# ID: svediakorp-gov404286
# author: Belder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi håller med föredraganden när hon säger att enligt artikel 177 i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen så har Europeiska unionen en kompletterande uppgift inom området utvecklingssamarbete.
Av den artikeln framgår att det inte är tal om någon ersättning av medlemsstaternas utvecklingspolitik.
Europeiska unionens biståndspolitik bestäms av de femton medlemsstaterna och finansieras med hjälp av i EU-fördraget överenskomna bidrag från medlemsstaterna.
I teorin skulle det kunna utgöra en stabil grund för en slagkraftig och tydlig politik för utvecklingssamarbete - och även ett sådant genomförande av den.
I praktiken lämnar båda mycket övrigt att önska.
Utbetalningarna är till exempel ett problem.
Inom rådet (utvecklingssamarbete) kan man urskilja två synsätt: de nordliga medlemsstaternas, vilka betraktar utvecklingssamarbetet som ett fullvärdigt politikområde och som till största delen anser att EU: s utvecklingssamarbete kvalitativt har hamnat på efterkälken, och de sydliga medlemsstaternas, vilka på sin höjd ser utvecklingssamarbetet som ett instrument för utrikes och ekonomiska förbindelser.
De här skillnaderna skjuts litet väl enkelt åt sidan i den komplementaritet och samordning i EU som föredraganden och kommissionen föreslår.
Orsaken till den brist på " politisk vilja " i rådet och medlemsstaterna som föredraganden och kommissionen angivit grundar sig därför också på den här grundläggande skillnaden i sättet att se på utvecklingssamarbetet.
Därigenom är det omöjligt att föra en sammanhängande politik på EU-nivå inom det här området.
Avslutningsvis så beskrivs EU: s utvecklingssamarbete i fördraget som ett komplement till medlemsstaternas bistånd.
Enligt vårt synsätt betyder det att kommissionen måste koncentrera sig på de områden där den har ett mervärde gentemot medlemsstaterna, såsom akut hjälp i nödsituationer, till exempel naturkatastrofer och krigssituationer.
Långsiktiga program kommer dock bättre till sin rätt i bilaterala, ofta historiska förbindelser mellan utvecklingsländer och medlemsstater.
Kommissionen får i alla fall inte agera som en sextonde bilateral givare, vilket händer i praktiken.
Europeiska unionen kan dock hjälpa till att samordna biståndet från medlemsstaterna och ingripa när medlemsstaterna inte gör något.
I viss mån skriver vi alltså under vikten av europeisk samordning och komplementaritet men anknyter i det fallet inte till slutsatsen att EU: s samordning av utvecklingssamarbetet tillför något till det som egentligen borde vara målsättningen: samordning som omfattar alla relevanta givare, helst under ledning av det mottagande landet eller, om det inte går, under ledning av FN eller Världsbanken.
Det är den hållning vi kommer att anta i diskussionen om samordning och komplementaritet.
