# ID: svediakorp-gov404114
# author: Papagiannakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 373
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I år har bränderna runt Medelhavet och framför allt i Grekland slagit historiska rekord.
Jag tror att det har brunnit upp dubbelt så många hektar som någonsin tidigare och de människoliv som gått förlorade är många, och detta trots att den grekiska regeringen på ett adekvat sätt förberett sig och trots att Grekland i dagens läge förfogar över en av de starkaste utrustningarna i världen vad gäller maskinpark, flygplan och mänskliga resurser för brandbekämpning.
Det har visat sig att en hämmande intervention inte är nog.
Vi måste övergå till prevention.
Alla säger vi det, men vi gör det inte.
Det är en mycket komplex fråga och angår förvisso de lokala myndigheterna men också den nationella regeringen.
Vad kan Europeiska unionen göra?
Herr talman!
Den grundläggande politiska riktlinjen måste göras mer aktiv; med mer samordning och större intervention; att se till den gemensamma jordbrukspolitikens svagheter, vilken i allt väsentligt tar ifrån de människor som lever i skogen och livnär sig på skogen, de motiv de har för att stanna och sålunda lämnar den.
Den gemensamma jordbrukspolitiken subventionerar betesgång på bränd mark, den subventionerar djur som betar på bränd mark i samma stund som skogen på ett naturligt sätt försöker återhämta sig.
Europeiska unionen måste naturligtvis kontrollera, dubbelkontrollera sin riktlinje en smula samt sina prioriteringar när det gäller investeringar.
Väldigt länge har vi skrikit efter en jordebok, framför allt då efter en skogsjordeboken och för de skogskartor, vilka företrädesvis måste förstärkas i jämförelse med de övriga.
Och naturligtvis måste varje utveckling och investeringsåtgärd vidtas, som kan införliva skogen, i egenskap av skog, och inte i egenskap av ett konsumtionsföremål, i en utveckling, samt kan göra det möjligt för den befolkning som lever av skogen att stanna kvar.
Detta utgör den bästa förebyggande åtgärden och det bästa skyddet.
Självfallet så kommer bränder alltid att förekomma och med den klimatutveckling vi iakttar kommer vi tyvärr tvingas uppleva allt värre fenomen.
Emellertid så är det upp till oss att försöka göra vad vi kan för att förekomma åtminstone de av oss kända orsaken.
