# ID: svediakorp-gov404269
# author: Wijkman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 576
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Den förordning som vi nu skall diskutera rör förutsättningarna att inom unionens biståndspolitik se till att bättre hänsyn tas till den fysiska miljön och naturresursbasen i samband med olika utvecklingsprojekt.
Detta är en viktig fråga.
Vi vet nämligen att ekonomisk tillväxt ofta kan ha negativa konsekvenser för naturmiljön, antingen under exploateringen av naturresurserna, eller under själva industriproduktionen, eller då produkter används.
Miljöskadorna ger negativa effekter på hälsan.
De riskerar att urholka den biologiska mångfalden, men kan också föra med sig skador som äventyrar natursystemens produktionsförmåga på lång sikt.
När, och om, så sker påverkas också våra ekonomiers hälsa.
Genom ett förebyggande tänkande och genom att välja metoder och tekniker som är så lite störande för miljön som möjligt, kan tillväxten förenas med god miljöhänsyn.
Detta är viktigt i våra egna länder, men vi har lång väg kvar att gå genom Europeiska unionen.
Det är naturligtvis också viktigt i utvecklingsländerna, inte minst i samband med det utvecklingssamarbete som utgår från Europeiska unionen.
För att integrera miljöhänsyn krävs bland annat ett omfattande metodutvecklingsarbete, demonstrationsprojekt, men också träning och utbildning både av kommissionens personal och berörd personal i mottagarländerna.
Den förordning vi diskuterar reglerar detta i detalj och ställer ett hyggligt stort belopp till förfogande.
Herr talman!
Detta ärende har två gånger tidigare behandlats av parlamentet.
Vid den sista behandlingen fanns betydande skillnader mellan våra synpunkter och det förslag som antogs av rådet.
Förlikning inleddes, vilken vi i dag ser resultatet av.
Utifrån parlamentets synpunkt menar jag att vi skall hälsa resultatet av denna förlikning med stor tillfredsställelse.
Vi har på viktiga punkter uppnått vad vi strävade efter.
Låt mig nämna tre viktiga områden:
För det första är budgeten nära nog dubbelt så stor jämfört med det ursprungliga beloppet.
Vi har gått från 50 miljoner euro till 93 miljoner euro.
För det andra var graden av inblandning från medlemsländernas sida i själva verksamheten en huvudfråga.
Vad gäller det var parlamentets utgångspunkt att välja minsta möjliga inblandning, det vill säga att ge kommissionen det huvudsakliga ansvaret för själva verksamheten och sedan utvärdera den i efterhand.
Den kompromiss vi uppnått innebär att endast för verksamhet över 2,5 miljoner euro skall medbestämmande ske, det vill säga krävs medlemsstaternas aktiva medverkan.
Detta är enligt min mening bra.
Om vår strävan är, vilket den borde vara, att förenkla och avbyråkratisera biståndet och därmed minska avståndet mellan löften och åtaganden å ena sidan, och den genomförda verksamheten å den andra, så är en minskad inblandning av medlemsstaterna i den operativa verksamheten ett absolut villkor.
I och med den förlikning som vi har uppnått, har vi tagit ett hyggligt steg i denna riktning.
För det tredje krävde vi i andra behandlingen att förordningen inte skulle tidsbegränsas, det vill säga att denna typ av verksamhet skulle planeras på mycket lång sikt.
I och med att verksamheten nu skall utvärderas efter fyra år och beslut då tas om framtiden, menar jag dock att vi skall vara tillfredsställda.
Vi har efter utvärderingen alla möjligheter att lägga fast riktlinjer och än mer detaljerade sådana än i dag för denna viktiga verksamhet.
Min rekommendation, herr talman, är sålunda att parlamentet godtar resultatet av förlikningen.
