# ID: svediakorp-gov404149
# author: Gutiérrez Cortines (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 735
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Rapporten om Europeiska året för livslångt lärande är en handling som till synes saknar betydelse, men denna handling har emellertid avslöjat djupa luckor och allvarliga brister i det europeiska utbildningssystemet.
Det handlade om ett år av spridning och främjande som gensvar på Luxemburgmötet och andra möten, vid vilka man har lagt mycket stor vikt vid utbildningen som ett medel för att integrera européerna i arbetslivet, oberoende av ålder.
Rapporten har i första hand visat på att när man lägger pengar på utbildning så mångdubblas dessa pengar.
De länder som har visat sig angelägna att delta har fyrdubblat sin budget.
Det vill säga, de pengar som investeras i utbildning är de pengar som ger bättre resultat eftersom de mångdubblas och inte ger upphov till svindel eller liknande.
I andra hand har Europeiska året för livslångt lärande klart och tydligt visat på de svårigheter som kommissionen har när det gäller att informera, ge svar och visa öppenhet.
Det har varit praktiskt taget omöjligt att samla in all nödvändig dokumentation, delvis för att länderna till synes inte tillhandahåller denna, och delvis för att det inte finns något förfaringssätt för att samla in informationen på ett lätt och smidigt sätt.
Därför har vi omvandlat rapporten till ett betänkande och till en samling rekommendationer gällande de kriterier som det livslånga lärandet enligt vår uppfattning bör uppfylla.
Vi har funnit att kriterierna till stor har sammanblandats, något som till viss del har orsakats av rådet; förslaget till Året för livslångt lärande som kommissionen offentliggjorde var av mycket högre kvalitet.
Det är självklart att det måste finnas mycket mer öppenhet inom utbildningen.
Emellertid så blandar man ihop integreringsutbildning, språkundervisning och utbildning och fortbildning för äldre med den yrkesinriktade utbildningen.
Resultatet blir en förvirrad röra som det är omöjligt att göra någon utvärdering av, det är inte heller möjligt att bedöma kvaliteten eller få kunskap om bra arbetsmetoder.
Vi begär en reglering och en klar urskiljning av utbildningsmålen.
Integreringsutbildning för invandrare är ju uppenbart inte detsamma som omskolning, utbildning för övergång till arbetslivet eller vidareutbildning inom ett yrke, förutom många andra aspekter.
Därför har vi efterfrågat en ökad öppenhet och en bättre organisering av hela utbildningssystemet.
Vi uppmanar också till en utökad utbildning och fortgående vidareutbildning för undervisningspersonal.
Det står klart att om vi anser att det livslånga lärandet enbart vänder sig till icke-kvalificerad personal, bryr vi oss inte om vidareutbildning av universitetspersonal och personal vid yrkesskolorna.
De måste vara ett kunskapens moderskepp och de måste förmedla denna information till samhället.
Slutligen har vi uppmanat om att det öppet redovisas var de pengar som har avsatts till utbildning från strukturfonderna går, pengar som inte kontrolleras på något sätt.
Enligt vår åsikt är denna fråga av central betydelse.
Vad som inte får ske är att Europa ägnar så lite uppmärksamhet åt utbildningen att utbildningsfonderna används till andra ändamål.
Ett av den europeiska historiens stora problem härrör från att när samhällsklasserna efter lång kamp har arbetat sig upp och lyckats integrera sig i de styrande klasserna, har de anammat aristokratins defekter, de har slutit sig inom sig själva och glömt bort vikten av själva utbildningen och kampen för en varaktig kunskap.
Vi har ett aristokratiskt Europa som inte vill oroa sig för utbildningen, och vi har fastnat i ett slags stolthet över att vara européer.
Vi anser att det är tillräckligt att vara en europeisk medborgare, och vi tänker inte på att om vi vill ha forskare, om vi verkligen vill ha ett konkurrenskraftigt Europa, måste vi tillvarata våra mänskliga resurser.
Europa måste bli medvetet om att ett av de grundläggande syftena för dess existens är att, trots subsidiaritetsprincipen, utbilda människorna och hjälpa dem att ta hand om sig själva och om sin egen framtid.
Därför är ett Europa som bara tänker på sina egna intressen, ett bidrags-Europa, ett Europa som har en lärarkår som bara vill minska antalet undervisningstimmar, ett Europa som blandar ihop den fackliga politiken med utbildningspolitiken, ett Europa som oroar.
Jag tror att vi måste omvärdera vårt intresse för utbildningen, för det vi talar om är människorna och vår framtid.
(Applåder)
