# ID: svediakorp-gov404309
# author: Wallis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,056
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag talar på utskottets vägnar och kommer senare att tala å min grupps vägnar.
När jag nu till sist lägger fram detta betänkande från utskottet för rättsliga frågor för parlamentet, är det många personer jag bör och vill tacka, men det finns en vars inspiration jag särskilt vill nämna, eftersom jag hoppas att den kommer att ange tonen för kvällens debatt.
Som ung advokat i London i början av åttiotalet hade jag förmånen att arbeta med en äldre tysk dam.
Hon var en av dessa fantastiska tysk-judiska immigranter som kom till London under de första krigsåren och beträdde den engelska juridiska banan.
Inte nog med att denna enastående dam utbildade sig till engelsk advokat, efter att tidigare ha utbildat sig i Tyskland.
Som en sann europé i sin egen generation erhöll hon även en doktorsgrad från Sorbonne med titeln ömsesidigt erkännande och verkställande av domar.
Hon inspirerade mig med sitt intresse inom detta juridiska område och i takt med att hon gradvis drog sig tillbaka och lämnade över sin praktik, blev jag mer och mer bekant med innehållet i Brysselkonventionen, som då trädde i kraft i Förenade kungariket.
Jag hoppas att hon skulle uppskatta hur långt vi har kommit i dag, och hur Europeiska unionen nu kan ge jurister rätt att röra sig och arbeta i andra medlemsstater av eget fritt val, snarare än av omständigheternas tvång, och att vårt utskott genom denna förordning kommer att bidra till ännu ett steg i riktning mot att ge alla våra europeiska medborgare ökad tillgång till rättvisa.
Jag vill ta tillfället i akt att säga något om vikten av vad vi uträttar här.
Den ursprungliga EG-konventionen om domstols behörighet och domar från 1968 var en viktig landvinning inom den internationella privaträttens område, och markerade ett avsteg från det tidigare sammelsuriet av i första hand bilaterala avtal mellan olika länder.
För första gången inrättade gemenskapen genom en mellanstatlig konvention en särskild, enhetlig och lättfattlig ordning för erkännande och verkställighet inom gemenskapen.
Vi är nu delaktiga i nästa viktiga landvinning i denna process - att se den tidigare konventionen förvandlas till en gemenskapsakt, en förordning, som i ett slag flyttar ett område som tidigare sorterat under internationell privaträtt till gemenskapslagstiftningens område och framför allt till den internationella marknaden.
Hur passande är det då inte att uppgiften att ta i tu med denna nya Brysselförordning faller på vårt utskott, med sina nya befogenheter som syftar till att inom ramen för denna lagstiftande församling slå en bro mellan området för rättsliga frågor och den inre marknaden.
Utskottet har under denna process haft mycket stora besvär med att framhålla och understryka hur viktig den inre marknadsdimensionen är i detta förslag, som ger oss en möjlighet att än mer kraftfullt än tidigare säkerställa att våra företag och medborgare kan förlita sig på att avtal och skyldigheter som de ingår över hela unionen kommer att bäras upp av ett gemensamt processrättsligt ramverk om domstols behörighet och verkställighet av domar.
Vi gör framsteg i riktning mot ett system för privaträtt och rättvisa som bekvämt och säkert skall vara tillgängligt över medlemsstaternas nationella gränser, så att vi till sist kan börja förverkliga det område för frihet och rättvisa som föreslogs i Tammerfors.
Den fråga som naturligtvis har upptagit det mesta av utskottets tid och uppmärksamhet har varit det förhållande att detta förslag till förordning sammanfaller med uppgången för den elektroniska handeln, som i sig erbjuder enorma möjligheter för företag och konsumenter på den inre marknaden.
Som kommissionen kommer att märka har utskottet brottats länge och väl med de frågor som tas upp i artiklarna 15 och 17 i förslaget till förordning.
Det gäller frågan om vilken domstol parterna skall vända sig till vid en tvist mellan ett företag och en konsument.
Dessa båda artiklar måste hur de än kombineras läsas tillsammans.
Kommissionen intog i sitt förslag i linje med tidigare konsumentskyddslagstiftning ståndpunkten vad avser artikel 15 att alla sådana tvister bör gå till konsumentens domstol, men var villig att ta hänsyn till ett allmänt förslag om att distansavtal bör omfattas av denna kategori.
Utskottet har försökt hitta ett sätt att skydda unionens växande elektroniska handelssektor och i synnerhet småföretagen från att utsättas för femton olika och mångskiftande behörighetsregler.
Utskottet har därför med knapp majoritet röstat för alternativet i artikel 17 a, som innebär ett avsteg från den allmänna principen i artikel 15.
Enligt detta avsteg får parterna i ett avtal mellan företag och konsument möjlighet att avtala om att säljarens domstol skall vara behörig.
Man ansåg att parternas frihet att ingå avtal härigenom upprätthölls, men det finns också en annan aspekt som jag nu vill gå in på.
Jag tror att utskottets mest avgörande bidrag till debatten blir att sådana tvister mellan företag och konsumenter skall börja hänskjutas till det alternativa tvistlösningssystemet.
Detta har allmänt setts som det bästa sättet att neutralisera den besvärliga diskussionen om vilken domstol som skall vara behörig.
Det kan inte råda någon tvekan om att Brysselkonventionen innebar enorma framsteg för att förenkla behörighetsreglerna vid gränsöverskridande tvister, men fortfarande är dessa regler en dröm för jurister och en mardröm för parterna i målet.
Någon verkligt lättillgänglig rättvisa har de inte åstadkommit.
Utskottets syfte med att införa begreppet alternativt tvistlösningssystem är att inrätta ett enkelt och effektivt system för gränsöverskridande tvister och vi välkomnar det sätt på vilket förslaget redan har mottagits och utvecklats av kommissionen.
Utskottet var även överens om att vi är fortsatt djupt bekymrade över hur lagstiftningen påverkar unionens elektroniska handel, inom detta mycket föränderliga område.
Därför har vi i linje med direktivet om elektronisk handel begärt en översyn om två år.
Jag har här berört de viktigaste aspekterna.
Jag vill avslutningsvis rikta ett litet tacktal till mina kolleger i utskottet, särskilt till vår ordförande som jag vet har samma starka engagemang inom detta juridiska område som jag själv, vilka skillnader som sedan finns i övrigt, men mina varmaste tack måste gå till utskottssekretariatet och till Robert Bray för hans hjälp och råd under hela detta arbete.
