# ID: svediakorp-gov403934
# author: Reding (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,097
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, parlamentet bad mig att göra ett uttalande om systemet för överflyttningar och om den panik som har drabbat idrottsvärlden och som pressen har återgivit.
Självklart har jag noterat Buffets uttalanden.
Jag vill för övrigt tacka henne hjärtligt för det arbete som det franska ordförandeskapet har inlett i idrottens intresse och för den solidaritet som hon visar med kommissionen och rådet.
Jag hoppas innerligt att det franska ordförandeskapet kommer att ge ett i hög grad positivt resultat för idrotten på europeisk nivå.
Herr talman, jag kommer att ge min reaktion på betänkandet om doping och idrottens dimension i slutet av debatten om ni tillåter.
Således kommer jag nu bara att göra ett uttalande om frågan om överflyttningar.
Den tillnärmning som kommissionen antagit avseende idrotten har definierats i Helsingforsrapporten.
Vi vill att idrott skall ha en social funktion.
I rapporten uppmanas idrottsrörelsen, medlemsstaterna och Europeiska unionen att se till att förena sina ansträngningar för att göra det möjligt för idrotten att även i fortsättningen, i dess nya ekonomiska klimat, spela rollen som instrument för fostran och integration grundad på värden såsom fair-play, lika möjligheter och värdesättande av förtjänster.
Det är självklart att bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen, och i synnerhet principerna för icke-diskriminering och fri rörlighet för personer samt konkurrensreglerna är tillämpliga för idrotten.
Det är också självklart att - såsom det betonas i den bifogade förklaringen till Amsterdamfördraget - Europeiska gemenskapen erkänner idrottens sociala omfattning och vikten av en dialog med idrottsrörelsen.
Det är i detta syfte, mina damer och herrar, och på min kollega Mario Montis direkta ansvar som kommissionen undersöker flera konkurrensfrågor rörande idrotten.
Kommissionen erkänner att idrottsrörelsen är fri att bestämma de nödvändiga spelreglerna för dess funktion.
Kommissionen erkänner idrottens särdrag, i det avseendet att den kräver en viss grad av jämställdhet på konkurrensplanet mellan spelarna och klubbarna för att garantera resultatens osäkerhet, vilket utgör själva kärnan för idrotten, såsom ministern just påpekade.
Kommissionen undersöker bara frågor som har en gemenskapsdimension och ekonomisk dimension.
När det gäller den aktuella frågan om FIFA: s överflyttningsregler vill jag påminna om att kommissionen redan 1998 till följd av ett antal klagomål ifrågasatte om FIFA: s överflyttningsregler var förenliga med konkurrensreglerna och sände en förteckning över klagomålen till det.
Kommissionen anser att FIFA: s regler sätter upp oskäliga hinder för överflyttningar.
Det är framför allt så när dessa regler anger villkoren för en överflyttning vid utgången av en spelares kontrakt och samma sak när kontraktet har upphört, i enlighet med den nationella sysselsättningslagstiftningen och bestämmelserna i kontraktet, och den planerade finansiella ersättningen har fastställts och betalats.
Tvärtemot vad vissa artiklar i pressen anger har kommissionen inte alls för avsikt att helt enkelt avskaffa överflyttningssystemet och skapa en situation som skulle göra det möjligt för spelarna att genom ett infall avsluta sitt kontrakt.
I sin egenskap av bevakare av fördragen önskar kommissionen att FIFA tillämpar ett överflyttningssystem där såväl de gemenskapsrättsliga principerna som principerna för idrottens särdrag respekteras.
Men det aktuella systemet uppfyller inte något av dessa krav.
Det sätter hinder för konkurrensen mellan klubbarna liksom den fria rörligheten för spelarna inte har förhindrat en överdriven kommersialisering av idrotten, ökningen av gapet mellan de rika klubbarna och de som förfogar över begränsade finansiella medel och har inte heller förhindrat att spelare - och i synnerhet de yngsta - blir föremål för spekulation.
Mina damer och herrar, under många år har kommissionen tålmodigt väntat på att FIFA skall föreslå metoder för att ersätta det aktuella systemet, vilka skulle ha gjort det möjligt att tillsammans finna en tillfredsställande lösning som är rättvis för alla.
Mario Monti och jag har knutit kontakter med fotbollsvärlden.
Vi har påpekat att, i enlighet med nationell sysselsättningslagstiftning, är en eller annan form av kompensation berättigad när en spelare bryter sitt kontrakt med en klubb för att gå till en annan.
Vi underströk att för att undvika att snedvrida mästerskapens förlopp var kommissionen naturligtvis beredd att acceptera regler som begränsar överflyttningar vid bestämda tidpunkter och, framför allt, angav vi att de ansträngningar som gjorts för utbildning av ungdomar måste uppmuntras så att den finansiella kompensationen - som avser de kostnader som klubben har lagt ut för att utbilda minderåriga - kan accepteras, utom naturligtvis om den skapar en lagstridig beroendesituation för de unga spelarna gentemot klubbarna.
Ända fram tills för några dagar sedan hade vi inte fått något svar på flera år.
Det är förvisso så att kommissionen inte kan vänta i oändlighet och därför har Mario Monti och jag mycket tydligt förklarat under de senaste månaderna att FIFA måste föreslå andra lösningar eller om det underlåter att göra det - vilket ingen vill - acceptera risken för ett förbudsbeslut.
Mario Monti och jag gläder oss åt att få veta att vår anmodan verkar ha hörts denna gång.
I förra veckan medgav FIFA att dess överflyttningsregler inte är förenliga med gemenskapslagstiftningen och det angav att det ämnade införa ett annat system.
Eftersom detaljerna i detta system ännu inte avslutats, kan jag inte kommentera dem i detta läge.
Men vi har fått ett första utkast till förslag.
Jag kommer att möta UEFA: s ledare och en delegation från de nationella förbunden i eftermiddag De kommer också att lämna förslag.
Mario Montis enheter är beredda att granska dem snarast möjligt med bistånd av mina och Anna Diamantopoulous enheter.
Vi är således alltid öppna för debatt och förhandling som gör det möjligt att komma fram till ett samförstånd.
Jag vill avsluta med att betona kommissionens engagemang för en europeisk modell för idrotten och dess värden.
Europaparlamentet - jag vill hjärtligt tacka det - har många gånger upprepat att det delar detta engagemang.
Jag tror att parlamentet kommer att bekräfta det genom att godkänna betänkandet avseende Helsingforsrapporten.
Det franska ordförandeskapet - jag sade det redan i inledningen av mitt inlägg - har angett samma engagemang för idrotten och dess värden, för övrigt för rådets räkning.
Om jag inte tar fel är vi således alla på samma linje.
Gemenskapen verkar i idrottens intresse för det storslagna i idrotten och jag är därför övertygad om att om alla gör en ansträngning, kommer vi snart att få en tillfredsställande lösning till gagn för idrotten, fotbollen och Europa.
(Applåder)
