# ID: svediakorp-gov404078
# author: Fava (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 420
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ärade ledamöter!
Två minuter räcker knappt för att sammanställa och räkna upp de fruktansvärda siffror som kommer från Colombia i dag.
Jag skall bara nämna några, från det senaste e-postmeddelandet från Amnesty International: 50 civila dödade av milistrupper förra månaden, 400 massakrer på civila under loppet av 1999, 3 500 offer för politiska brott, 1 000 bortrövanden, 250 000 civila colombianer som blivit hemlösa av politiska skäl.
Till allt detta skall nu läggas en massaker i landsbygdssamhället La Unión, den tredje på tre år.
Vi har en moralisk plikt att slå fast att denna massaker var helt förannonserad, att ingenting sker slumpmässigt i Colombia i dag.
Vad kan vi då göra?
Skall vi vänta på nästa massaker i La Unión eller i en annan by så att vi kan avfatta ännu en sorgkantad resolution eller skall vi - som några ledamöter med rätta har föreslagit - göra vår röst hörd med kraft?
Jag anser att detta parlament idag måste fatta mod och höja rösten, för att än en gång använda Amnesty Internationals ord: alla parterna i konflikten är ansvariga för brotten mot de mänskliga rättigheterna i Colombia, men en av dem - milisen - bär det största ansvaret.
Milisgrupperna håller civilbefolkningen i ett dödligt grepp och håller på att krossa den.
Såsom har sagts framträdde president Pastrana i denna kammare och erbjöd sig tacknämligt att kämpa för att få alla parter att återuppta en dialog.
Det här parlamentet står inför uppgiften att kräva att grundläggande regler och rättigheter återupprättas i staten Colombia, förutom att sprida information om vad som händer i Colombia i dag.
Milisgrupperna handlar i samklang med, som kumpaner med, armén som ofta - till exempel i detta fall - upprättar dödslistorna över de människor man skall slå till mot.
Det har hittills inte gjorts några allvarliga försök att överlämna ledarna för denna milisarmé till rättvisan.
Carlos Castaño, för att nämna en av dem, fortsätter att ostraffat låta sig intervjuas av de colombianska radiostationerna.
Vi slår därför fast vårt stöd för en fredlig lösning och utan att hyckla ber vi den colombianska regeringen att se över den tragiska roll milisen spelar.
Slutligen uppmanar vi kommissionen och medlemsstaterna att sätta in alla politiska resurser på att värna säkerheten för de civila organisationer som ägnar sig åt skydd för de mänskliga rättigheterna.
