# ID: svediakorp-gov404202
# author: Suominen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 561
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, bästa kommissionär de Palacio!
Jag tackar kommissionens ledamöter för detta ställningstagande som visade på realism.
Man borde bara fråga sig om man alltid måste råka i kris innan man börjar tala om nya, goda strategier.
Inget vore nu lättare än att kräva att alla unionens medlemsstater sänkte beskattningen av oljeprodukter rejält ända tills råoljepriset förhoppningsvis återgår till ca 22 - 25 dollar per fat.
Lika enkelt skulle det nu vara för medlemsstaterna och deras finansministrar att meddela att det inte finns någon orsak att röra skatterna överhuvudtaget.
På kort sikt är orsaken till detta svårigheten att ersätta skatteintäkterna och på lång sikt skatternas dämpande inverkan på konsumtionen, med vilken vi strävar efter att påverka miljösituationen i framtiden.
Något måste ändå göras.
Människorna har fått nog och särskilt vissa yrkesgruppers omedelbara utkomst är, såsom kommissionären påpekade, svårt äventyrad, bara för att nämna yrkesfiskarna, jordbrukarna och yrkesåkarna.
På längre sikt sätter prisnivån på oljeenergi allt mera fart på inflationen och hotar hela EU-området med ekonomiskt bakslag.
Unionens medlemsstater måste nu hitta ett gemensamt sätt att agera såväl på kort som på lång sikt.
De enskilda ländernas enskilda åtgärder under trycket av protesterna försvårar endast situationen och snedvrider konkurrensförhållandena.
Ansvaret för åtgärderna ligger helt klart hos de nationella regeringarna.
Åtgärder på kortare sikt är svårare.
Självfallet är det viktigt att intensifiera förhandlingarna med Opec-länderna om att ytterligare öka oljeproduktionen, om det överhuvudtaget är möjligt, för att på så sätt underlätta situationen genom ökad tillgång.
Några snabba resultat är kanske ändå svåra att uppnå.
Därvid behövs det mycket exakta selektiva åtgärder, till exempel när det gäller beskattningen av dieselbränsle och uppvärmningsolja, i mån av möjlighet, om de genomförs på ett allmänt plan.
Orsakerna till krisen går, förutom på utbudssidan, kanske också att finna i förädlingskedjans struktur, oljeenergimarknadernas karaktär, futureförfarandet, samt vissa länders eller områdens lagringspolitik.
Det har påståtts att förädlingskedjan redan befinner sig i så få händer att det har uppstått en kartelliknande situation på marknaden.
Jag påstår inte själv att detta är fallet, men det finns skäl att fördjupa sig i frågan.
En fråga är om unionen kan förhandla om en strategi för nödvändiga oljelager såväl inom sitt eget område som tillsammans med USA, eftersom de minskande lagren i USA och det befintliga behovet av att fylla på dem uppenbarligen höjer spotpriset på olja ytterligare.
Rysslands, en stor oljeproducents, omskakade produktionsmaskineri nämndes redan i kommissionärens tal.
Är det inte rätt tid nu- frågan måste naturligtvis först och främst riktas till Ryssland, men också till oss - att vidta de åtgärder som lockar till investeringar i Rysslands oljeproduktion?
På lång sikt, såsom Saudiarabiens före detta oljeminister shejk Yamani ansåg, leder ett permanent högt oljepris till andra energiformer.
Med glimten i ögat sade han att inte heller stenåldern upphörde på grund av att stenarna tog slut.
Det viktiga är nu trots allt unionsmedlemmarnas förmåga att reagera på kort sikt.
Är det verkligen så att det är omöjligt med en relativt sett likvärdig sänkning av bränsleskatten fram till mitten av nästa år, genom de nationella regeringarnas försorg, inom hela unionen?
(Applåder)
