# ID: svediakorp-gov403980
# author: Florenz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 292
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Europeiska kommissionen har för avsikt att med förslaget " En prispolitik som främjar en hållbar användning av vattenresurserna " konkretisera och harmonisera de ekonomiska bestämmelserna i EG: s ramdirektiv för vatten.
Europeiska kommissionens förslag att genom prisövervakning kontrollera huruvida principen om kostnadstäckning efterlevs, syftar på de länder inom EU som fortfarande starkt subventionerar sin vattensektor.
I Tyskland däremot tillämpas principen om kostnadstäckning redan i precis lika hög grad som missbrukskontrollen från samverkande myndigheternas sida samt den kommunala övervakningen.
Mot bakgrund av detta får ramdirektivet för vatten och kommissionsförslaget om vattenpriser inte åberopas för att bygga upp ytterligare officiella kontrollinstanser i Tyskland.
Även pålagan av miljö- och resurskostnader på vattenanvändningen syftar på de EU-stater som fortfarande överutnyttjar och förorenar sina vattenresurser, och därmed inte på Tyskland, där det redan har gjorts utomordentliga ansträngningar.
På denna punkt kan bestämmelserna i ramdirektivet följaktligen inte motivera införandet av exempelvis en heltäckande skatt för vatten och avloppsvatten i Tyskland.
Med tanke på den icke bindande karaktären i de ekonomiska detaljspecifikationerna i vattendirektivet och kommissionsförslaget kan man befara att dessa införs - om alls - med väsentliga förseningar i de egentliga " målländerna ".
Om " mönstergrabben " Tyskland prövar nya specialvägar, liksom tidigare vid tillämpningen av andra direktiv, så skulle detta ytterligare förstärka snedvridningen av konkurrensen mellan de nationella vattennäringarna i EU och därmed stå i motsättning till riktlinjens mål att skapa en enhetlig ram för vattennäringen i Europa.
Tyskland måste lära sig att tillämpa EU-föreskrifterna enligt direktivets mål och inte enligt hur man gärna skulle vilja ha det i de enskilda förbundsländerna.
I EU: s ramdirektiv för vatten kommer det återigen att finnas nationella ensamseglare.
