# ID: svediakorp-gov404249
# author: Menrad (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 593
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först vill jag tacka Skinner för hans bra betänkande i denna komplicerade fråga om säkerhet och hälsa i samband med arbetsutrustning, och också för hans beredvillighet att gå in på viktiga idéer från PPE-gruppen.
Perez Alvarez har ju formulerat detta.
Jag uppskattar inte alla punkter.
För andra behandlingen finns det ett visst behov av rättelser, men totalt sett kommer PPE-gruppen att godta betänkandet.
I dess nuvarande form tar man där redan hänsyn till invändningar även från de små och medelstora företagen och kräver sakkunskap, naturligtvis bara när det gäller att ställa upp stegar och byggnadsställningar som arbetsplatser.
Som för alla lagtexter på nationell - och för övrigt också på regional - nivå finns det säkert formuleringar som man kan skratta åt, om det överhuvud taget finns anledning att skratta åt detta.
Jag upphörde att skratta när jag läste och nu hörde den europeiska statistiken över olycksfall i arbetet.
Jag vill inte gå in i detalj på det.
Det har redan gjorts upprepade gånger.
Men jag vill säga något principiellt.
Det är inte bara skyddsåtgärder som kostar något.
Fortsatt utbetalning av löner, sjukersättning, pensioner till invalider, änkor och föräldralösa barn innebär höga kostnader för företagen och samhällsekonomin.
Här visar sig produktiviteten i en måttfull socialpolitik.
Då är det bättre, billigare och mänskligare att förebygga än att tillämpa socialpolitik i efterhand.
Man skall inte vänta med att göra något tills barnet har trillat ned i brunnen, utan förhindra att det trillar ned!
Men subsidiariteten då, säger många.
Denna princip betyder inte att Europa överhuvud taget inte får agera!
Jag tycker bäst om definitionen i Quadragesimo anno: Subsidiaritet - i tveksamma fall företräde för den mindre enheten och lösningar som görs av arbetsmarknadens parter framför dem som görs av staten eller - detta säger jag som en komplettering - regleringar som görs av EU.
Men om den mindre enheten inte kan bevaka sin uppgift för det gemensamma bästa, måste den större enheten träda in.
Av den anledningen fastslogs framför allt under 80-talet europeiska miniminormer i EU-fördragen, när övervägande kristdemokrater och konservativa regerade i Europa; alltså är det också en kristdemokratisk önskan.
Arbetarskyddet är för övrigt internationellt organiserat alltsedan den industriella revolutionen på 1800-talet.
Den store konservative brittiske statsmannen Benjamin Disraeli var en av upphovsmännen till arbetarskyddet.
Det kontinentala Europa har övertagit dessa lagar från England och även förankrat dem i internationella konventioner, och detta gjordes redan från början.
På 2000-talet är den europeiska sociala dimensionen verkligt nödvändig med tanke på globaliseringen och europeiseringen.
Vi vill ha en europeisering av ekonomin.
Vi har den monetära unionen.
En ren regionalisering eller rent av en provinsialisering av socialpolitiken kan inte vara svaret.
Miniminormer innebär subsidiaritet.
Varje land kan självt utforma sitt arbetarskydd, om det uppfyller europeiska miniminormer.
Vi inom PPE är emot europeiska maximinormer.
I Tyskland fylls ramen ut genom rättsakter mellan arbetsmarknadens parter.
Där finns det tyska normer, arbets- och skyddsnät.
Där finns det stadgar som rättsakter från yrkessammanslutningarna, och först sedan kommer arbetarskyddslagen.
Här kan man för övrigt också utöva stilistisk och annan kritik mot många praktiska detaljerade föreskrifter, om man så vill.
Men jag säger er att en millimeter av sådana praktiska bestämmelser är viktigare för arbetstagarna och medborgarna i medlemsstaterna än tusen kilometer långa fraser och stora ideologier!
