# ID: svediakorp-gov404219
# author: Hernández Mollar (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 814
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Det råder ingen tvekan om att vi lagstiftare, i den nya informationsteknikens tidsålder, i Internets tidsålder som vi är fast i sedan det nya seklets början, står inför en mycket fascinerande utmaning: att skydda människor från inblandning i och attacker mot deras privatliv, värdighet och rykte.
Skyddet av dessa rättigheter har erkänts i många lagstiftningstexter av allmän karaktär som den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, av gränsöverskridande karaktär som den europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, eller de nationella som staternas konstitution, men lagstiftningens mångfald på området kräver en strävan mot en harmonisering och ett enande av kriterierna.
De flesta länder har påbörjat en lagstiftningsprocess för att förhindra brott mot människors grundläggande rättigheter, såsom rätten till ett privatliv och även i förslaget till stadgan om de grundläggande rättigheterna tas denna rättighet uttryckligen upp i den åttonde artikeln.
Vi står alltså inför en lagstiftningsutmaning av otvivelaktig betydelse som måste reglera respekten för denna rättighet och de undantag som det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt att fastställa för att i enlighet med den europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, garantera allmänhetens säkerhet, försvaret av den allmänna ordningen och brottsförebyggande.
Syftet med det betänkande som jag underkastar parlamentets granskning är att analysera en av de många aspekter som lagstiftningsuppgiften rymmer.
Inrättandet av ett sekretariat för de tre tillsynsmyndigheterna för skydd av data från Europol, Schengen och tullinformation, som kan hänföras till den tredje pelaren och av det polisiära och rättsliga samarbetet på det straffrättsliga området i EU-fördragets avdelning VI.
Förslaget till rådets beslut är ett klokt förslag men enligt min uppfattning alldeles för försiktigt med en formulering som inte är tillräckligt målinriktad.
På det känsliga området dataskydd bör vi uppnå två huvudmål: insyn i det framtida sekretariatets funktion och dess oavhängighet.
Jag anser att varken det ena eller det andra garanteras fullt ut i rådets förslag, därav de ändringsförslag jag lägger fram och som antogs nästan med enhällighet i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Den fråga jag ställer mig är följande: är det positivt för insynen med tre gemensamma myndigheter för dataskydd i tredje pelaren?
Jag tror inte det.
Därför anser jag att den slutliga målsättningen bör vara inrättandet av en enda myndighet som motsvarar en enda rättslig ram i Europeiska unionens säte och att denna enda myndighet förses med egen budget och personal, och även når längre än fördelningen av pelarna genom att utnyttja den möjlighet som står till buds i artikel 42 i EU-fördraget.
Parlamentet, mina damer och herrar, undersöker och debatterar för närvarande de konsekvenser som upptäckten av ett möjligt spionagenät kallat Echelon-systemet får för Europeiska unionens personrelaterade och ekonomiska förbindelser och granskar även bestämmelser om skyddet av fysiska personer i gemenskapsinstitutionernas databehandling.
Dessutom undersöker vi nu förslaget angående den tredje pelaren.
Det kommer att visa sig att det är olika sidor av ett och samma problem.
Därför anser jag att parlamentet bör sträcka sig längre än rådets beslut som kommer till korta, som jag sade, vad gäller valet och utnämningen av sekretariatet, dess avsättning eller sekretessgaranti.
Oberoendet är den andra grundläggande faktor som inte garanteras tillräckligt i rådets förslag.
Den institution som bör garantera oberoendet är parlamentet, i och med den demokratiska kontroll som rättmätigt tillkommer detta.
Därför bör den enda myndigheten i framtiden utses av parlamentet och sekretariatet för de tre myndigheterna skulle åtnjuta ett större oberoende om kostnaderna för personalen och de som krävs för finansieringen av dessa skulle finnas med i del åtta B i Europeiska unionens allmänna budget, som jag föreslår, och inte i rådets budget.
Vi får inte låta oss luras, det ekonomiska oberoendet är grundläggande för garantin om ett funktionellt oberoende.
Ärade ledamöter, vi lagstiftar i en fråga som är avgörande för våra framtida förbindelser på personal-, ekonomi- och handelsområdet.
Utmaningen är att skapa en balans och göra rätten till privatlivet förenlig med rätten till fri tillgång till information.
Införandet av den nya tekniken, av datorer och telekommunikationer har sprängt barriärer och korsat gränser.
Man kan redan tala om en äkta revolution vad gäller handelsförbindelser, sociala och personliga förbindelser som inverkar på medborgarens dagliga liv: hälso- och sjukvård, reklam, bankärenden och även faktorer som handlar om säkerheten för och försvaret av medborgarna och av staterna själva kan rubbas om det inte finns normer som garanterar en korrekt användning av vidarebefordring, bevarande och lagring av uppgifter som i dag cirkulerar helt fritt och inte är undantagna från den allvarliga risk som en godtycklig användning av dessa innebär.
