# ID: svediakorp-gov404287
# author: Martínez Martínez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 613
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det fina betänkande som min landsman Ferrer lägger fram i dag svarar på en fråga som prövats vid flera tillfällen och samtidigt det överhängande behovet av att lösa detta och öppna nya perspektiv för det enade Europas förbindelser med tredje världen.
Det problem jag syftar på är problemet med en anmärkningsvärd brist på samstämmighet och samordning av den politik och de åtgärder som har gjorts på området utvecklingssamarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och medlemsstaterna sinsemellan å andra sidan.
Det som har beskrivits och kritiserats från många tillförlitliga håll och i synnerhet av organisationer som utvecklar sin verksamhet på området - men även av vårt parlament - är att de olika medlemsstaterna på samarbetsområdet under årens lopp har agerat vart och ett på sitt håll och ofta uppfyllt nationella visioner och intressen, som vissa gånger kan bekännas och andra inte, men hur som helst utan några anmärkningsvärda insatser, inte ens ett informationsutbyte och än mindre en samordning, en samstämmighet, en fördelning av rollerna.
Det har med andra ord saknats rationaliserande och effektiva insatser för att de tillgängliga resurserna, alltid begränsade, inte skall slösas bort utan för att bästa möjliga resultat skall uppnås.
Inte heller förrän helt nyligen har de insatser gjorts som i övrigt krävdes för en vettig samordning av gemenskapspolitiken på detta område som var och en av de 15 medlemsstaterna samtidigt höll på att förverkliga, även om det säkert inte bara är något som gällde det område som engagerar oss i dag.
Det var mycket beklagansvärt att se hur gemenskapsåtgärder på området infördes som ibland inte ens beaktade vetskapen om det som pågick i var och en av unionens olika stater för respektive land eller sektor.
Resultatet blev och är i stor utsträckning fortfarande en spridning av åtgärderna, en överlappning av många av dem, om inte en dubblering eller till och med en motsägelse mellan vad det ena landet gjorde och det andra.
Ett vansinne med andra ord och rena katastrofen.
Det var naturligtvis en ohållbar situation och ytterligare ett problem att lösa, men behovet av att göra detta har framstått ännu tydligare och som ännu mer brådskande i och med att själva processen för den europeiska uppbyggnaden, reformerna och framgångarna för unionen har visat att det är nödvändigt att agera på den internationella arenan med en enda röst, som ett enda land, när tillämpningen av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik framstår som ofrånkomlig för genomförbarheten av vårt projekt.
Enligt vår uppfattning är det vi kan göra från Europas sida på området utvecklingssamarbete helt enkelt en väsentlig del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Det påpekar Ferrer och redan i inledningen till hennes betänkande framhävs nyckelbegreppet komplementaritet.
Det är givetvis inte första gången vi diskuterar den här frågan i parlamentet.
De funktionsstörningar vi har kunnat urskilja har varit alldeles för uppenbara för att inte ha framhävts i tidigare debatter.
Nu tar vi emellertid ett avgörande steg framåt, och anpassar oss till en situation som jag betraktar som synnerligen brådskande, men också synnerligen fördelaktig, och det gör vi just när både kommissionen och rådet tycks vara övertygade om att konkreta åtgärder måste vidtas för att lämna den tidigare situationen och få till stånd den samstämmighet som innebär att de resurser som Europa satsar på utvecklingssamarbete blir mer omfattande, både kvalitativt och kvantitativt sett.
Dessutom kommer vi i och med detta uppnå att Europa spelar en mycket mer avgörande roll i utmaningen att skapa en mer rättvis, balanserad och därmed stabilare värld.
