# ID: svediakorp-gov403966
# author: Reding (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,725
# sentences: 117
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, kära kolleger, fru minister!
Jag skulle i första hand vilja tacka samtliga politiska grupper för deras stöd till kommissionens insatser rörande överflyttningsreglerna.
Vi skall nu inleda dialogen för att med de ansvariga för fotbollen i Europa finna en förhandlad lösning för ett nytt överflyttningssystem som är i fotbollens intresse och respekterar de europeiska fördragen.
Herr talman, det är kanske symboliskt men strax före inledningen av de olympiska spelen i Sydney inleder vi debatten om den framtida politiken för idrott i Europa med två föredragande som är f.d. olympiska mästare.
Vilken skönare symbol finns det för att visa den union och ömsesidiga förståelse mellan den politiska världen och idrottsvärlden än det som utspelat sig i denna kammare nu på morgonen?
Låt mig lyckönska föredragandena, Zabell och Mennea, till deras viktiga bidrag.
Jag vill också tacka talmannen och ledamöterna i det behöriga utskottet för deras allomfattande och ständiga samarbete samt parlamentet som är det verkliga språkröret för idrottsmännen i Europa och alltid är mycket solidariskt med de åtgärder som vidtas såväl av kommissionen som av idrottsministrarna för att stärka idrotten i Europa.
Herr talman, jag gläder mig också åt att notera att de båda meddelandena från december 1999 har framkallat ett mycket livligt intresse och en bred anslutning.
Kommissionens och parlamentets åsikter överensstämmer och de överensstämmer också med medborgarnas åsikter.
Jag har också mycket uppmärksamt lyssnat till Buffets inlägg, som gav oss nyttiga upplysningar.
Om jag inte redan visste det, skulle det bekräfta min åsikt att vi går i samma riktning och att vi tillsammans arbetar i idrottens intresse.
Den oro som uttrycktes av rådets ordförande delas också av parlamentet och framfördes i de båda uttalandena av kommissionen.
Jag nämner bara fyra problem, som jag kommer att ta upp igen senare: skydd av unga idrottsmän, engagemanget för idrottens sociala roll, skydd av idrottens etik och solidaritetsprincipen.
Där har vi gemensamma uppslag för handling och vi måste var och en på sitt håll och tillsammans fortsätta ansträngningarna för att de skall leda till konkreta åtgärder.
Jag önskar att den förklaring som planeras av det franska ordförandeskapet vid Europeiska rådet i Nice skall kunna bidra till att bättre ringa in idrottens särdrag.
Utöver de iakttagelser som uttryckts av föredragandena - och som jag instämmer i - påkallar de båda resolutionsförslagen några kompletterande påpekanden från min sida.
Jag börjar med att säga några ord om stödplanen mot doping.
Doping inom idrotten är inte bara en fråga om etik.
Det har blivit en fråga om folkhälsa som kräver en mobilisering av alla aktörer: idrottsministrarna och kommissionen har därför inlett arbetet på uppmaning av Europeiska rådet i Wien och av parlamentet.
Den stödplan som ni granskat utgör på sätt och vis resultatet av detta arbete, ett provisoriskt resultat naturligtvis, eftersom det bara utgör en etapp.
Det syftar emellertid till att utforma en global strategi för kamp mot denna plåga och i sitt meddelande har kommissionen i det avseendet uttryckt en trefaldig avsikt: i första hand, att samla in synpunkter från specialister på den etiska, rättsliga och vetenskapliga omfattningen av fenomenet, för det andra, bidra till den internationella konferensen om doping och arbeta med den olympiska rörelsen innan Internationella antidopingbyrån bildas samt, för det tredje, mobilisera gemenskapsinstrumenten i syfte att komplettera de åtgärder som redan vidtas i medlemsstaterna och ge dem en gemenskapsdimension.
Redan nu har jag inlett genomförandet av denna plan och jag skulle i dag helt kort vilja lägga fram för er de första initiativ som tagits av kommissionen när det gäller kampen mot doping.
I första hand, vad gäller det första målet vände sig kommissionen till Europeiska etikgruppen som avgav sin åsikt den 11 november 1999 och ett antal åtgärder föreslogs som kommer att beaktas av kommissionen i de framtida insatserna.
Vi kommer nu till Internationella antidopingbyrån.
Såsom ni vet och Buffet upprepade det nyss, bildades denna byrå tack vare Europeiska unionens viljestarka insats.
Efter denna lyckade tillkomst krävs det nu att gemenskapens deltagande i byrån är energiskt och samordnat.
Jag lade således i början av april fram ett meddelande till kommissionsledamöterna om ett eventuellt deltagande av gemenskapen i byrån.
Denna fråga granskades av kommissionen som intog en mycket fast och tydlig ståndpunkt.
Ett deltagande av gemenskapen kan bara tänkas om kommissionen får ett enhälligt stöd av medlemsstaterna.
Jag hoppas, kära kolleger, att det franska ordförandeskapets ansträngningar kommer att leda till att denna enhällighet uppstår och att gemenskapens deltagande i byrån inte bara kommer att kunna bli finansiellt utan i synnerhet också att den kommer att delta med idéer och politisk drivkraft.
Man förväntar sig att vi har en drivande roll: vi är beredda att ta den.
Jag bör vidare säga er att i väntan på finansieringen av driftskostnaderna för byrån från de anslag som tilldelats kommissionen har kommissionen frigjort 1,5 miljoner euro för att finansiera konkreta åtgärder från Internationella antidopingbyrån.
Kommissionen måste kort sagt mobilisera de medel som den förfogar över i kampen mot doping.
Det är exempelvis nödvändigt att i högsta grad säkra samordning av politik och stadgeenliga åtgärder.
Mina kolleger Byrne, ansvarig för folkhälsa, och Busquin, ansvarig för forskning, arbetar för närvarande för att ta fram viktiga initiativ i nära samarbete med mina enheter.
Antagandet av en rekommendation om idrott och doping är för övrigt planerat till i höst.
Kommissionen finansierar dessutom ett forskningsprojekt som borde leda till en normalisering av de europeiska laboratorier som är specialiserade på kampen mot doping.
Kontakter har också upprättats med kommissionens nya enheter som handhar rättsliga och inrikes frågor eftersom, såsom det så riktigt nämns i ert betänkande, nya tillfällen uppstår för att behandla dopingfrågan med utgångspunkt från bekämpning av handel med dopingsubstanser.
Ni förstår slutligen lätt att i mina avdelningar, det vill säga utbildning, yrkesutbildning och ungdom, kommer de utarbetade programmen att till stor del handla om information, medvetandegörande och kamp mot doping i ungdomskretsarna.
Herr talman, samordningen går emellertid längre än till de åtgärder som vi kan vidta här.
I Helsingforsrapportens anda har jag inlett en dialog såväl med regeringarna som med de europeiska idrottsförbunden om frågan om kampen mot doping.
Vid mitt besök i Sydney vid Olympiska spelen kommer jag att åta mig att med Buffet möta idrottsministrar från de övriga världsdelarna för att kunna utvidga vår insats och knyta solidaritetsband mellan politiska ansvariga på världsnivå.
Jag skulle vilja passa på tillfället för att tacka Europaparlamentet för att det har godkänt och gjort det möjligt att vidta pilotåtgärder.
Fem miljoner euro har anslagits.
En och en halv miljon har anslagits till Internationella antidopingbyrån: resten skall användas till att finansiera femton europeiska projekt.
Informationskampanjer samt ett antal undersökningar kommer att genomföras - i synnerhet för att granska de underliggande orsakerna till doping - i utmärkt samarbete med universitetsvärlden, forskare och idrottsvärlden.
Mina damer och herrar ledamöter, ni kan sålunda notera att uppföljningen av rapporten redan nu har börjat och i mina ögon är slutsatserna av ert arbete mycket uppmuntrande.
Jag har åsikten att detta bara utgör en etapp, man förväntar sig mycket mer av oss, och jag är övertygad om att betänkandet av Zabell kommer att vara till vägledning och en referens för kommissionen såväl för de aktuella verksamheterna som för dess framtida åtgärder.
Herr talman, jag vill nu betona Helsingforsrapporten och idrottens sociala dimension.
Kommissionen har för första gången tack vare denna rapport skaffat sig en " doktrin " på idrottsområdet.
I det avseendet är denna rapport grundläggande och jag tackar parlamentet för dess framträdande roll i denna utveckling.
Parlamentet uppmanade nämligen kommissionen 1997 att utarbeta en gemenskapsåtgärd på idrottsområdet och samma år bifogades en förklaring om idrott till fördraget, i vilken institutionerna uppmanades att rådfråga idrottssammanslutningarna när viktiga frågor rörande idrott skall behandlas.
Kommissionen inledde då en bred samrådsprocess med idrottsorganisationerna, som gav uppslaget till Helsingforsrapporten.
Jag har själv haft turen att få ett betydande stöd från tre ordförandeskap, det vill säga det finska, portugisiska och nu det franska ordförandeskapet.
Jag önskar att denna förening av gynnsamma omständigheter kommer att göra det möjligt att gå framåt så att idrotten får den plats som tillkommer den i gemenskapens verksamhet.
Mina damer och herrar, enligt min åsikt mår idrotten bra, till och med mycket bra.
Om vi beaktar beloppen i fråga om televisionsrättigheter eller försäljningen av sportartiklar är den ekonomiska situationen för idrotten starkare än någonsin.
Det är dock tydligt att detta ekonomiska resultat inte får fläckas av hot som vi alla tillsammans har klarlagt: dopingfenomenet, bristande skydd av unga idrottsmän, överdriven kommersialisering samt våld på och utanför arenorna.
Inför dessa problem måste en gemensam tillnärmning genomföras och i Helsingforsrapporten angav kommissionen tydligt att den inte ensam kan tillföra lösningar på samtliga problem.
Det finns tre handlingsnivåer: Idrottsvärlden, de nationella ansvariga och gemenskapsdimensionen.
I första hand, idrottsvärlden.
Kommissionen påpekar regelbundet sedan 1989 att den bemödar sig om att respektera idrottsorganisationernas självständighet.
Men säger man självständighet innebär det också ansvar samt beredskap att vilja och kunna införliva den nya ekonomiska ramen och anpassa strukturerna till den nya verkligheten inom idrottsvärlden.
Förbunden måste nämligen göra ytterligare en ansträngning för intern demokratisering samt anpassning av strukturerna till amatöridrottens krav, å ena sidan, och den professionella idrottens krav, å andra sidan.
De måste se till att det blir mer öppenhet om deras sätt att förvalta sponsring och televisionsrättigheter.
Och om principerna för solidaritet och social funktion, som underströks av Europaparlamentet, klart och tydligt iakttas, kan vi planera ett tillfälligt undantag från konkurrensreglerna, till exempel i fråga om kollektiv försäljning av televisionsrättigheter.
Det bör dock klargöras att ett allmänt undantag från dessa regler aldrig kommer att varar berättigat.
Vi siktar nämligen in oss på öppenhet och dialog.
I det avseendet mottog jag samtliga europeiska idrottsförbund i Bryssel den 17 april och kommer med Buffet att träffa dem den 26 och 27 oktober.
Vi kommer att organisera ett stort europeiskt idrottsforum i Lille där vi åter skall föra en dialog mellan den politiska världen och de europeiska förbunden.
I andra hand har vi de nationella myndigheternas nivå.
Även om organisationen i idrottsförbund är likadan överallt i Europa varierar det sätt på vilket idrotten behandlas administrativt radikalt beroende på varje stats, och till och med varje områdes, kulturella och politiska traditioner.
Vissa problem måste lösas på nationell nivå, i överensstämmelse med nationella lagar och den politiska vision av idrotten som gäller i staten.
Jag skulle här vilja tillägga hur viktiga de lokala myndigheterna och kommunerna är, som är beslutsfattande aktörer och i högre grad måste framhållas.
Jag skulle i samma avseende vilja tillägga vilken respekt vi är skyldiga de små klubbarna och deras oräkneliga frivilliga och oavlönade medhjälpare som ger idrotten en verklig medborgerlig dimension.
(Applåder)
I tredje hand har vi gemenskapen som bara skall utnyttjas för att lösa de problem som uppstår i fråga om gemenskapsrätten och för att stärka nationella insatser samt kampen mot doping, till exempel.
Europeiska rådet i Feira uppmanade kommissionen och rådet att ta hänsyn till idrottens särdrag och dess sociala dimension.
Det finns nära 600 000 idrottsklubbar i Europa och bland dem ungdomar som är medlemmar i en sammanslutning är 60 procent medlemmar i en idrottsklubb.
Herr talman, det är väljare och jag skulle gärna vilja att de som företräder dessa väljare lyssnar till vad jag har att säga för det berör dem alla.
(Applåder)
Varken Europaparlamentet, kommissionen eller rådet kan ignorera den sociala kraft som idrottsrörelsen utgör.
Kan vi föra en effektiv gemensam politik utan att ta hänsyn till den roll som idrottsorganisationerna på gräsrotsnivå spelar?
Jag tror inte det.
Och bland de uppslag som tycks vara av större intresse, är undervisningens roll och kvalitet väsentlig när det gäller idrott och gymnastik i skolorna.
Skydd av utbildning och yrkesmässig återanpassning för unga idrottsmän får inte nonchaleras och framhållandet av idrotten i " Ungdom " programmet håller på att bli verklighet.
Jag delar er åsikt om att idrott och fysisk träning utgör en utmärkt motvikt till andra verksamheter.
Och jag är övertygad om att en särskild ansträngning måste göras för att bättre skydda unga idrottsmän.
Jag vet att Buffet fullt ut delar kommissionens åsikter och jag känner också till parlamentets åsikter i frågan.
I detta syfte har kommissionens sänt ett frågeformulär till medlemsstaterna för att fråga dem om metoder för skydd av hälsa och utbildning för unga idrottsmän och jag tänker lägga fram ett förslag till rekommendation till medlemsstaterna för att stärka skyddet av unga idrottsmäns utbildning och hälsa.
Förutom " Ungdom " programmet måste andra gemenskapsprogram, exempelvis " kampen mot diskriminering i fråga om lika möjligheter ", " rörelsehindrade " samt " minoriteter " ta hänsyn till idrotten, också inbegripet " utvecklings " programmen.
Herr talman, detta leder mig fram till en avslutande reflektion som är viktig för framtiden.
Är det nödvändigt med en artikel i ett nytt fördrag, eller ett protokoll, för att gå framåt?
Jag har mycket ofta sagt er att jag för närvarande gör övningar i den högre skolan utan säkerhetsnät och en artikel skulle kunna vara det nät jag drömmer om.
Vi måste dock vara realistiska.
Vare sig en artikel eller ett protokoll kan ensamma ge lösningar på samtliga problem inom idrotten.
Det finns ingen mirakellösning.
Vi måste först diskutera vilket intresse de har och vad vi kan göra med dem.
Jag skall ge er min egen idé.
Jag ställer mig inte positiv till ett protokoll som skulle ge förbunden dispens från de stora gemenskapsprinciperna.
Ett sådant protokoll skulle för övrigt absolut inte göra det möjligt att ta hänsyn till idrottens sociala dimension.
Jag är också emot en artikel i fördraget genom vilken man skulle försöka harmonisera idrotten i Europa.
Det är inte vårt mål.
Men såsom era föredragande och många talare betonar, verkar en sådan artikel som ni tänker er, liknande artikeln rörande utbildning och kultur, och genom vilken subsidiaritetsprincipen fullt ut iakttas förtjäna en fördjupad diskussion.
Herr talman, kära kolleger, i betänkandet av Pack från 1997 föreslogs att ett europeiskt idrottsår skulle organiseras.
Jag har väl lyssnat till era budskap i dag.
Ni återkommer till det, ni framhärdar och jag följer er.
Jag tänker lägga fram ett meddelande inför kommissionen för att utropa år 2004 till Europeiskt idrottsår.
(Applåder)
Varför 2004?
Därför att det är första gången under millenniet som Olympiska spelen kommer att äga rum i Europa och ännu bättre de återkommer till sin vagga.
Kan vi då drömma om ett bättre tillfälle för att uppmuntra till utövande av en idrott, främja dess verkliga värden, föra fram dess etiska principer och återkalla andan från den olympiska vilan i vårt minne?
Ett europeiskt idrottsår skulle stärka de grekiska myndigheternas arbete, understryka Europas engagemang i idrotten och påminna hela världen om den roll såsom föreningslänk som idrotten skall spela. det skulle också vis att Europa är den verkliga pådrivaren när man talar om idrottens fair-play för alla och om medborgarnas idrott.
Mina damer och herrar, ur denna synvinkel vill jag med era föredragande, olympiska mästare, önska dem som inom några dagar skall göra en övermänsklig ansträngning i Sydney att alla skall vinna, därför att den rätta idrotten, den idrott som är fair-play, utövas inte bara av dem som kommer på första plats utan av dem som har överträffat sig själva.
Låt oss också överträffa oss själva i vår insats för att stärka den europeiska idrotten.
(Applåder)
