# ID: svediakorp-gov404063
# author: Dupuis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 356
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, jag tror att vi först och främst skall tacka ordföranden för vår delegation i Sydostasien, Gerard Collins, som knappt har talat - det är tack vare honom som vi har fått denna resolution - och för de ansträngningar han har gjort de senaste månaderna för att försöka lösa en fråga som inte är så marginell eftersom den berör tiotusentals personer som inte har någonting, ofta sedan år tillbaka.
Jag skulle också vilja säga att Collins stöddes av hela delegationen, McCarthy, Thomas Mann och samtliga övriga deltagare och jag hoppas att kommissionen kommer att genomföra denna enhälliga ståndpunkt av Europaparlamentet och att resultaten snabbt kommer att bli synliga.
Jag tror att det är Bhutans lag som har bollen, men det gäller nu för kommissionen och rådet att göra påtryckningar på Bhutans regering.
Jag skulle utöver denna fråga vilja göra er uppmärksamma på en fråga som berör oss och gäller vår framtid.
Vi röstade i förrgår om betänkandet av Galeote Quecedo om den gemensamma diplomatin som slutligen begränsats till ett betänkande om en framtida skola för den gemensamma diplomatin.
Det är lite.
Det är lite, när man vet att i Bhutan finns det ingen delegation från kommissionen, när man vet att i Nepal finns det ingen delegation från kommissionen, men när man också vet att i Bhutan finns ingen ambassad från någon av medlemsstaterna.
Det underlättar förvisso inte kontakterna och det underlättar inte möjligheten att agera diplomatiskt för att detta problem i synnerhet och andra mer allmänna problem skall kunna lösas.
Kära kolleger, det är det betänkande som ni har röstat om.
Det är inte ett gemenskapsinförlivande, ens delvis, av vår gemensamma säkerhets- och utrikespolitik.
Är det verkligen otänkbart att tänka sig att vi i ett land som Bhutan där vi inte har någon ambassad skulle kunna ha en delegation från kommissionen som fungerar som ambassad också för de femton medlemsstaterna?
Är det verkligen omöjligt?
Går det bortom era föreställningar?
Det är den fråga jag ville ställa till er.
