# ID: svediakorp-gov404283
# author: Korhola (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 468
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill gratulera Ferrer till ett balanserat betänkande.
Det är viktigt att vi erkänner betydelsen av EU: s roll och möjligheter att påverka, vi efterlyser konsekvens och samordning.
Likaledes vill jag uttrycka min belåtenhet över att man erkänner betydelsen av de av regeringarna oberoende medborgarorganisationernas arbete och att det beaktas i utvecklingssamarbetet speciellt därför för att medborgarsamhället i och med detta samarbete förstärks.
Jag ser också det att man rekommenderar att samordningen genomförs inom ramarna för mottagarländernas egna strategier som en sund utgångspunkt.
När vi talar om utvecklingssamarbete är det samtidigt hälsosamt att påminna om att utvecklingssamarbetet inte är något mål i sig.
Målsättningen är att utvecklingsländerna själva skall kunna klara av sina egna angelägenheter, ta ansvar för sin egen utveckling samt fungera som samhällen på ett rättvist sätt, och i den mån vi försvårar dessa möjligheter försöker vi rätta till saken.
På EU-nivå måste det bland annat betyda att vi med vår politik inte uppmuntrar till att leva på en produkt.
Endast sådana länder vars egen ekonomi är i skick kan dra nytta av globaliseringen.
De utvecklingsländer som hankar sig fram med en produkt hamnar i en svår situation.
På EU-nivå måste vi också värna om att värdeaspekterna återspeglas i vår politik för utvecklingssamarbete.
Ifrågasättandet måste ha sin plats.
Således skall vi inte stödja länder som inte uppvisar intresse för medborgarnas mänskliga rättigheter och demokrati.
I övriga fall måste man begränsa sig till enbart humanitär hjälp.
Jag anser också att EU har ett mycket stort behov av inte bara en justitieombudsman utan även av en justitieombudsman för mänskliga rättigheter som också skulle ha till uppgift att övervaka utvecklingsländernas situation beträffande mänskliga rättigheter.
På EU-nivå måste vi verkligen vara medvetna om stödets politiska konsekvenser, eftersom vi av erfarenhet redan vet att hjälp även kan vara skadlig.
I själva verket är risken ganska stor.
Man måste utveckla stöd som förhindrar konflikter i stället för att ge näring åt dem.
Hjälpen måste inriktas så att den kommer till nytta för de allra sämst ställda.
Kriser förorsakade av miljöförstöring måste kunna förutses och hjälpen bör inte ges så att den driver på kampen om naturresurserna.
Man måste lära sig att identifiera de samhällen där risken för våld är förknippad med statsmakens terrorutövande.
Vid kanaliseringen av stödet måste man tänka på att det inte stöttar odemokratiska maktstrukturer.
Genom att villkora stödet kan man förhindra förtryck och korruption av vissa grupper.
Jag vet att frågan inte är okomplicerad och att villkorande är arbetsamt och besvärligt, men att man genom så kallat positivt villkorande kan få mycket till stånd.
Det har erfarenheten visat.
Därför skall EU inte skygga inför detta.
