# ID: svediakorp-gov404201
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,003
# sentences: 69
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Fru talman, mina damer och herrar!
Jag uppskattar att ni har gett mig chansen att hålla ett anförande på parlamentets sammanträde efter det två timmar långa anförande jag höll i går inför utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi.
Dagens situation har påverkats av de senaste arton månadernas höjning av oljepriserna, något som har fått stora konsekvenser för de europeiska medborgarna.
Det är uppenbart att de som mest lider av denna höjning är de minst gynnade samhällsgrupperna och även vissa konkreta sektorer som är särskilt drabbade.
Ett fat råolja värderades i början av 1999 till cirka 10 dollar, men sanningen är den att det i dag ligger på cirka 33 eller 35 dollar.
Det är rekordnivå sedan Golfkriget, en nivå som de flesta experter endast trodde var möjlig vid geopolitiska kriser.
Orsakerna bakom höjningen är uppenbar: begränsningar av produktionen från Opec-ländernas sida som sammanfaller med en internationell ekonomisk återhämtning och därmed en ökad efterfrågan.
Effekterna av höjningen är särskilt utbredda i Europeiska unionen och i synnerhet i euroområdet på grund av eurons paritet med dollarn.
Det går inte att bortse från höjningens konsekvenser för den europeiska ekonomiska utvecklingen.
Rent konkret uppskattar vi att den för närvarande utgör 1 procent av den nuvarande inflationen och en minskning på cirka 0,3 procent vad vår tillväxt beträffar; vissa yrkeskategorier - jordbrukare, fiskare och transportörer - befinner sig ofta i en riktigt besvärlig situation.
Både producent- och konsumentländerna har emellertid ett gemensamt intresse, och det är prisernas stabilitet, deras förutsägbarhet.
Det som vi alla är angelägna om är att priserna stabiliseras på en marknad med fri konkurrens och inte som nu enligt en monopolistisk plan för avkastning på en marknad som inte är särskilt genomblickbar.
Å andra sidan uppgår Europeiska unionens beroende för närvarande till cirka 50 procent.
Men i brist på nya åtgärder kommer det att ha stigit till 70 procent ungefär när vi närmar oss år 2020.
I det konkreta fallet med oljan uppgår vårt beroende av länder utanför unionen till mellan 85 procent och 90 procent.
Det leder naturligtvis till en debatt om ökningen av vårt beroende på energiområdet av länder utanför unionen och därmed om vår sårbarhet i detta avseende.
Vi måste ta befälet över vårt eget ansvar och vårt eget öde.
Även om Europeiska unionens konkurrenskraft på energiområdet är begränsad kan vi inte sitta med armarna i kors och betrakta situationen och vänta på att den förvärras, utan vi måste finna en lösning.
Det innebär att garanterandet av en tillräcklig nivå av oberoende och i synnerhet säkerhet för Europeiska unionens energiförsörjning bör vara en politisk prioritering och även ingå i gemenskapens politik.
Det är nu lite mer än ett år sedan jag första gången tog kontakt med parlamentet som framtida energiansvarig, och då poängterade jag att det enligt kommissionen fanns två avgörande faktorer som måste beaktas de närmaste åren.
Å ena sidan att strategiskt främja en dialog om energipolitiken i olika internationella forum och i synnerhet med de främsta producent- och konsumentländerna, å andra sidan att anpassa våra prioriteringar så att vi bättre kan möta förändringarna i samband med sådana ogynnsamma situationer på energiområdet som den nuvarande.
Kommissionens avsikt är att uppfylla dessa grundläggande mål och vi arbetar sedan flera månader tillbaka mot dessa.
Kommissionen kommer inom kort att avsluta en grönbok om energiförsörjningssäkerhet och Kyoto-avtalen, det vill säga villkoren för utsläpp inom energisektorn, en grönbok som kommer att antas innan årets slut.
Den kommer, hoppas jag, att bli utgångspunkten för en omfattande dialog, en omfattande debatt med de berörda parterna för att granska de olika energikällornas roll och plats de närmaste tjugo eller trettio åren.
Dessutom bör vi uppmuntra till en dialog på internationell nivå på kortare sikt, stärka dialogen med producentländerna för att övertyga dem om vårt gemensamma intresse av en prisstabilitet - en fråga som de själva har tagit upp - genom att föreslå en prisintervall som mål.
Å andra sidan måste det geopolitiska sammanhang vi rör oss i beaktas, i synnerhet fredsprocessen i Mellanöstern och den komplicerade politiska situationen i hela området.
Europeiska unionen måste rikta ett tydligt och verkningsfullt budskap till alla OPEC-länder och poängtera det nödvändiga i att lämpliga åtgärder vidtas för att uppfylla det mål de själva har ställt upp, det vill säga oljeprisernas tillbakagång till ett lämpligt intervall.
Vi kan säga att vi är den största nettoimportören av olja och den näst största konsumenten i världen.
Europeiska unionen har därför resurser och anledning nog att göra sig hörd, men det är möjligt att de politiska resurserna inte är tillräckliga.
Bortsett från dialogen med Opec-länderna får vi inte glömma att vi bör upprätthålla och stärka våra strategiska förbindelser med Ryssland, och det kan vara värt att fundera över de nödvändiga resurserna för att modernisera villkoren för produktion och distribution i det land som, det bör vi tänka på, är den tredje största oljeproducenten i världen och, om vi talar om gas intar landet utan tvekan en ledande ställning.
Europeiska unionen bör hålla en samlad front och förena sina stämmor.
Medlemsstaternas spridda initiativ kommer alltid att vara ofullständiga och dessutom mindre fruktsamma än om vi lyckas tala med gemensam stämma.
Vad den skattemässiga aspekten beträffar, en fråga som har diskuterats mycket på senare tid, har kommissionen förståelse för oron inom de yrkessektorer som drabbats hårdast av den plötsliga höjningen av oljepriserna.
I det avseendet uppmuntrar vi medlemsstaterna att inleda och fortsätta driva en samhällsdialog med alla intresserade för att finna lösningar som är lämpliga och överensstämmer med gemenskapsrätten.
En av de lärdomar vi kan dra av de blockader som har paralyserat de ekonomiska aktiviteterna i olika stater är behovet av att höja nivån av samordning mellan medlemsstaterna, och då givetvis med stöd av kommissionen.
Till följd av detta kommer jag, fru talman och mina damer och herrar, så som redan tillkännagivits, lämna sammanträdet om ett par minuter för att åka till Luxemburg, där transportministrarna skall hålla ett extra rådsmöte.
Medlemsstaterna bör av såväl ekonomiska som miljömässiga skäl inte ge efter för trycket och ändra sin globala oljepolitik på medellång sikt.
En lägre beskattning, eller ett stöd, som föreslås på längre sikt skulle helt enkelt vara detsamma som en överföring av skatteintäkterna till Opec-länderna och endast innebära att ett inadekvat meddelande sändes till dessa.
Det är emellertid troligt att den mycket allvarliga situation som råder på kort sikt kräver anammande av stödåtgärder från de ansvariga myndigheternas sida.
Faktum är att det redan finns några färdiga avtal.
Jag vill ändå påpeka att dessa åtgärder måste vara av övergående karaktär och under alla omständigheter stämma överens med konkurrensbestämmelserna och inte strida mot de interna bestämmelserna på den inre marknaden.
Det är nödvändigt att eftersträva ett sammanlöpande sätt att betrakta beskattningen av bränslet och undvika den kakafoni som uppstår till följd av ageranden och uttalanden i unionens olika stater.
Vad tjänar det exempelvis till att tala om ekologisk skatt på europeisk nivå om vi inte snabbt kan föra de särskilda skatterna och momsen inom unionen närmare varandra?
I det sammanhanget måste jag säga till ledamöterna att en minskning av de särskilda skatterna till förmån för vägtransporter endast kan betraktas som en kortsiktig åtgärd, under några månader, och den får under inga omständigheter förlängas, eftersom det skulle strida direkt mot målet med ett främjande av alternativa transportmedel, till exempel järnvägen, det skulle strida mot våra mål från Kyoto och utan tvekan antas strida mot det som hittills varit huvudlinjerna i Europeiska unionens transportpolitik.
Kommissionen är djupt oroad över de allvarliga brott mot den fria rörligheten som har ägt rum vid flera tillfällen på senare tid.
Vi anser, och det vill jag påpeka än en gång, att ingen samhällskategori får ta hela samhället som gisslan.
Men jag nämnde stödet och jag vill säga att vi måste bryta och upphöra med antikonkurrensmässiga rutiner och att sådana rutiner uppenbarligen tillämpas inom bränslesektorn.
Vad tjänar sådana markanta prisskillnader inom Europeiska unionen till - före skatt - på oljederivat som vi för närvarande har, när det ibland räcker med att korsa gränsen?
Kommissionen har för avsikt att framhärda i de kontakter som upprättats med medlemsländerna för att upptäcka eventuella rutiner som strider mot konkurrensbestämmelserna.
Alla avtal mellan företag eller utnyttjande av en dominerande ställning bör bestraffas hårt.
På samma sätt måste konkurrensen mellan intermodala sektorer undersökas i strävan efter lösningar på europeisk nivå.
Men vi får inte lura oss själva, mina damer och herrar, för vi talar om kortsiktiga åtgärder som kan lindra den nuvarande krisen men som absolut inte upphäver det ovedersägliga faktum att vår ekonomi är känslig för fluktuationer på energiområdet.
Visserligen är den mindre känslig än för 25 år sedan, men hur som helst känslig.
Den dagliga oljeförbrukningen inom Europeiska unionen uppgår till 12 miljoner fat och bör ligga på drygt 13 miljoner år 2020.
Det är möjligt att priset per fat under normala ekonomiska förhållanden inte på länge kommer att ligga på mindre än 20 dollar - och naturligtvis inte som det var för 18 månader sedan, det vill säga på 10 dollar.
Vi måste ta itu med vårt beroende och denna situation med hjälp av två huvudåtgärder: en spridning av våra energikällor samt energibesparingar.
När vi talar om en spridning av våra källor krävs en långsiktig debatt.
Den framtida grönboken om energiförsörjning kommer att bidra till denna.
Jag vill tydligt poängtera att de förnybara energikällorna, om vi talar om en spridning av källorna, utgör ett tydligt och avgörande bidrag inför framtiden, men för närvarande kan vi inte avstå från någon energiform.
Hanteringen av efterfrågan och energibesparingar är den andra huvudåtgärden som vi på lång sikt måste koncentrera oss på.
Vad oljan beträffar är vi i dag 50 procent effektivare än vi var för 25 år sedan, men jag är medveten om att transportsektorn på det området fortfarande måste bemöda sig extra.
Mer än 90 procent av oljekonsumtionens ökning i unionen fram till 2020 kommer huvudsakligen att slukas av transportsektorn.
Därav behovet av en grönbok om transportpolitik med strävan efter en översyn av transportmedlen, ett stärkande av de transeuropeiska näten, ett undanröjande av punkter för trafikstockningar, en stimulering av järnvägen, flodtransporter och sjötransporter på korta sträckor, ett främjande av effektiva och mindre förorenande stadstransporter, genom en rationalisering av den klassiska bilens användning och stärkandet av innovativa projekt för forskning om rent bränsle och ett ökande av förarnas förståelse och kunskap.
Det är nödvändigt att åtgärder vidtas i uppbyggnaden av och besparingar inom denna sektor, som är ett av områdena med störst energiförbrukning, för att inte tala om stimulansen av konkurrensen inom gassektorn och gasens uppkomst som en konkurrent och ett alternativ till oljan.
Sammanfattningsvis, fru talman, ärade ledamöter, är det uppenbart att vi endast kan övervinna den nuvarande krisen med hjälp av samstämmiga strategier som är väl samordnade och mångsidiga.
Tyvärr förfogar vi inte över något universalmedel för att lösa situationen på kort sikt, men lyckligtvis har den nuvarande krisen visat oss det enda sättet att övervinna den: genom att främja konkurrensen på våra marknader, bekräfta vår gemensamma närvaro på internationell nivå, samordna våra insatser, anpassa våra prioriteringar till de nya energimålen och agera gemensamt på skatteområdet.
I den svåra situation som råder förväntar sig medborgarna att vi omvandlar dessa målsättningar till en påtaglig verklighet, genom att inte bara tänka kortsiktigt utan även på medellång och lång sikt.
(Applåder)
