# ID: svediakorp-gov404252
# author: Villiers (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 473
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag är mycket tacksam över att få ordet efter min kollega Philip Bushill-Matthews, eftersom jag delar mycket av den oro han har uttryckt.
Jag anser inte att det här förslaget gagnar Europeiska unionen eller parlamentet.
Jag anser att om Europeiska unionen - och i synnerhet Europaparlamentet - vill bli tagna på allvar av Europas folk, så är detta just den typ av lagstiftning som de bör sluta anta eftersom vi alla vet att arbetstagarnas hälsa och säkerhet är en prioriterad fråga för alla medlemsstater och så bör förbli.
Det finns dock inget som motiverar en gemensam europeisk norm i denna fråga.
Det finns inget som säger att medlemsstaterna om de agerade samfällt med nödvändighet skulle kunna handskas med detta problem mer effektivt än de gör var och en för sig och framför allt finns det ingen anledning att så ingående intressera sig för ordinära aspekter av människors arbetsliv.
Det är helt orimligt att lagstifta om hur europeiska medborgare skall tillåtas klättra upp för stegar.
Detta kan inte vara en prioriterad fråga för parlamentet.
Det är alldeles för mycket av en detaljfråga för att parlamentet skall gå in på den och kommer bara att leda till att Europeiska unionen förlöjligas, eftersom detta är just den typ av inblandning som djupt ogillas av många medborgare över hela Europeiska unionen.
I stället för att ägna oss åt denna typ av inblandning bör vi inrikta oss på de frågor där det är konstruktivt för medlemsstaterna att samarbeta och ta fram vissa gemensamma normer.
En gemensam, enhetlig och centraliserad norm om hur man skall klättra upp för en stege är inte nödvändig och innebär en oönskad inblandning i hur människor hanterar sin arbetsmiljö.
Vi kan ge Europas människor förtroendet att själva bestämma hur de klättrar upp för stegar.
Jag tror inte det är nödvändigt att utföra en riskanalys varje gång det är aktuellt att använda en stege.
Som alla som arbetar i hemmet kan intyga är bruket av stegar mycket allmänt och ofta förekommande och visst inträffar det olyckor, men jag tror inte att dessa olyckor någonsin kommer att försvinna genom denna typ av direktiv.
Allt direktivet kommer att åstadkomma är ännu en omgång EU-krångel och byråkrati som måste hanteras av en företagsvärld som redan kvävs under byråkratins tyngd.
Som min kollega sade är det dags för en förändring.
Det är dags för parlamentet att börja ta i tu med de frågor som bekymrar Europas medborgare och sluta inrikta sig på detaljfrågor där det inte kan vara till någon hjälp när det gäller att faktiskt garantera arbetsskydd.
Allt parlamentet åstadkommer är i själva verket att dra sig själv och unionen i vanrykte och belasta europeiska företag med kostnader och byråkrati som de har svårt att bära.
