# ID: svediakorp-gov404282
# author: Ferrer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 953
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Den ökande fattigdomen, trots de senaste årtiondenas långsamma ökning av den internationella bruttonationalinkomsten, den nuvarande tendensen i medlemsstaterna att minska resurser avsedda till statligt utvecklingsbistånd till förmån för direkta investeringar, varav endast 1 procent avsätts för de minst utvecklade länderna - något som ökar klyftan mellan dessa länder och de rika länderna eller utvecklingsländerna - samt övertygelsen om att globaliseringsprocessen kan öka de fattiga ländernas svårigheter, är alla faktorer som avslöjar det överhängande behovet av att öka effektiviteten inom politiken för utvecklingssamarbete.
Även på området demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna befinner vi oss långt ifrån de önskvärda parametrarna: statskupper, våld, krig och brott mot de mänskliga rättigheterna är fortfarande en del av verkligheten i de minst utvecklade länderna, parametrar som vi därför bör bidra till att rätta till.
Därför är det oumbärligt att stärka komplementariteten i gemenskapens och medlemsstaternas politik beträffande utvecklingssamarbetet.
För det första eftersom att komplementariteten innebär att synergin kan utnyttjas till följd av ett samordnat angreppssätt för de åtgärder som skall vidtas, inte bara av Europeiska unionen utan av alla internationella biståndsgivare, något som kommer att öka åtgärdernas effekt.
För det andra för att ett mervärde kan tillföras medlemsstaternas insatser, något som kommer att bidra till att optimera de resurser som är avsedda för utvecklingsbistånd och för att uppnå bättre resultat.
För det tredje för att det innebär att Europeiska unionens synlighet kan ökas och utvecklingspolitiken göras mer trovärdig, vilket tjänar till att unionen kan utöva det politiska inflytande som åligger den som främsta biståndsgivare - tänk på att mellan hälften och två tredjedelar av utvecklingsbiståndet kommer från Europeiska unionen - ett inflytande som de icke-statliga organisationerna och mottagarländerna skulle önska vore markant med tanke på Europeiska unionens stora förståelse på området social rättvisa och mänsklig utveckling.
Slutligen är stärkandet av komplementariteten viktigt, för det framgår tydligt av EU-fördraget att medlemsstaterna och gemenskapen bör samordna sin politik beträffande utvecklingssamarbetet och samordna sina stödprogram.
Därför måste kommissionens framställning av meddelandet om komplementaritet i gemenskapens och medlemsstaternas politik beträffande utvecklingssamarbetet betraktas som positiv, eftersom de åtgärder som föreslås kan bidra till att undanröja de hinder som står i vägen för avsevärda framsteg på området.
Generellt kan sägas att vi i utskottet för utveckling och samarbete och jag själv håller med om de huvudsakliga dragen i dokumentet och de åtgärder som föreslås där.
Jag vill ändå göra vissa förtydliganden: det första är att jag anser att kommissionen borde ha tagit hänsyn till att komplementariteten inte är ett isolerat fenomen utan måste betraktas i samband med en global strategi som även omfattar frågor om samordning och samstämmighet, eftersom samstämmigheten är oskiljbar från samordningen och komplementariteten, och utan samordning är komplementariteten inte möjlig.
Därför anser jag att det för att verkligen förbättra den europeiska utvecklingspolitikens effekter och säkra unionens trovärdighet hade varit mycket lämpligare och tydliggörande att behandla dessa aspekter tillsammans inom ramen för meddelandet om utvecklingspolitiken, eftersom det då hade varit möjligt att starkare framhäva de oskiljbara och viktiga dragen hos dessa faktorer inför utformningen av en utvecklingspolitik i enlighet med unionens mål.
Det andra förtydligandet gäller tanken om komplementariteten som inte bör uppfattas som en förebyggande princip för att bevara medlemsstaternas befogenheter på området, utan som ett uttryck för en politisk vilja att förena insatserna för att förbättra och i större utsträckning bidra till förverkligandet av målen med politiken beträffande utvecklingssamarbetet.
Å andra sidan måste behovet av att värna om enheten, samstämmigheten och effektiviteten i unionens agerande på det utrikespolitiska området - som även det fastställs i fördraget - utvidgas till att gälla utvecklingspolitiken i den mån dessa faktorer utgör en del av unionens utrikes agerande.
Därför bör kommissionen ta initiativet och ta ett kvalitativt steg i den riktningen så att Europeiska unionen kan skapa strategiska prioriteringar för Europeiska unionen beträffande utvecklingsbiståndet.
För det tredje måste jag säga att åtgärderna för att stärka komplementariteten svårligen allena kan leda till de väntade resultaten.
Den första förutsättningen är rådets politiska vilja att fortsätta vägen fram mot en större integration på samarbetsområdet, för det som har ställt upp hinder för en framgång på komplementaritetens område har varit det faktum att medlemsstaterna snarare definierar sin politik beträffande utvecklingssamarbetet utifrån sina geostrategiska och ekonomiska intressen och sitt koloniala förflutna än utifrån hänsyn till unionens mål på utvecklingsområdet.
Slutligen får vi lov att vidhålla att utskottet för utveckling och samarbete, förutom de operativa åtgärderna för att förbättra programmens förvaltning som - vilket jag redan nämnt - vi i princip är eniga i, anser att kommissionen bör åta sig ansvaret för reflektion och förslag, ett oumbärligt villkor för att unionen skall kunna rikta sitt stöd inte bara mot främjandet av en ekonomisk tillväxt i mottagarländerna utan även för att tillväxten skall gälla alla befolkningsskikt och att kommissionen därigenom tar sitt ansvar för folkens utveckling och därmed sitt ansvar för freden, för utan utveckling kommer freden alltid att vara en bristvara.
Hur som helst vill jag sammanfattningsvis framhålla att meddelandet utgör ett tillfälle - även om vi önskar att det hade ingått i ett globalt paket, och poängtera det korrekta i åtgärderna som vi tillsammans med de åtgärder som utskottet för utveckling och samarbete föreslår i mitt betänkande hoppas kommer bidra till ett orienterat agerande vad beträffar en bättre operativ förvaltning.
Hur som helst är det lämpligt att än en gång framhålla att rådet måste ge bevis på sin politiska vilja utan vilken vi kommer att ha svårt att förverkliga principen om komplementaritet.
