# ID: svediakorp-gov404243
# author: Pérez Álvarez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 726
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag ser det som en självklarhet och en artig gest att inleda med att gratulera föredragande Skinner till hans lyhördhet, hans utmärkta betänkande och hans vilja att godta de förslag - som jag anser är väl förberedda - från den grupp som jag har äran att företräda här.
Det innebär att vi har en text framför oss som är föremål för en stark enighet, inte bara mellan de två största grupperna, utan det handlar om en enighet som har vuxit fram under den ständiga kommunikation som ägt rum med arbetsmarknadens parter, företagare och arbetstagare via fackförbunden.
En enighet som jag betraktar som nödvändig i en fråga där säkerheten, hälsan, integriteten och arbetstagarnas liv står på spel.
För bara några dagar sedan promenerade jag genom min stad Vigo i Galicien, i nordöstra Spanien, och fick då syn på en stor skylt vid en byggplats.
Det var ett bygge för återställande av ett torg i den gamla delen av staden och texten löd: " Bolaget respekterar lagstiftningen.
Vi använder skyddsutrustning och skyddsanordningar.
Beträd inte byggplatsen om ni inte känner till dessa.
Informera oss om riskfyllda situationer.
Var god hjälp oss att uppfylla lagens krav på skydd av arbetstagarnas säkerhet och hälsa. "
Det är i jämförande syfte jag nämner texten på skylten som informerar om bygget med råd och föreskrifter för dem som inte känner till och dem som är intresserade av bygget, för jag anser att det är exempel på en sammanfattning av normerna för en bra politik beträffande hälsa på arbetsplatsen.
En bra politik beträffande hälsa på arbetsplatsen bör till att börja med vara förebyggande och tanken om förebyggande rymmer och måste rymma ett stort medvetandegörande, inte bara av arbetstagare och företagare utan av samhället i sin helhet.
Tyvärr nås vi varje dag av nyheter om olycksfall på arbetsplatsen.
Vi vet att det inte går att eliminera alla risker, men vi är också medvetna om att samhället inte bör ge upp sina försök att försvåra och förhindra att riskerna omvandlas till olyckor.
Om det sker en olycka kan det hända att ansvaret är företagarens, för att denne inte varit övertygad om att utgifter för säkerheten är en investering.
Eller kanske är det arbetstagarens, för att denne har ignorerat riskerna, inte varit förutseende eller inte vidtagit lämpliga försiktighetsåtgärder, huvudsakligen inom sektorer som byggnadsbranschen, där arbetets temporära karaktär eller sektorns förgänglighet- en sektor för övergång från primär verksamhet, företrädesvis jordbruk, till industri- eller tjänstesektorn - ytterligare motiverar försiktighetsåtgärder.
Eller kanske är det den offentliga förvaltningens ansvar för den otillräcklighet som tar sig uttryck i ineffektivitet, de inspekterande, rådgivande och kontrollerande organen som är ansvariga för att informera, ge råd eller när så krävs utfärda straff då arbetslagstiftningen inte efterlevs.
Ansvaret för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, och i synnerhet där riskerna är stora, åligger hela samhället och alla berörda sektorer, och hela samhället måste ta sin del av ansvaret och uppfylla sitt åtagande.
Företagaren måste betrakta kostnaderna för hälsa på arbetsplatsen som en investering.
Arbetstagaren bör vidta alla försiktighetsåtgärder, genom att göra anspråk på och försvara användningen av mekanismer för förebyggande och skydd, liksom goda rutiner på företagen.
Staterna och regeringarna bör ändra åtgärderna för främjande av förebyggande metoder, skattekontroll av åtgärder som förhindrar olyckor, även utbyte av administrativa och politiska metoder för bekämpning av arbetsolyckor.
Det skulle vara lämpligt att byta ut den gamla bestraffningsmetoden, som har visat sig vara otillräcklig och ineffektiv, mot en metod för stimulans och motivering genom att intensifiera åtgärder som riktas till företag eller verksamheter med hög olycksfallsfrekvens samt genom förmåner och fördelar till företag med en lägre olycksfallsfrekvens och större utgifter för förebyggande och åtgärder för medvetandegörande.
Även kommissionen och rådet bör fastställa minimivillkor som vissa kan uppfatta som strikta, men som gör det möjligt att förbättra arbetsvillkoren och skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet genom att harmonisera lagstiftningen på en marknad med fri rörlighet för arbetstagare.
På det viset kommer de europeiska medborgarna att uppleva ett mer närliggande Europa där man tar sig an deras problem, det som oroar och engagerar dem.
