# ID: svediakorp-gov404052
# author: Van Hecke (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 304
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Om vi utgår från principen " hellre ett ofullständigt avtal än inget avtal alls ", då gjordes det verkligen ett framsteg i Arusha i den burundiska fredsprocessen.
All ära för detta går till Mandela som i flera månader pendlade fram och tillbaka för att inte bar få de olika parterna på speaking terms med varandra utan även för att få dem att sitta ner runt förhandlingsbordet.
Avtalet är dock ofullständigt.
Det har ännu inte ingåtts något eldupphör och striderna runt huvudstaden Bujumbura fortsätter bara.
De två viktigaste Huturebellrörelserna i armén, vilka är ansvariga för den största delen av våldet, var inte engagerade i förhandlingarna.
Därför är nästa etapp i Nairobi, mötet mellan de väpnade grupperna den 20 september, måhända ännu viktigare än Arusha.
Det är beklagansvärt att ett bredare regionalt sammanhang inte tas upp i avtalet.
Grannländerna Kongo och Tanzania, varifrån de väpnade grupperna opererar, måste också göras medvetna om sitt ansvar.
Frågan är ju också om Mandela inte har analyserat den burundiska konflikten för mycket ur sitt eget sydafrikanska perspektiv.
Det är riktigt att vissa Tutsi-partier använder risken för utrotning av minoriteten som alibi för att behålla en överhöghet.
Det hindrar dock inte att den risken i Burundi är en verklig risk.
Därför måste vi, tycker jag, kräva tillräckliga säkerhetsgarantier för minoriteten och se till att det etniska hatet inte underblåses vid eventuella val.
Slutligen anser jag, herr talman, att Europa måste ge klartecken för ett återupptagande av det semistrukturella biståndet, främst med avseende på skolundervisning och hälsovård.
Om det inte sker så riskerar vi att bli medansvariga för tusentals oskyldiga medborgares död och som kristdemokrat kan jag inte försona mig med den tanken.
