# ID: svediakorp-gov404230
# author: Kirkhope (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 373
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag vill gärna instämma i vad Pirker just sade.
Som före detta minister i invandrings- och asylfrågor i Förenade kungariket är jag väl medveten om att förvirringen när det gäller att fastställa vilket land som skall handlägga en viss ansökan har varit ett mycket stort problem och ett problem som har skapat avsevärd irritation mellan Europeiska unionens medlemsländer.
Om problemet inte genast åtgärdas kommer det att fortsätta att vara en källa till irritation när vi diskuterar utvidgningsprocessen.
Själva Dublinkonventionen har alltid varit betydelsefull, men det är bristerna i Dublinkonventionen och vår oförmåga att administrera konventionen på rätt sätt som har lett till att frågor uppstått som rentav kan hota de mänskliga rättigheterna för vissa av de sökande och personer som berörs.
Alla länder som har undertecknat Förenta nationernas konvention från 1951 är väl medvetna om kriterierna för att avgöra om en person skall tillerkännas den ytterst värdefulla och viktiga flyktingstatusen, och jag hoppas att inget av vad vi här gör kommer att påverka rätten att göra en ansökan enligt de kriterierna.
Men med ny teknik och nya researrangemang - och faktiskt också personer som med den nya teknikens hjälp vill missbruka systemet - har det blivit allt svårare för myndigheterna att ge människor en passande och rättvis behandling vid handläggningen av deras ärende.
Eurodac måste gå hand i hand med reformen av Dublinkonventionen och jag är i någon mån orolig över den hållning rådet tidigare har intagit.
Pirker har tagit upp de förseningar som har uppstått och att denna viktiga fråga har omprövats vid otaliga tillfällen.
Vad jag känner är entydigt.
Om rådet vill förbehålla sig befogenheterna, när uppgifterna från Eurodac bör vara tillgängliga för detta demokratiska organ, parlamentet, då är detta oacceptabelt.
Detta är ännu ett skäl till att vi måste behandla denna fråga snabbt, att vi måste lösa den och att parlamentet även i framtiden bör ha en stark roll när det gäller kontroll och övervakning av viktiga frågor i anslutning till beviljande av flyktingstatus till eventuella sökande.
Jag ger Pirker mitt fulla stöd och hoppas att vi nu skall agera kraftfullt för att i allas intresse få en lösning på denna fråga.
