att det har utarbetats rekommendationer som prioriteras från 1 till 5.
Dock rättar sig dessa prioriteringslistor inte uteslutande efter angelägenhetsgrad och absolut nödvändighet, utan dessvärre mycket ofta efter möjligheten att genomföra desamma, och jag skall ge er ett exempel.
Att frysa inne, att beslagta vinsterna från illegalt förvärvade områden inom den organiserade brottsligheten har bara försetts med prioritet 3, trots att vi alla vet att det är pengarna som är motorn i den organiserade brottsligheten och att detta frysande, indragningen av kapital därför egentligen borde ha försetts med högsta prioritet.
Jag skulle kunna ge andra exempel.
Detta gäller alltså uppmaningen och vädjan till det franska ordförandeskapet att tänka igenom denna katalog av prioriteringar och omordna dem enligt äkta prioriteter i stället för att fastställa ordningsföljden efter svårigheten att förverkliga åtgärderna.
Det gäller även utbyggnaden av förebyggande åtgärder; här har vi lagt fram konkreta förslag.
Dessa sträcker sig från att granska laginnehållet med avseende på dess konsekvenser via att förhindra den organiserade brottsligheten till förebyggande åtgärder med syfte på att även sätta in tekniska instrument för att förhindra organiserad brottslighet redan i startgroparna.
Dit hör exempelvis högre säkerhetsstandarder för kreditkort eller elektroniska körlås för bilar.
Det rör sig således om en lång rad konkreta förslag, och vi som parlament anhåller för det första om att bli engagerade, för det andra om att våra föreställningar även tas med i handlingsplanerna, i de långfristiga strategierna.
