# ID: svediakorp-gov404365
# author: Paul (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 670
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar ledamöter!
Jag skulle vilja besvara Ludfords fråga punkt för punkt.
Rådet och ordförandeskapet fäster stor vikt vid den europeiska regionala konferensen " Vi är alla olika med ändå jämlika " som kommer att hållas i Strasbourg den 11-13 oktober 2000 inför världskonferensen mot rasism 2001.
I det här sammanhanget sparar ordförandeskapet inte på krafterna för att se till att unionens medlemsstater samarbetar och samordnar sitt arbete i största möjliga utsträckning inför konferensen i Strasbourg.
Det finns redan nu en mycket aktiv samordning mellan medlemsstaterna, vid sidan av de många förberedande möten som har ägt rum.
Rådet har inte för avsikt att i enlighet med artikel 34.2 föreslå en gemensam ståndpunkt för de 15 medlemsstaterna vid den regionala konferensen i Strasbourg.
Fast samordningen mellan Europeiska unionens medlemsstater kommer att fortsätta - och det tror jag är det viktiga - så att inte staterna framför olika ståndpunkter om de frågor som kommer att behandlas.
Däremot avser rådet - och jag vill trycka på den här punkten - att lägga fram en gemensam ståndpunkt vid världskonferensen nästa år i Sydafrika.
Arbetet med att utveckla denna gemensamma ståndpunkt har redan påbörjats.
För att samordna sina ståndpunkter inför den regionala konferensen kommer medlemsstaterna självfallet att ta hänsyn till de mycket värdefulla rekommendationerna som finns i dokumentet av den 17 april från kommissionens enheter.
När det gäller de medel som skall användas för att säkerställa större samverkanseffekter på det här området, bedrivs det ett arbete inom Förenta nationernas kommission för mänskliga rättigheter, Europarådets europeiska kommission mot rasism och intolerans samt Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet.
Jag vill påminna Ludford om att rådet antog ett beslut den 21 december 1998 om ingående av ett avtal inför inrättandet av ett närmare samarbete mellan detta europeiska övervakningscentrum och Europarådet, och att samarbetet mellan dessa två institutioner i praktiken har varit mycket fruktsamt.
I övrigt fortgår arbetet med att utreda hur närmare band kan upprättas mellan Förenta nationernas kommission och Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet.
Jag vill dessutom påminna om att rådets direktiv om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung antogs den 21 juni 2000.
Eftersom det därmed skapades en onödig överlappning mellan detta direktiv och förslaget till direktiv om upprättande av en allmän ram för likabehandlingsprincipen i sysselsättnings- och arbetsfrågor - ett direktiv om diskriminering - har rasdiskriminering uteslutits från det sistnämnda direktivets tillämpningsområde.
Men jag vill påpeka att tillämpningsområdet för detta sistnämnda förslag till direktiv är klart mer avgränsat än det nyligen antagna direktivet, som inte endast rör sysselsättnings- och arbetsområdet, utan också socialt skydd, sociala förmåner, utbildning samt tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster.
När det vidare gäller gemenskapens åtgärdsprogram för bekämpning av diskriminering, är arbetet inom rådet i full gång - det kan jag i dag intyga.
Och om Europaparlamentet avger sitt yttrande under sin sammanträdesperiod i oktober, kommer rådet att kunna anta ett politiskt avtal om detta dokument den 17 oktober.
På så sätt skulle dokumentet kunna antas innan det franska ordförandeskapet avslutas, så att programmet kan inledas enligt planerna: den 1 januari 2001.
När det till sist gäller den gemensamma åtgärden från 1996, om åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet, granskade rådet i maj 1998 en rapport om huruvida medlemsstaterna fullgör de skyldigheter som åligger dem i kraft av den gemensamma åtgärden.
Rådet beslutade då att genomförandet av denna gemensamma åtgärd bör granskas på nytt under 2000.
Jag vill meddela er att ordförandeskapet nu förbereder sig för att möjliggöra denna andra granskning, som kommer att hjälpa rådet att utvärdera den gemensamma åtgärdens övergripande effektivitet och se om det finns anledning att stärka någon beståndsdel.
Jag hoppas, fru ledamot, att jag har gett er ett så fullständigt svar som möjligt.
