# ID: svediakorp-gov404265
# author: Monti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,330
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman!
Först och främst vill jag gratulera Evans till ett viktigt betänkande av hög kvalitet.
Jag skulle dessutom vilja uttrycka kommissionens uppskattning av det konstruktiva sätt på vilket parlamentet alltid uppmärksammar konkurrensfrågorna, som vi betraktar just som ett viktigt redskap inom ramen för den sociala marknadsekonomin som Karas hänvisade till och vars yttersta syfte, som Berenguer Fuster underströk, är att skydda konsumenterna.
Berenguer beskrev också perfekt den uppläggning som Europeiska kommissionen har tänkt sig, det vill säga större hänsyn till den ekonomiska analysen inom konkurrenspolitiken, men med en strävan att förena denna aspekt med största möjliga rättssäkerhet för företagen, såsom Karas, Evans och andra krävde.
Nåväl, dagens debatt gäller en viktig del av våra försök att modernisera konkurrenspolitiken.
Kommissionen har å ena sidan gjort en översyn av förordningarna om gruppundantag för avtal om forskning och utveckling samt specialisering och, å andra sidan, utarbetat ett förslag till riktlinjer för tillämpningen av artikel 81 på avtalen om horisontellt samarbete.
Kommissionens avsikt med detta är att formalisera den rättstillämpning och praxis på området som har utvecklats genom bedömningen av enskilda fall under alla dessa år, utan att för den skull göra någon radikal förändring av kriterierna för att bedöma avtalen om horisontellt samarbete i enlighet med gemenskapsrätten.
Syftet med dessa texter är alltså att klargöra vilka kriterier som har använts när konkurrenspolitiken har tillämpats på detta område, verkligen inte att förändra dem.
Jag tycker att det är viktigt att understryka detta på grund av viss kritik som har framförts mot kommissionens förslag, bakom vilket en djupgående översyn av synen på avtalen om horisontellt samarbete skulle dölja sig.
Denna argumentering saknar all grund.
Enligt en allmän uppfattning riskerar avtal mellan konkurrenter att begränsa konkurrensen i mycket större omfattning än andra former av avtal.
Detta är helt klart fallet vid överenskommelser mellan konkurrenter i syfte att bestämma priser, dela upp marknaden eller begränsa produktionen.
Vi har verkligen inte för avsikt att få någon att tro att horisontella avtal, som medför allvarliga negativa konsekvenser för konkurrensen, skall behandlas mindre strängt i framtiden.
I avsaknad på grundläggande restriktioner måste likväl avtalen granskas i sitt ekonomiska sammanhang för att fastställa om de har skadliga konsekvenser för marknaden.
Det som känns nödvändigt är snarare att uppdatera och klargöra regleringen av de horisontella avtalen, av två skäl: eftersom denna reglering är ett svar på dagens ekonomiska verklighet måste företagen för det första reagera på det ökande konkurrenstrycket och anpassa sig till en markand som ständigt utvecklas.
Samarbete är ofta ett sätt att dela risker, spara pengar, dela med sig av know-how och snabbare lansera nyheter på marknaden.
Samarbetet är viktigt framför allt för små och medelstora företag.
Konsumenterna kan dra nytta av dessa ekonomiska fördelar under förutsättning att en effektiv konkurrens bibehålls på marknaden.
Det andra skälet till att vi har sett över bestämmelserna på detta område är det faktum att ett förtydligande av reglerna är grundläggande för vår strävan att modernisera konkurrenspolitiken, en strävan som föredraganden Evans har insett hela vidden av: detta är jag tacksam för, liksom för hänvisningen till de statliga stöden, en annan inte mindre viktig beståndsdel i konkurrenspolitiken.
Den hållning vi har haft liknar den vi nyligen intog beträffande vertikala avtal och har huvudsakligen två mål: att undvika att generaldirektoratet för konkurrens granskar fall som inte är intressanta ur konkurrenspolitisk synpunkt och låta företagen själva fastställa om ett avtal begränsar konkurrensen eller inte och om det kan falla under ett undantag.
Förslaget till resolution visar att parlamentet instämmer i målen för denna reform.
De frågor som har tagits upp - av er och andra - är mycket värdefulla bidrag.
Jag kan redan i dag informera er om att jag avser att använda större delen av dessa förslag.
Särskilt kommer jag att rekommendera kommissionen att anpassa sig till era synpunkter på tre viktiga punkter vad bestämmelserna om gruppundantag beträffar: för det första bör den maximala giltighetstiden för undantag som gäller avtal om forskning och utveckling utsträckas till en längre tid än dagens fem år.
Emellertid måste man uppnå en kompromiss mellan företagens intressen att dra nytta av sina forskningsresultat och allmänhetens intresse att säkerställa konkurrens på nya marknader.
Jag kommer därför att föreslå att undantagens giltighetstid blir inte tio men sju år.
För det andra: restriktionerna mot att parterna utnyttjar resultaten av de gemensamt genomförda forsknings- och utvecklingsprojekten bör vara så begränsade som möjligt, för att främja kunskapsspridningen som i sin tur är en funktion av de tekniska och ekonomiska framstegen.
I kraft av era synpunkter kommer jag emellertid att föreslå att dessa restriktioner generellt sett bara skall gälla företag som inte är direkta konkurrenter.
För det tredje: övergångsperioden bör förlängas.
Vad detta anbelangar kan man göra som i förordningen om gruppundantag för vertikala avtal och tänka sig en period på arton månader.
Vad sedan riktlinjerna beträffar kan vi säkert hörsamma er begäran att göra en klarare åtskillnad mellan riktlinjer för horisontella och vertikala avtal och vara tydligare vad gäller hanteringen av industriella leveransavtal.
Kommissionen tänker anta den slutliga versionen av förordningarna om gruppundantag och riktlinjer innan årets slut.
På så sätt kommer vi inte bara undvika ett rättsligt tomrum när de nuvarande förordningarna går ut, utan även i hög grad bidra till att hålla gemenskapens politik i takt med tiden.
Herr talman, diverse andra viktiga och intressanta punkter har tagits upp.
Jag har inte tid att beröra dem alla, men jag skulle ändå vilja säga ett par saker.
Theonas, ni talade om koncentration.
Ni är säkert medveten om med vilken omsorg kommissionen utövar sin makt för att övervaka koncentrationen.
Som förordningen begär av oss håller vi oss strikt till kriteriet att förbjuda koncentration om denna leder till att en dominerande ställning skapas eller förstärks.
Detta inträffar ofta inte, denna risk finns inte, bland annat därför att företagen inser att detta krav finns och föreslår åtgärder som i bland är mycket, mycket långtgående.
Evans tog upp frågan om " kompisleveranser ".
Jag håller med om att behandlingen av underleverantörsöverenskommelser behöver specificeras i riktlinjerna.
Detta kommer att ske i kapitlet om produktionsavtal.
Herr Berenguer!
Det uttalade syftet med priskarteller är att minska utbudet och höja priserna.
De har därför alltid en konkurrensbegränsande effekt.
Det utesluter inte möjligheten att sådana karteller beviljas undantag enligt artikel 81.3.
Detta kan emellertid endast ske efter en prövning av det enskilda fallet och av avtalets för- och nackdelar.
Av det skälet vore det lämpligt att låta dessa avtal omfattas av riktlinjerna.
Till sist undrar jag hur allt detta rimmar med de mer övergripande moderniseringssträvandena.
Låt mig först bekräfta för Evans att jag förväntar mig att kommissionen före utgången av denna månad antar ett förslag till förordning om reform av förordning 17 från 1962.
Reformen inbegriper ett avskaffande av notifieringssystemet.
Till Karas vill jag dock säga att detta inte får minska företagens rättssäkerhet.
För att säkra rättssäkerheten är kommissionen i färd med att förtydliga sina nuvarande huvudregler.
Vi har redan gjort detta för vertikala avtal på distributionssidan och gör det nu för horisontella avtal.
Genom våra regler och anvisningar om gruppundantag kommer företagen att få innehållet i våra regler klart för sig och bli säkrare på att själva bedöma sina avtal i en övergripande strävan till modernisering.
Detta kan inte anses vara att återigen göra konkurrenspolitiken till en nationell angelägenhet, utan konkurrenspolitiken kommer i större utsträckning än förr att gynnas av samarbetet med nationella organ, i samarbetet mellan nationella konkurrensmyndigheter och nationella domstolar, i en allmän strävan att tillämpa EG: s konkurrensregler.
