# ID: svediakorp-gov404254
# author: Stenzel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 559
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först vill jag säga att min delegation inte kommer att avvisa Skinnerbetänkandets andra ändring av direktivet om minimiföreskrifter om säkerhet och hälsa.
Vi önskar alla ett hälsoskydd för arbetstagare - och det är den kärnpunkt det handlar om.
Ingen vill utsätta sig för anklagelsen att icke vara social, och minimiföreskrifter i Europa har utan tvekan sitt berättigande.
Dessutom motsvarar detta EU-fördraget, och vi betygar därmed föredraganden den respekt som tillkommer honom.
Men det är svårt att förstå varför ledamöterna i Europaparlamentet alltid manövrerar in sig i dilemmat att antingen utsätta sig för anklagelsen om asociala tänkesätt eller att utsätta sig för att bli utskrattade.
Att den myndige medborgaren måste få föreskrifter om hur han skall klättra uppför en stege eller komma ned från den, att det innan man använder en stege måste göras en riskbedömning, att två personer i möjligaste mån inte samtidigt bör klättra uppför en stege, eller att rent av uppehållet på en stege bör begränsas till trettio minuter respektive - en särskild finess - till 25 procent av den totala arbetstiden, är svårt att förstå.
Skinners betänkande kommer att gå till kammarens historia som ett stegbetänkande, och Europeiska unionens medborgare kommer med all rätt att fråga sig om vi inte har något annat att göra än att fastslå självklarheter, som egentligen sorterar under det sunda förnuftet och varken har något att göra i ett EG-direktiv eller i ett dithörande betänkande från det medbeslutande parlamentet!
Det är ju inte första gången som betänkanden med en social komponent uppvisar sådana absurditeter.
Om ledamöterna måste bry sina huvuden med hur européernas kroppskonstitution är för att fastslå normer för den genomsnittliga storleken på traktorsäten, eller på vilka villkor kvisttomater - i österrikiskt språkbruk " Rispenparadeiser " - skall komma ut i handeln, hamnar yrkesbeskrivningen för en ledamot, men också avsikten med de europeiska institutionerna i ett falskt ljus, bortsett från att sådana detaljbestämmelser och regelvansinnet också kan bli kontraproduktiva.
För övrigt utgör nationella arbetarskyddsbestämmelser inga undantag från detta.
Trots allt ekonomiskt stöd bidrar sådana skyddsbestämmelser, när det gäller att anställa lärlingar, ofta till att inte anställa dem, och bidrar därmed till ungdomsarbetslösheten, i stället för att undanröja den.
Dessutom kan man i fråga om Skinners betänkande ställa sig den principiella frågan vad Europa skall göra och vad det inte skall göra.
Det innebär att det handlar om behörigheten och en förnuftig subsidiaritet.
Vi kan och får inte längre undvika denna diskussion.
Detta har inte bara att göra med regeringskonferensen och Europeiska unionens organisationsform, där man med tanke på den förestående utvidgningen måste finna en tillfredsställande lösning.
Denna fråga har att göra med den acceptans hos medborgarna som unionen så intensivt vill åstadkomma.
Vi behöver ha mer Europa när det gäller inre och yttre säkerhet, mer Europa när det gäller att företräda våra intressen i den globala konkurrensen, i penningpolitiken och i fullbordandet av den inre marknaden.
Men vi behöver inget Europa som reducerar det egna ansvaret hos regeringar, kommunala förvaltningar och slutligen hos den enskilde, och omyndigförklarar honom.
Jag tar därför detta betänkande till anledning för att understryka kravet på en behörighetsdiskussion efter att regeringskonferensen har avslutats.
