# ID: svediakorp-gov404161
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,188
# sentences: 85
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar ledamöter!
Jag vill först tacka föredraganden, fru Gutiérrez, för hennes arbete.
Inte bara för de positiva aspekter hon framhåller, utan också för den kritik som kommissionen har gått igenom och tagit hänsyn till.
Vi har förstått att kritiken är gjord i en konstruktiv anda för att uppmana oss att ständigt göra bättre ifrån oss - vilket en av er för övrigt påpekade - vare sig det handlar om hur vi behandlar frågan om livslångt lärande eller hur vi, tillsammans med er och medlemsstaterna, organiserar evenemangen inom ramen för Europeiska året för livslångt lärande.
Å kommissionens vägnar skulle jag också vilja rikta mitt tack till fru Evans, som hade uppdraget att utarbeta ett yttrande för utskottet för sysselsättning och socialfrågor, samt andra parlamentsledamöter som har bidragit till en kvalitativ debatt, såväl i utskottet som under plenarsammanträdet.
Mina damer och herrar ledamöter!
Jag skulle för ett ögonblick vilja ägna mig åt att bemöta en del av den kritik som framförs i betänkandet av Gutiérrez.
Flera av er, bl.a.
Herman Schmid, har understrukit denna kritik.
Självfallet vill jag också peka på de positiva aspekterna av det europeiska året.
Europeiska året är ett initiativ som välkomnades mycket positivt av parlamentet och rådet, vilket påpekas i betänkandet.
Att döma av antalet personer som har intresserat sig för och berörts av detta initiativ har det haft en mobiliserande effekt, även om man alltid kan säga att det borde ha gjorts bättre.
Initiativet har också uppbådat kompletterande finansiella resurser som har använts mer lokalt.
Vi kan anse att detta europeiska initiativ har varit positivt allmänt sett, eftersom det har vänt sig till nationella, regionala och lokala myndigheter i varje medlemsstat, och på så sätt varit ett decentraliserat projekt, närmare medborgarna.
Posselt anspelade på subsidiaritetens anda och innebörd - jag har noterat hans inlägg.
I utskottets betänkande, i ert betänkande, noterade jag också det faktum att ett stort antal skolor, universitet, företag och föreningar visade intresse för initiativet.
Inte bara inom utbildningsvärlden, utan också inom affärslivet, på landsbygden och bland dem som bekämpar social utslagning.
Men enligt min mening är det här ett initiativ som även har fått idén om livslångt lärande - ambitionen om och nödvändigheten av ett livslångt lärande - att nå en större uppslutning hos en bredare publik, för att inte endast vara en fråga för utbildningsexperter.
Jag tror det var Klass som insisterade på den punkten för en stund sedan.
Mina damer och herrar!
Vi måste alltid komma ihåg dessa positiva aspekter, men som jag lovade skall jag uppehålla mig vid den kritik som framförs i betänkandet.
Innan det vill jag dock erinra om vilket förhållningssätt kommissionen valde när det gällde att bestämma hur detaljerad rapporten skulle vara, med tanke på att det rör sig om en åtgärd med en budget på ca 8 miljoner ecu, vilket inte är ingenting, men inte heller en oerhörd summa.
Kommissionen ville lägga fram en koncis rapport som ger en idé om det europeiska årets innehåll och sammanfattar erfarenheter och effekter på ett överskådligt sätt.
Vi har presenterat data i siffror - självklart hur den budget jag nyss nämnde har använts - men det rör sig framför allt om en rapport om de politiska effekterna.
När våra avdelningar utarbetade den här rapporten stödde de sig i stor utsträckning på en extern utvärdering.
Denna utvärdering genomfördes av ett bolag som tack vare sina nätverk i samtliga deltagarländer har kunnat ge en opartisk uppfattning om hur det här året har tagits emot av aktörer i olika länder.
Den kvalitativa utvärderingen grundades på ett mycket stort urval av projekt, kompletterat med intervjuer med nationella instanser och med dem som har tagit initiativ till och utformat projekten ute i samhället.
Kommissionens avdelningar har ställt hela denna externa utvärdering till föredragandens förfogande.
Jag vill tillägga att arkiven om projektens finansiella förvaltning självklart också är tillgängliga.
I ert betänkande, fru Gutiérrez, konstaterar ni vissa förseningar vad gäller genomförandet av det europeiska året, framför allt i fråga om distributionen av broschyrer.
Vissa av er har också talat om detta, bl.a.
Livari.
Men man måste komma ihåg att parlamentets och rådets beslut om detta europeiska år var en av de allra första texter som antogs enligt medbeslutandeförfarandet, och att det objektivt sett har tagit en del tid att få detta förfarande att fungera smidigt.
Det formella beslutet fattades inte förrän i slutet av oktober 1995, dvs. några veckor innan det europeiska året inleddes.
Det har haft påtagliga effekter på kommissionens handlingskapacitet.
Den långsamma starten, särskilt när det gällde upprättande av kontrakt med leverantörer av tjänster och reklamprodukter, fick effekter för hela året.
På samma vis var vi tvungna att genomföra den första förslagsinfordran på ett mycket informellt sätt i samarbete med nationella instanser.
Den undertecknades för att man skulle kunna genomföra en åtgärd som officiellt sett ännu inte existerade.
Det ger också en konkret förklaring till en del av de brister som konstateras i ert betänkande, samt konsekvenserna av dessa brister, som vi bara kan beklaga.
Jag tror det var McCormick som pekade på de problem som uppstått i samband med initiativtagarnas genomförande av projekten.
Den typen av konsekvenser har helt klart en orsak eller en källa i den allra första försening som jag just har förklarat.
I likhet med föredraganden beklagar jag det faktum att en del reklammaterial endast fanns att tillgå på tre språk.
Men det var ett svårt beslut vi var tvungna att fatta av strikt tekniska skäl, som har att göra med såväl budgeten som tillgänglig personal.
Alla språkversioner av varje publikation som utkommer i kommissionens namn måste nämligen kontrolleras mycket grundligt.
Jag vill ändå betona att övrigt material, bl.a. affischerna, fanns på unionens alla officiella språk, och att vi har gett nationella instanser möjlighet att lägga till andra språk efter deras egna behov.
När det gäller Europeiska året för språk som vi nu förbereder är det självklart, ja det verkar vara både nödvändigt och motiverat, att vi kommer att anstränga oss särskilt
för att så långt det är möjligt respektera principen om språklig mångfald.
I betänkandet av Gutiérrez noteras en viss brist på tydlighet ifråga om det europeiska årets syfte, vilket enligt henne beror på att det saknas en definition av livslångt lärande.
För en stund sedan hörde jag er kollega, Echerer, nämna flera seklers filosofiska verk som avhandlar denna enkla idé, som vi ständigt lär oss något nytt om.
Det stämmer att det har saknats - bortsett från den typen av forskning och sådana filosofiska referenser - tydliga definitioner av vad kravet på livslångt lärande bör vara, med respekt för skillnaderna mellan och identiteten hos våra länder, ja t.o.m. våra regioner.
Vi har uppskattat föredragandens klargöranden, hennes förslag till en definition av olika utbildningsbegrepp och livslångt lärande.
Men jag vill ändå försvara det faktum att kommissionen inte från början gav en definition a priori, framför allt om det skulle ha bidragit till att begränsa utbildning och livslångt lärande till en utbildning underställd arbetsmarknadens krav.
För även om initiativet har sitt ursprung i kommissionens vitbok " Tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning ", framgick det tydligt - redan vid de första diskussionerna med parlamentet och rådet - att det fanns ett samförstånd till förmån för ett bredare förhållningssätt, som inbegriper alla aspekter av utbildning och yrkesutbildning, metoder och erfarenheter.
Som jag sade för en stund sedan skiljer sig utbildningssystemen märkbart åt från ett land till ett annat.
Vi behövde således komma överens om en enande idé som stimulerar till diskussioner om betydelsen av utbildning och livslångt lärande i enlighet med eller med respekt för olika nationella och regionala förhållanden.
Kommissionen föredrog därför att lägga tonvikten på kontinuerligt lärande, att olika aspekter av utbildning skall komplettera varandra, genom att inte endast inkludera grundutbildning och högre utbildning samt grundläggande yrkesutbildning och fortutbildning, utan också mer informella former av lärande.
Ju längre fram på året desto mer övertygad blev kommissionen om att detta var en välgrundad strategi.
Vi har frivilligt stöttat vad som kan kallas ett lärande för nöjes skull, för vi vet att en del personer har lämnat det formella utbildningssystemet med en känsla av misslyckande.
Purvis uppehöll sig vid den frågan för en stund sedan.
Jag har för övrigt noterat ert förslag, Purvis, om ett forskningsprogram och jag skall vidarebefordra det till mina kolleger Busquin och Reding.
De personer, de ungdomar - men inte bara ungdomar - som lämnar skolan med en känsla av misslyckande måste steg för steg återerövra idén om att det kan vara värdefullt och roligt att lära sig, och att det återger ett självförtroende.
Om det livslånga lärandet skall bli verklighet är det också självklart att man bör ta hänsyn till det redan i grundskolan, i det som Seppänen för en stund sedan kallade den allmänna utbildningen, så att alla elever blir motiverade och får den nödvändiga kompetensen att lära i de olika situationer som de kommer att befinna sig i när de är vuxna.
Med andra ord: de bör lära sig att lära.
Sedan det europeiska året avslutades fortsätter idén om livslångt lärande - med den innebörd som er kollega Lage gav för en stund sedan - att vinna terräng.
Mina damer och herrar!
Det är ingen slump att ministrar från flera av unionens länder sedan 1996 har förvärvat en mycket konkret behörighet i fråga om livslångt lärande.
Begreppet har legat till grund för det reflektionsarbete som har lett fram till den nya generationen Sokrates-, Leonardo da Vinci- och Ungdom-program.
Ministrarna för G8-länderna har tagit det till sig: förra året antog de en stadga i Köln om samma ämne, i hög grad inspirerade av de debatter som ägde rum i samband med det europeiska året i våra 15 medlemsstater.
Och som ni vet fortsatte utbildning i det här perspektivet att vara ett av det japanska ordförandeskapets teman.
Mina damer och herrar ledamöter!
Kommissionen har fullföljt sitt reflektionsarbete om livslångt lärande, och vårt arbete går numera inom ramen för genomförandet av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon, vilket Gasòliba i Böhm utryckte en önskan om för en stund sedan.
Inom några veckor kommer min kollega Reding att presentera ett förslag till utkast om livslångt lärande för kollegiet, och detta dokument kommer att översändas till er under oktober månad.
Ni förstår säkert att det är svårt för mig i dag, på det här stadiet, att gå närmare in på detaljerna i detta utkast, men sambandet med sysselsättningen - som föredraganden Gutiérrez vädjade om - kommer självklart att vara en central beståndsdel.
Men den aspekt som hänger samman med personlig utveckling kommer för den skull inte att försummas - den är en av utbildningens absolut mest avgörande funktioner.
Kommissionen kommer således att fortsätta debatten om livslångt lärande med er, med kammaren.
När jag säger kommissionen talar jag självklart inte bara om kommissionären med direkt ansvar för utbildningsfrågor, Viviane Reding.
Med detta vill jag säga att många av oss känner oss direkt berörda av den här utmaningen.
Särskilt när jag, tillåt mig att säga det, i egenskap av kommissionär med ansvar för regionalpolitiken undertecknar och arbetar tillsammans med medlemsstaterna och regionerna om innehållet i och kvaliteten på medlemsstaternas programplaneringsdokument.
Jag är helt och hållet beredd att låta strukturfondsprogrammen ge plats åt frågan om livslångt lärande och även utbildningsfrågor i allmänhet.
Jag tror det var Seppänen som för en stund sedan erinrade om en fråga som förefaller högst prioriterad, nämligen tillgången till informationssamhället, inte endast för ungdomar och studenter, men också för äldre och grupper som ofta glöms bort, och då tänker jag på jordbrukare och små och medelstora företag.
Jag har sagt och upprepat för er att jag inte kommer att underteckna något programplaneringsdokument för någon av Europas regioner inom ramen för regionalpolitiken, mitt ansvarsområde, om programplaneringsdokumentet i fråga inte ger regionen en mycket konkret plan för tillgång till informationssamhället.
Och jag begränsar inte dessa planer till att gälla dem som går i skolan, gymnasiet eller genomgår en högre utbildning.
Jag hoppas, och det säger jag i all vänlighet, att det svar jag har gett på mitt modersmål å Europeiska kommissionens vägnar kan utgöra ett värdefullt komplement till Rübig i hans entusiastiska lärande av det franska språket, under hela hans långa liv som ledamot i Europaparlamentet.
(Applåder)
