# ID: svediakorp-gov404379
# author: Ford (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 360
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det har visats ett visst intresse för mitt åtagande för Österrike.
Jag måste säga herr Pirker att jag har varit intresserad ganska länge av vad som händer i Österrike.
Jag var där år 1986 och protesterade mot Haiders diskriminering av den slovensktalande minoriteten i Kärnten.
Även om jag naturligtvis accepterar att enskilda medlemmar av frihetspartiet mycket väl kan vara oklanderliga och hederliga personer finns det ett talesätt som säger att man skall vara försiktig med vem man umgås.
Så det kanske är olyckligt att vissa människor som har valt speciella politiska partier stämplas på det sättet, men det är deras eget yttersta ansvar.
Jag vill gratulera baronessan Ludford till hennes betänkande.
Hon har lagt ner mycket arbete på det.
Jag måste dock säga, och det är inte hennes fel, att det finns underlåtenhetssynder vad mig beträffar.
Kommissionär Diamantopoulou framförde mycket klart att vi står inför två monster här i Europa, terrorism och rasism.
Vi måste inse att dessa monster existerar och jag är inte säker på att vi gör det i just denna resolution.
Det finns fortfarande en uppfattning att det inte finns någon verklig rasism i Europa.
Om det förekommer någon rasism är den ganska liten och om den förekommer beror den på offren själva.
Jag tillbakavisar det.
Vi har i Östtyskland haft mordet på en man från Moçambique, angrepp på gästarbetare i Spanien, ett angrepp på en judisk professor i Italien och den fortsatta ökningen av rasismen inom fotbollen som presenterades för oss i går av de personer som för en kampanj runt slagordet " Visa rasismen rött kort ".
Vi har nyligen haft den fällande domen för en bombterrorist i Förenade kungariket, David Copeland, som dödade homosexuella och ej homosexuella människor i en bar för homosexuella och givetvis har vi haft det verkliga avskedandet av professor Pelinka från övervakningscentrumet av den österrikiska regeringen.
Om Europa önskar spela en central roll vid världskonferensen mot rasism måste kontinenten börja se sig som andra ser den snarare än som vi skulle vilja vara.
